Siv samlar underskrifter för hjärtstartare till trygghetsboende

På Furulunds äldreboende samlas en gång i veckan ett 15-tal boende för kaffestund, men denna gången med ett underliggande syfte: Att få en hjärtstartare till lokalen.
– Man talar för döva öron, säger 84-årige Siv Skog Åström.

ANNONS
|

”För gemenskap” och ”bra social grej”. Så beskriver före detta sjuksköterskan, Siv Skog Åström, aktiviteten Kaffestunden som varje torsdag anordnas för de boende på trygghetsboendet i Furulund. Dagen till ära har hon satt sig till bords, mitt i ett sorl av röster och ljudet av kaffekoppar som töms hej vilt.

– Vi måste kunna träffas för det är alldeles för många som sitter ensamma på sina rum, säger hon när Partille Tidning stiger in i Seniorträffens lokal.

Kaffestunden anordnas av kommunen, men ingen personal är på plats under träffarna. Andra aktiviteter håller pensionärerna själva i.

– Vi får anordna träffar själva som när jag startade upp en handarbetsgrupp. Det är både och, men vi får utnyttja lokalen eftersom det är Seniorträffens lokal.

ANNONS

Hjärtstartare på trygghetsboende

Somliga träffar kombineras med bingo och andra med musik, allt för glädjeandan. Denna träff kombineras dock med ett allvarligare ämne, nämligen avsaknaden av en hjärtstartare. Frågan var redan på tapeten för flera år sedan när både Siv och grannen Rune Hultin kom överens om att det skulle vara en bra apparat att ha.

– Rune, visst har vi pratat om detta i flera år, frågar Siv och vänder sig mot grannen?

– Oh ja, säger Rune och tillägger sedan:

– Bara det att vi skulle ha en är en säkerhet. Skulle det hända något här, vi är gamla allihopa, och det inte finns någon hjärtstartare och personen dör så är det inte trevligt.

Den närmsta hjärtstartaren finns på vårdcentralen Närhälsan. Rune hade själv under coronapandemin haft svårt att andas och gått ner till vårdcentralen.

– Då tog de ett prov men läkaren bad mig att komma med i ambulansen till Sahlgrenska för att jag hade hjärtflimmer. Där fick jag elkonvertering och sedan dess har det varit bra. Det kunde varit värre men det var jobbigt nog. Det var precis att jag orkade att gå ner till Närhälsan.

”Det finns en – men vi vet inte var”

Att det kan hända vem som helst på boendet är något han och Siv poängterar. Rune fortsätter sedan berätta att de tillsammans frågat personalen om en hjärtstartare. I respons har de fått höra att ”det finns en men att vi inte vet var den är”.

– När man frågar chefer så vet de inte. De är tveksamma till om vi har någon och så ska de ta reda på det, men så hör man inget mer.

På ett av borden, bland fika och kaffemuggar, ligger en lapp med underskrifter. Under träffen vid 14-tiden gick det att räkna upp till 21 signaturer, men Siv med flera planerar att samla in fler från grannar som inte kunde medverka under Kaffestunden. Plötsligt kommer Eva Söderberg, volontär på träffen, fram och plockar ihop några av muggarna.

– Volontärerna är pensionärer som hjälper oss. Vi kan inte begära att de bär ansvaret då de inte är här på helgerna, säger Siv Skog Åström.

Att ansvaret läggs på bland annat henne själv tycker hon inte heller är rättvist.

– Jag vet inte om vad de har för sjukdomar i grunden och det kan hända när som helst att någon faller ihop.

”De skiter i oss gamla”

Att kommunen tar ansvar tycker hon är viktigt även om hon förstår att det är en process i sig.

– Man får komma överens om vem som tar ansvaret för det och det kanske inte är så lätt, säger hon och tystnar. Sedan tillägger hon:

– Forellen fick hjärtstartare nu i år och de är det första stället. Det känns som att de skiter i oss gamla.

Siv, som tagit upp ämnet i brukarrådet där hon själv sitter, menar att det rinner ut i sanden.

– Man talar för döva öron.

Att hon är sjuksköterska i grunden gör inte att hon känner sig mer trygg.

– Det är personligt. Om det händer mig något och det inte finns en hjärtstartare och man ska ringa 112, de minuterna innan ambulansen kommer är så pass dyra särskilt när det tagit längre tid. Det finns inga svårigheter med en hjärtstartare, jag har själv gått en utbildning i det för flera år sedan.

Hon tillägger sedan att det är önskvärt att en liknande kurs anordnas för intresserade som bor i Trygghetsboendet på Grenvägen.

Kommunen omedvetna om önskemålet av hjärtstartare

Partille Tidning kontaktar Jonas Mårdbrink (M), ordförande i vård- och omsorgsnämnden i kommunen.

Varför har det inte blivit av trots att det har pratats om i många år på trygghetsboendet?

– Det är ingenting som jag känner till att det har pratats om. Det är en fråga som tjänstemännen får svara på. Generellt är det positivt med hjärtstartare om det finns ett behov, men det är ingen detaljerad information jag känner till. Det är ingen politisk fråga, mer en praktiskt fråga.

Erika Hägg, förvaltningschef på vård- och omsorgsförvaltninge i Partille, berättar att inte heller hon har hört talas om önskemålet om en hjärtstartare på trygghetsboendet.

– Jag känner inte till att de har pratat om det i flera år. Det har inte framkommit till mig.

På äldreboendet Forellen bekräftar hon dock att ett beslut togs i år om att införskaffa en hjärtstartare.

– Det kom en fråga från verksamheten. Vi hade en mottagning med rehabilitering och då hade de önskemål om en hjärtstartare och de fick ett okej.

Nu när du känner till det, kommer det att vara något som kan införas även på trygghetsboendet i Furulund?

– När du säger att det finns ett önskemål så, men när vi för några år sedan införde hjärtstartare införde vi dem på publika områden, sedan har vi satt upp några fler. Jag kan ta med frågan men jag kan inte säga något datum, men vi får göra en bedömning om vad det finns för fler ställen.

Dessa "ställen" kan innefatta andra trygghetsboenden och äldreboenden som kan vara i behov av hjärtstartare.

LÄS MER:Ingen hjälpte Ylva när hon ramlade vid busshållplats

LÄS MER:Ny app ska underlätta för anhöriga till äldre

LÄS MER:Partierna i Partille om äldrevården – så vill de göra den bättre

ANNONS