I februari rapporterade Partille Tidning om kritik från Inspektionen för vård och omsorg, Ivo, som konstaterat brister i kommunens arbete med barnutredningar.
Nu beskriver en förskollärare i Partille en växande frustration över hur socialtjänsten hanterar orosanmälningar. I ett anonymt vittnesmål till Partille Tidning berättar hon om situationer där barn ska ha berättat om våld i hemmet och där personalen sett tecken på att barnet mår dåligt – men där hon upplever att socialtjänsten ändå inte går vidare med ärendet.
– Vi har anmälningsplikt. Jag tar den på största allvar. Men det blir lätt att den urholkas när man upplever att det inte händer någonting, säger hon.
Förskolläraren har arbetat i kommunen i omkring 25 år och har god kännedom om barns rättigheter. Hon vill vara anonym, med hänvisning till att det pågår akuta ärenden på hennes arbetsplats och att hon inte vill riskera samarbetet kring barn och familjer.
– Risken är att någon känner sig utpekad och att det påverkar barnen hos oss, säger hon.
”Ni har inga öppna ärenden?”
I vittnesmålet beskriver förskolläraren ett fall där förskolan gjort flera anmälningar under kort tid om ett barn som enligt henne berättat om både psykiskt och fysiskt våld. Hon uppger att hon och rektor kontaktade socialtjänsten för att få klarhet i varför ärendet inte lett vidare.
– Vi ringde upp och ifrågasatte socialtjänsten. Hur kommer det sig att ni har fått fyra anmälningar den här veckan, där vi beskriver vad barnet har sagt, vad barnet varit med om och hur barnet reagerar – och ni har inga öppna ärenden? Då fick vi veta att de hade lagt dem i ett så kallat arkiv, säger hon.
Enligt förskolläraren ska socialtjänsten också ha beskrivit ärendet som snarare en vårdnadstvistfråga och inte ett ärende för barn och unga.
– Jag frågade hur det kan vara en familjerättslig fråga när jag har beskrivit ett barn som berättar vad som händer och vi ser hur barnet mår. Det var en enorm oro för det här barnet, säger hon.
Bemötandet: ”Har du tagit parti?”
Förskolläraren berättar också om situationer där hon har upplevt bemötandet från socialtjänsten som ifrågasättande.
– Jag har varit med om att socialtjänsten frågat mig: ”Är du partisk? Har du tagit parti?” Då kände jag mig förminskad i min yrkesroll. Jag är erfaren, välutbildad och vet vad neutralitet innebär, säger hon.
– Jag har tagit barnets parti. Det är barnet som behöver skydd. Men det betyder inte att jag inte kan vara professionell.
”Rättssäkerhetsproblematik”
Enligt förskolläraren är det inte bara frustrerande – utan kan få konsekvenser.
– När det blir motstånd eller defensivitet, då blir det en rättssäkerhetsproblematik, säger hon.
Hon menar att bristande återkoppling och upplevelsen av att anmälningar inte leder till någon åtgärd riskerar att påverka benägenheten att anmäla, trots att anmälningsplikten är lagstadgad.
– Jag tror att det blir systematiskt, att man drar sig för att anmäla. Då är anmälningspliktens funktion ingen bärande konstruktion längre, säger hon.
Hon beskriver också en maktlöshet i vardagen när barn visar stark oro.
– Hur gör man när ett barn klamrar sig fast, skriker och har ”hjälp mig”-ögon, och man vet vad som pågår? Fem månader i en barndom är jättemycket, säger hon och syftar på väntetider innan något görs och när frågor blir föremål för domstolsprocesser.
Socialtjänsten: ”Inga orosanmälningar lämnas obehandlade”
Linda Dalenius, avdelningschef för barn och unga på social- och arbetsförvaltningen i Partille kommun, får ta del av kritiken och väljer också att bemöta den. Hon skriver i ett mejlsvar till Partille Tidning att hon beklagar att förskolläraren upplevt det som beskrivs – men tillbakavisar att anmälningar inte öppnas.
”Det finns inga orosanmälningar som inte öppnas, bedöms och hanteras”, skriver hon.
Hon beskriver att fem erfarna socialsekreterare arbetar i barn och ungas mottag i Partille. När en anmälan kommer in görs en skyddsbedömning inom ett dygn.
