De sibiriska katterna Tony och Bella slumrar på det soldränkta köksbordet. De betraktar avmätt husse Patrik som häller upp kaffe i en mugg. Det luktar rökelse i lägenheten, och från Alingsåsvägen hörs ett dovt stadigt dån från eftermiddagstrafiken.
Många känner inte igen Patriks ansikte – men betydligt fler känner igen hans röst. Vid sidan av jobbet som fukttekniker driver han sin stora passion: att sprida läskiga historier genom Creepypastaradion.
Begreppet ”creepypasta” har funnits online sedan 2007 och syftar inte på överkokt pasta, utan på modern folktro: läskiga vandringssägner som sprids och delas på digitala forum.
Fascinationen för skräck övervann dyslexin
För Patrik började allt med ett barndomsminne – när fröken berättade läskiga historier på ett scoutläger. Han ville återuppleva den där kittlande känslan han mindes så väl:
– Jag ville känna av den vajben igen, men kunde inte hitta några läskiga historier online på svenska, det var helt dött, så jag tänkte: ”jag testar själv”.
Sagt och gjort. Patrik tog saken i egna händer och startade sin egen podd. I början handlade avsnitten mest om spökhistorier, men med tiden har det blivit skräck av alla slag. Materialet hittar han online – ofta engelska texter som han bearbetar och översätter.
– När jag var yngre och ville kolla på läskiga videos utspelade de sig alltid i USA, och det kändes inte lika läskigt. När man förlägger det närmre, i Sverige, så blir det otäckare.
Men att ge sig in i ett berättande som bygger på text var inte helt självklart.
– Det var lite motsägelsefullt, för jag har ganska grov dyslexi. Man måste läsa mycket och översätta texter – något jag tidigare undvikit. Men jag tyckte det var så kul med inspelning och redigering så den biten fick jag bara ta tag i.
Tusentals följare somnar till Patriks röst
Redan efter det första avsnittet 2014 så trillade lyssnarna in och sedan dess har antalet följare stadigt vuxit:
– Jag fick komplimanger för att jag hade en bra berättarröst och många säger att podden förgyller deras kvällar och att de lyssnar när de ska gå och lägga sig.
Att så många somnar till hans röst är fortfarande svårt för honom att greppa.
– Det är fruktansvärt givande att folk lyssnar men det känns lite avlägset, det finns någon distans där.
Att skapa obehag är en konstform, menar Patrik. Han lägger mycket tid på att få till rätt stämning i varje avsnitt.
– Det är väldigt individuellt vad man blir rädd av, så man måste vara kreativ för att verkligen skrämma någon. Jag vill att det ska kännas som man lyssnar på en film.
”En oas av mörker”
Hunden Kayla har somnat bredvid Patrik i soffan. Det rycker till i benen när hon drömmer – kanske en mardröm?
Vad är det som gör att folk vill lyssna på något obehagligt precis innan de ska sova? Patrik funderar och säger:
– Jag tror vi är fascinerade av det vi inte riktigt förstår. Och så får man en adrenalinkick av att det är läskigt.
Efter alla år med podden har Patrik själv blivit mer avtrubbad inför det kusliga – men en sak skrämmer honom fortfarande – rymden.
– Det som finns ovanför oss. Vi vänder upp blicken mot en oas av mörker och vi vet så lite om det. Det är både fascination och skräck, säger Patrik som en dag hoppas få se ett UFO över himlen.
– Ju mer man lär sig om sin omvärld, och ju mer jag utforskar min själ och det spirituella, desto tydligare blir det hur lite vi egentligen vet. Jag är öppen för allt – det finns saker vi inte förstår.
