Björnberg är idag inte ett namn som sticker ut eller gör mycket väsen av sig. För tvåhundra år sedan såg det annorlunda ut och anledningen till det stavas Niklas Björnberg.
Han föddes 1758 och när han blev vuxen tog han över den spannmålsfirma som hans far drivit med viss framgång i Göteborg. Han visade sig vara en mycket skicklig affärsman och knöt kontakter hela vägen upp till kunglig nivå. 1793 gav han sig in i den bransch som skulle lägga grunden för hans stora förmögenhet – spritbranschen.
Gustav III som var kung på den här tiden hade förbjudit allmogen att bränna sin egen sprit, men törsten fanns kvar. I stället kom all sprit antingen från utlandet eller från de så kallade kronobrännerierna som ägdes av kungamakten. Niklas Björnberg fick arrendera samtliga kronobrännerier i Göteborg och i hela länet och där fanns det pengar att hämta.
Började kallas för spritdjävulen
1799 var inflationen skyhög och landet var drabbat av missväxt. Det spannmål Björnberg använde till att bränna sprit fick användas bland annat av den kungliga armén, men han ville fortfarande tjäna pengar på den törstiga befolkningen. Därför importerade han sprit från utlandet och sålde den till hutlösa priser. Till slut fick göteborgarna nog och begav sig till hans paradvåning på Norra Hamngatan för att få tag i mannen som man nu kallade för ”Spritdjävulen”. Man slog sönder hans rutor och tog sig in bostaden, men hittade inte boven som låg och tryckte någon annanstans. Kanske var denna plats Partille herrgård som han vid det här laget hade köpt för att ha som sommarresidens.
Partille Tidning har stämt träff med kommunarkivarien Marie Engelke på herrgården för att se om det finns några spår kvar av Björnberg där i dag.
– Det kallades för det Björnbergska upploppet och var ungefär som Göteborgskravallerna om man ska jämföra med nutid. Det sägs att han flydde ut bakvägen och åkte hit till Partille.
Hade stora fester i Partille
På herrgården höll Björnberg storslagna fester.
– Han var säkert en lattjo kille med ett stort umgänge så länge affärerna gick bra.
Men pengar är inte allt. Niklas Björnberg beskrivs i icke smickrande ordalag i verk som skrevs i slutet av 1800-talet av personer som hade en närmare bild av honom. Författaren Sophie Elkan tecknar i sin bok ”John Hall – en historia från det gamla Göteborg” från 1899 en bild av hans hänsynslösa affärssinne.
”Han hade trängt sig fram, knuffat sig fram och armbågat sig fram, och om han av våda eller med avsikt knuffat omkull någon på vägen, så lät han honom ligga där och han fick tacka till, att han ej blev trampad på köpet.”
Byggde Gunnebo slott i Mölndal
John Hall den yngre var son till John Hall den äldre. Den sistnämnde var precis som Björnberg en framstående affärsman och lät bygga Gunnebo slott, men när han dog hastigt 1802 lämnades affärsimperiet över till sonen som var totalt ointresserad av faderns företag.
Dessutom såg han konstig ut, ett samtida vittne beskriver honom så här: ”Hans hus är elegant och gästfritt. Själv har herr Hall aldrig varit barberad och han har därför ett tre kvarts aln långt skägg; är dessutom besynnerlig i sin dräkt liksom i hela sitt väsen.”
John Hall den yngre var godtrogen och lyssnade på råd från alla möjliga håll.
– Han var en väldigt excentrisk människa och det var inte riktigt meningen att hans pappa skulle dö när han gjorde det. Han förlitade sig mycket på sina rådgivare och det gick inte så bra, säger Marie Engelke.
Utnyttjade konkursen
När John Hall den yngre år 1807 hade försatt firman i konkurs utsågs Niklas Björnberg till konkursförvaltare och såg till att sko sig rejält på den skäggige mannen.
Vid det här laget kunde Björnberg titulera sig kommerseråd i Göteborg. Befolkningen kallade honom för ”Kungen i stan” och det smörgåsbord av lättköpta fastigheter som konkursboet innehöll kunde hans glupska affärskäkar inte hålla sig ifrån.
”Den försiggick trankilt och utan minsta orolighet eller störande uppträde, och när auktionen var över, var commercerådet Niklas Björnberg ägare till de allra flesta av de Hallska egendomarna, vilka samtliga gått för det ömkligaste vrakpris.”, står det i Sophie Elkans bok.
Därefter fick sprithandeln ge vika för bruksverksamhet och det var här Björnberg gjorde riktigt stora pengar, bland annat genom att leverera gods till den svenska armén som var mycket aktivt vid den här tiden. 1820 och 1821 var han den i särklass rikaste mannen i Göteborg.
Partille herrgård låg i grönskande omgivning
Men det faktum att han var beredd att göra nästan vad som helst för att tjäna pengar gjorde honom impopulär bland ”vanligt folk”. Det hindrade dock inte hans rika affärskompanjoner från att med glädje besöka honom för att spela kort eller biljard och snacka affärer på Partille herrgård, som vid den här tiden befann sig i en grönskande omgivning.
– Där kommunhuset ligger idag och fram till Säveån var en stor engelsk park ända ner till Säveån. Åt andra hållet där motorvägen går var det en fransk trädgård och jordbruksmark. Där Allums garage ligger idag hade man hästarna, dåtidens ”fordon”. Rumsindelningen på herrgården såg ut ungefär som idag, men man möblerade på ett helt annat sätt, säger Marie Engelke.
Inne i herrgården träffar vi Marie Lundgren som jobbar som förvaltningsadministratör och har sitt kontor i en av rummen på tredje våningen. Hon har jobbat i herrgården i 20 år och tar oss till festsalen, som är ett av få rum som mer eller mindre ser ut exakt som det gjorde när Björnberg bodde där.
Spökar det på herrgården?
Marie Engelke drömmer sig bort.
– Det var här de tittade ut genom fönstren och såg ner i den engelska parken och det är häftigt att tänka att de har gått här och sett precis det som vi ser nu.
Under senare delen av 1820-talet började det gå sämre för Björnberg och han drog på sig stora lån. När affärssinnet svek gjorde också hans rika ”vänner” det. I Partille krönika från 1920 beskrivs hans allt mer ensliga tillvaro i det stora huset på kullen:
”Biljarden stod kvar kvar, men ingen annan rullade bollarna än spökena, som kommo om nätterna som i alla andra slott.”
Ja, hur var det nu med spöken? Vi frågar Marie Lundgren om hon sett något under de 20 år hon jobbat i huset.
– Jag försöker undvika att sitta här själv på kvällarna. Jag och några till tycker att det spökar lite här. Vi har en dam som går på vinden och för att vi ska förstå att hon finns här börjar ljusen blinka, säger hon.
Dog med stora skulder
Sedan får Partille Tidning hänga med upp på vinden, men då finns inget spöke att finna. Däremot finns ett vackert tegelgolv och två hundra år gammal graffiti.
1829 dör den 71-årige Niklas Björnberg i sitt sovrum i Partille herrgård. Hans skulder var då lika stora som hans tillgångar och herrgården köptes av den man som hans dotter gift sig med. Han ligger begraven i en stor grav på Partilles kyrkogård på Gamla Kronvägen, men på den pampiga stenkistan går det längre knappt att urskilja hans namn.
Några månader senare, kring jul samma år, hittas en skäggig hemlös man död ovanpå en ugn där försökt värma sig på Södermalm i Stockholm. Mannen var John Hall den yngre, som Björnberg skott sig på för att kunna bli allra rikast i Göteborg. Var han ligger begravd är okänt.