”Skyddsbedömningen syftar till att göra en initial bedömning om barnet är i omedelbar fara och behöver akut skydd eller stöd”, skriver Linda Dalenius.
Socialtjänsten har enligt henne som längst 14 dagar på sig att slutföra en förhandsbedömning och fatta beslut om att inleda eller inte inleda utredning. Hon skriver att tidsramarna följs upp veckovis av arbetsledare och varje månad av enhetschef. De här tidsramarna har också tidigare kritiserats av Ivo, inspektionen för vård och omsorg, vilket Partille Tidning rapporterat om.
När det gäller uppgiften om ”arkiv” skriver Dalenius att hon inte kan uttala sig om ett enskilt ärende, men skriver att det kan ha handlat om att en förhandsbedömning avslutats med beslut om att inte inleda utredning – och därefter arkiveras i systemet.
”På så sätt får vi en bra möjlighet att bedöma inte bara den aktuella situationen, utan också hur det sett ut bakåt och vilka bedömningar vi gjorde då”, skriver hon.
Flera anmälningar samlas i samma bedömning
Om flera orosanmälningar kommer in under samma period beaktas de i den samlade förhandsbedömningen, skriver Linda Dalenius, och att varje ny oro alltid leder till en ny skyddsbedömning.
Hon skriver att uppgifter från flera olika anmälare generellt höjer oron, medan upprepade anmälningar med samma uppgifter från samma person inte påverkar på samma sätt.
Samtidigt betonar hon att förskolans anmälningar väger tungt.
”Anmälningar från förskolor väger förstås tungt eftersom man där har en professionell kunskap och ser barnet hela dagarna”, skriver hon.
Vårdnadstvist: ”Avfärdar inte oro”
Linda Dalenius bemöter även kritiken om att ärenden bedöms som vårdnadstvister och skriver att det kan vara en bedömning som görs efter utredning och samtal, men att oro inte avfärdas om det finns tydliga tecken på att barnet far illa.
”Om det finns tydliga, objektiva tecken på att barn far illa inleder vi alltid utredning och avfärdar inte oron med hänvisning till vårdnadstvisten”, skriver hon.
Samtidigt skriver hon att det förekommer att anklagelser om våld eller övergrepp förs fram i konflikter där socialtjänsten inte finner belägg, vilket hon beskriver som en stor utmaning.
Om frågan ”partisk”: ”Beklagligt”
När det gäller förskollärarens upplevelse av att bli ifrågasatt skriver Linda Dalenius att hon är ledsen att personen känt så.
”Oavsett bakgrunden till frågan är det viktigt för oss att alla som samverkar med socialtjänsten känner sig respektfullt bemötta”, skriver hon.
Hon skriver också att socialtjänsten ibland behöver ställa frågor för att få en allsidig bild och upprätthålla sin skyldighet att vara opartisk – men att det inte ska uppfattas som ifrågasättande av professionalism.
Återkoppling: ”Lyckas inte fullt ut varje gång”
Linda Dalenius skriver att socialtjänsten får återkoppla till anmälare – oftast rektor när det gäller förskolor – om en utredning har inletts eller inte. Mer information kan delas om familjen samtycker.
Samtidigt medger hon att återkoppling inte alltid fungerar.
”Vår ambition är självklart att alltid återkoppla när anmälaren har önskat det, även om vi ser att vi inte lyckas fullt ut varje gång”, skriver hon och uppger att socialtjänsten tillsammans med utbildningsförvaltningen sett över arbetssätt för att förbättra bland annat säker informationsöverföring.
58 anmälningar från förskola på ett år
I mejlsvaret redovisar Linda Dalenius också statistik över anmälningar för perioden 1 mars 2025 till 28 februari 2026.
Under perioden kom 58 anmälningar från förskolor, som gällde 47 barn.
Enligt Linda Dalenius ledde 25 av anmälningarna till att utredning inleddes eller kopplades till en redan pågående utredning. Elva anmälningar ledde direkt till erbjudande om stödinsats utan att en utredning först gjordes, och ytterligare fyra barn beviljades öppenvårdsinsats efter utredning.
Fem utredningar är ännu inte avslutade.
Linda Dalenius skriver att om rutiner inte följs upprättas avvikelser som hon som chef utreder, och att egenkontroller används för att upptäcka brister.
”Exempel på åtgärder är att rutiner tydliggörs, informationsöverföring utvecklas, förändring i schemaplanering”, skriver hon.
