På Partille Tidning har vi sökt respit från det ekonomiska mörker som januari årligen innebär, genom att kika igenom hur man löste liknande svackor förr. I våra efterforskningar har vi snubblat över eposet ”Partille krönika”, som skrevs av Partillebon Erik Bergendahl på 1920-talet.
Boken innehåller massa intressant historia, men också en del skrönor. Bland annat skriver Bergendahl om en rad olika skatter som ska ligga gömda på olika platser i Partille.
För att lätta upp lite i januaritristessen tänkte vi därför lista några av dessa skattgömmor.
Den första är inte helt okänd för några av er Partillebor, men jag nämner den ändå för att väcka lite upptäckarlust hos er läsare.
Luriga detaljer avgör framgången
Det handlar om den så kallade kopparkitteln i Blacktjärn.
Bergendahl beskriver platsen som lätt att tappa bort sig på, men i gps:ens tidevarv behöver man kanske inte vara lika orolig.
”Sjön påstås vara bevakad av sju osynliga väsen och den vandrare som förirrar sig till dess strand behöver endast ropa något så skall han strax få svar från sju olika håll”, står det i boken.
Huserar en skatt
Men förutom väsen ska tjärnen också enligt sägnen husera en skatt i form av en kopparkittel fylld med silver. Kitteln ska ha sänkts ner i tjärnen av flyende danska soldater, som var tvungna att göra sig av med sitt värdefulla bagage när de jagades av en västgötsk armé i Partille för några hundra år sedan.
Enligt Bergendahl så ska flera misslyckade försök att få upp kitteln gjorts genom århundradena. Förklaringen till att ingen lyckats kan möjligen ligga i det mycket krångliga tillvägagångssätt man måste använda sig av för att lägga vantarna på silverskatten.
”För att man skall kunna komma över skatten säges det att absolut tystlåtenhet från skattsökarnas sida är nödvändig, var jämte man måste medföra två vita tvillingoxar som äro födda på en söndag”, förklarar Erik Bergendahl.
Hade svårt att vara tyst när han såg skatten
Under ett av bärgningsförsöken som Bergendahl tar upp i sin bok, verkar det konstigt nog inte ha varit tvillingoxarna som var problemet:
”Några drängar från Ugglum begåvo sig dit en gång för många år sedan för att försöka sin lycka.Tysta som råttor gingo de till verket och kommo verkligen så långt att det fingo upp kitteln halvvägs ur vattnet. Men när den då den yngste av karlarna fick se den stora bukiga kitteln med dess blänkande innehåll så kunde han ej hålla sig längre utan skrek ’Nu lura vid dej iallafall!’. Ögonblickligen försvann kitteln ur deras åsyn, och de stodo där med långa näsor”, står det.
Men även om den är svår att lägga vantarna på kan man kanske ändå se den? Erik Bergendahl menar nämligen att man kan se kitteln blänka i botten på sjön om man besöker Blacktjärn på en torsdag i samband med soluppgången.
Bergendahl berättar också om en skatt i närheten av Kvarnfallsvägen i Partille. I området finns där en stor sten som kallas för ”Fröjas altare”. Enligt sägnen ska stenen förts dit medelst vattenkraft i samband med syndafloden och det hävdas att den under själva stenen vilar en väldig, gömd skatt. Också denna skatt är lurig att få tillgång till:
”Man har blott att passa på när en svart korp flyger över stenen och då kasta stål på den, varvid stenen genast skall flytta sig och guldet komma i dagen”, står det i boken.
Håll koll på den svarta korpen
Liknande gömda skatter ska enligt Bergendahl finnas lite varstans i Partille. Bland annat i Högenområdet i Sävedalen och vid Partille station. Den sistnämnda skatten ska den vara belägen ”snett emot kyrkans andra fönster, från öster räknat”.
Vågar man sig några hundra meter utanför kommungränsen ska också ytterligare en skatt av samma modell finnas upp på Fjällboberget.
Den sista skatten av värde som nämns kräver också att man vågar sig en liten bit utanför Partille. Tar man sats med apostlahästarna riktning norrut hamnar man nämligen i Barjefjäll. Enligt Erik Bergendahl ska det under stormaktstiden bott en soldat i Partille, som i samband med att han vaktade en livstidsdömd fånge i Göteborg i smyg hörde samme fånge avslöja för en kamrat att det låg en skatt gömd i en grotta i Barjefjäll.
Munkskatten blev soldatens lycka och olycka
I grottan, vars mynning låg på bergets sydöstra sida, ska munkar sökt skydd från härjande danska trupper och samtidigt gömt tunnvis med guld. Grottan ska enligt vad den livstidsdömde sagt varit 150 famnar djup och sprängfylld med rikedomar.
Soldaten blev tjusad av ett liv i rikedom och begav sig direkt när arbetsdagen var slut dit för att lägga vantarna på guldet. Enligt Bergendahl verkar han ha lyckats:
”Vad han där upplevde vet ingen dödlig, men säkert är att han snart tog avsked från soldattjänsten och därefter köpte sig en stor bondgård, gifte sig och blev en betrodd man”.
För mycket av det goda
Men lyckan blev, som allt för ofta, allt för kort. Det blev också för mycket av det goda:
”Från att han förr i sin fattigdom varit munter och glad gick han nu där dyster och fåordig och aldrig såg man längre ett leende på hans läppar. Det var som om något fruktansvärt tryckte honom och för att jaga bort de mörka tankarna började han dricka”, skriver Bergendahl och fortsätter:
”Snart försvann både dag och natt i sus och dus och pengarna runno ur hans fickor. Det stod ej längre på förrän han måste gå från både gård och grund och hamnade slutligen i en eländig backstuga”.
Ryktet: Fanns mer guld
Enligt Bergendahl sågs soldaten för sista gången vid den grottan där han en gång blivit rik, för enligt ryktet så ska det ha funnits mycket mer guld att hitta i dess kusliga innanmäte.
Känner ni till några andra goa skrönor eller hemliga platser i Partille? Hör gärna av er till oss och var försiktiga om ni bestämmer er för att leta efter någon av de vi nämnt i artikeln.
