I tegelvillans pärla, en inglasad altan fylld med nektarinplantor, tomatplantor och kryddor möter Partille Tidning upp Linus Johansson. Efter att ha serverat kaffe och fika sätter han sig rutinmässigt ner i en utesoffa av rotting. Möbeln är placerad intill ett fönster där det går att skymta en utsikt över dalen.
– Jag älskar denna utsikten över Partille, säger Linus Johansson blickande ut från altanen där han äter var måltid på dygnet.
Detta är utan tvekan politikerns favoritplats, men de gröna fingrarna erkänner han att det är frun Susanna som har. Gräsmattan nedanför altanen är dock uppgrävd av Linus, men vad som planeras där återstår att se. Själv hade han önskat sig en meditationsplats.
Vad som är hans egna terapiform är dock solklart, att träna i olika former. Om han får en dag ledig börjar han att ta en promenad på 1,5 timme.
– Jag tycker att man tänker väldigt bra då.
Promenaden gås längs hela Partille, gärna med en politisk debatt, ett sommarprat eller en radioföljetong i hörlurarna. Sedan åker han och spelar tennis, mellan en och två timmar, för att sedan åka hem och hitta på något med familjen. På kvällen om det är fint väder så grillar han gärna, och det i sällskap med gäster.
– Jag är en väldigt social person, jag tycker om att ha människor runt omkring mig hela tiden.
Flytt till Partille
I Sävedalen har dock inte alltid familjen bott. År 2011 flyttade de, i samband med att vägtullarna infördes, från att tidigare ha bott i Linnéstaden. För Linus Johansson, som sedan två år dessförinnan hade en tjänst på Björndammens skola, passade det perfekt.
– Varför inte, att flytta närmare jobbet och slippa sitta i bilkö och slippa betala vägtullarna. Det blev mer livskvalité.
Vid den tiden var dottern Alva två år gammal. Att flytta ifrån trånga förskolor och små utegårdar blev därför en bonus.
– Att komma hit till förskoleverksamheten, det var något helt annat. Så det var också med tanke på att skapa goda förutsättningar för hennes uppväxt som vi flyttade.
I Sävedalen
Sedan flytten har Linus Johansson med familjen bott på Sotenäsvägen 56. Något de håller på med just nu är att på bygga om källaren. Där drömmer Linus Johansson om att ha en hörna där han kan dra sig undan, tillsammans med kompisar för att kolla på tennis. Att flytten sedan blev till Sävedalen berodde mycket på huset.
– Men det är väl också närheten till Göteborg. Man kan ju cykla in på 20 minuter men det finns också goda kollektivförbindelser. Man kan gå över kommungränsen så man slipper betala taxan, säger han skrattandes och tillägger.
– När man flyttar till en mindre kommun är det mycket lättare att bygga upp ett socialt nätverk. Man lär känna folket i Ica-butiken eller i Sävehof eller skolan där man jobbar.
Närheten till människor blir därför en helt annan.
– När man bor i en storstad är det en anonymitet på ett annat sätt men här är man i ett socialt sammanhang. Man känner sig mer integrerad.
Själv är han uppväxt i Masthugget och där bodde han enda tills att han flyttade hemifrån. Efter att ha gått på Handelshögskolan, Chalmers och Göteborgs universitet, prövade han till sist på att jobba inom fritidsverksamheten på skola.
– Då kände jag, nä, det är lärare som jag vill vara.
Efter att ha utbildat sig på lärarhögskolan i Malmö började han från och med år 2000 att lära ut svenska, SO samt idrott.
Engagerad i föreningsliv
Själv berättar Linus Johansson att han är aktiv inom Partille Tennis där han spelar sex till sju timmar per vecka.
– Jag är även aktiv i Sävedalens IF, där min brorson spelar. Jag kör honom till träningen och åker och tittar på hans matcher. Sedan har min dotter spelat i Sävehof. Alla som bor i Partille måste ha varit med i Sävehof någon gång, säger han och skrattar.
Framför allt berättar han att hans främsta sociala sammanhang är genom hans yrke där han lär känna både elever och föräldrar.
– Jag känner väldigt många människor i Partille, och det är kul.
Något som har format hans liv till den han är idag är att vara social.
– Jag är en lagmänniska. Jag har alltid varit med i föreningslivet sedan jag var fem år gammal. Min pappa var tränare för fotbollslaget och jag prövade på många sporter i början men sedan blev det fotboll, säger han och tillägger.
– Det har nog präglat mig mycket, att alltid vara i en grupp.
"Jag gillar det enkla livet”
I hemmet idag är hans roll att laga mat och ta hand om läxläsningen.
– Jag gör alltid middag och frukost. Sedan är jag inte händig överhuvudtaget. Jag kan gräva och riva, säger han skrattandes och tillägger.
– Så personligen längtar jag efter den dagen som vi flyttar tillbaka till en lägenhet. Jag gillar det enkla livet. Det är alltid någonting som behöver fixas här hemma och när man inte känner att man har den kompetensen så blir det en osäkerhet.
Det är inget du vill lära dig istället?
– Jag försöker ju, men min fru är så fantastisk duktig. Hon har otroliga hantverksskickligheter på alla områden så då blir det att jag mer får vara hantlangare och hämta saker medan hon målar, spacklar och lagar.
– Gräsmattan, den klipper jag, tillägger han dock och skrattar.
Efter att ha blivit vegan för ett par år sedan lagar han dubbla rätter i hushållet. På morgonen har han dock en speciell rutin.
– Jag börjar alltid dagen med att dricka ett glas rödbetsjuice, det är dunderhonung som ger mig superkraft.
Vid tennismatcher
Därefter börjar han att berätta om den gången han såg Aslan Karatsevs match och gick rakt fram efter matchen.
– Jag sade att han var min favoritspelare, att jag har följt honom sedan starten och att kolla på honom är som att kolla på konst.
Ett annat fan hade då gått fram och försökt att få det söndriga tennisracket.
– Karatsev sa då, nej du, och gav det till mig, berättar Linus Johansson och tillägger
– Jag går rätt fram och då blir dem glada. Vem gillar inte komplimanger?
Hittills har Linus Johansson sett några fåtal matcher i Båstad. Fördelen med matcherna där berättar han är att man kommer spelet nära. Det mest spektakulära som hänt honom, förutom att få Karatsevs söndriga racket, var när han såg Elias Ymer spela.
– Jag satt framför hans team och vände mig om och sade ”vad bra han servar, han kommer att vinna”.
När det sedan började att gå sämre för Ymer menade teamet på att Linus Johansson hade jinxat matchen.
– Då ställde jag mig upp och skrev ”kriga Elias” och då tar han igen det. Hans team börjar skrika ”kriga” och efteråt så high-fiveade vi varandra och jag skrek ”du äger”.
– Det kändes som att jag var en del av teamet och att jag påverkade resultatet. Jag levde min dröm för en liten stund, säger han innan han stolt plockar fram en tennisboll signerad av Casper Ruud och börjar prata om den gång han träffade honom.
LÄS MER:Politik och langos vid Oluff Nilssons väg
LÄS MER:Så mycket tjänar politikerna i Partille
LÄS MER:Här är namnen du kan rösta på – i höstens kommunalval i Partille
