Det är förmiddag på Brattåskärrsvägen i Sävedalen. På vardagsrumsgolvet sitter en fyraåring och en tvååring tätt tillsammans och bygger ett torn av färgglada klossar. I köket rör sig Linda Wighall vant mellan spisen, diskhon och de små som följer henne överallt. Så har hennes arbetsliv sett ut – varje dag – i 20 år.
Hon är Partilles enda, och kanske sista, dagmamma.
– Jag tror att det som gör störst skillnad är litenheten. Här möter barnen alltid samma vuxen, säger hon och sätter sig på huk bredvid barnen.
– Jag ser varje barn på ett sätt som är svårt i större grupper.
”Jag har alltid kö”
Linda har varit både kommunal dagbarnvårdare och arbetat på förskola, men startade egen verksamhet redan 2005. Sedan dess har hon tagit emot sex barn, vilket också är maxantalet enligt reglerna, i sitt hem i Sävedalen. Fler kan hon inte ta emot, även om föräldrarna frågar.
– Jag har aldrig behövt leta efter barn. Det har alltid funnits kö, säger hon.
– Men kommunen har inte promotat att dagmammor finns. Många föräldrar vet inte ens att alternativet existerar.
Nationell statistik från Skolverket visar att antalet dagmammor i Sverige har mer än halverats de senaste tio åren. I Partille finns idag bara Linda kvar, trots att trycket på kommunens förskolor är högt och barngrupperna stora.
– Hade fler fått veta att det här finns hade fler kanske valt det, säger hon.
Hemmet som arbetsplats – och livsstil
Att öppna dörren till sitt hem varje morgon och släppa in sex små barn är inget för den som värnar om skarpa gränser mellan privatliv och jobb. Hos Linda går allt i ett.
Vardagsrummet är både familjens och barnens. Köket fungerar som matsal, pysselstation och trygg punkt.
– Vid halv fem, när sista barnet går hem, då förvandlas huset tillbaka till att vara vårt. Men på dagarna är det en liten förskola, säger hon.
– Jag tänker inte så mycket på det längre. Man anpassar sig, och man talar om vad som får och inte får röras.
Ett par dagar i veckan kommer dessutom hunden Elvis på besök som barnen älskar att klappa och följa ut på gården.
– Det ger något extra. Alla barn är olika, men många tycker det är jättemysigt. Och de lär sig massor om empati.
Ett arbete utan pauser – och utan sjukdagar
När Linda får den försiktiga frågan om hur hon gör med barnen när hon måste gå på toaletten som enda pedagogen skrattar hon till.
– Jag är aldrig ensam. Går jag på toa får barnen följa med. Lagar jag mat sitter de bredvid på en pall, eller i knät. Så är det när man är ensam vuxen.
Att vara sjuk är i praktiken omöjligt.
– Det är krångligt att ta in vikarier. Så jag är inte sjuk, säger hon, men förklarar att hennes egen mamma också varit dagmamma en gång i tiden och kan ibland hoppa in om hon blir riktigt dålig.
Ledighet är också ett pussel. Riktiga semesterdagar blir det bara när alla barn har sommarlov.
– Det är tufft med reglerna. Jag ska följa samma krav på öppettider och dokumentation som förskolor, men jag är ju själv. Att jobba 50 timmar i veckan utan rast ... ja, man måste verkligen gilla det här.
Föräldern: ”En extra familj”
Mamman Emma Lindberg, som hämtar tvååriga dottern Nike och fyraåriga Majken denna dag, är en av de föräldrar som stått i kö till Linda.
– För mig var dagmamma ett självklart val. Jag gick själv hos dagmamma som barn och minns hur mysigt det var, säger hon.
– Här blir det mer intimt och familjärt. Det är en annan typ av anknytning.
Hon menar att den lilla gruppen skapar trygghet – för både barnen och de vuxna.
– Barnen känner alla och vi föräldrar lär känna varandra. Vi har chattar, umgås, ses ofta. Det blir som en extra familj.
Att dagmammor blir allt mer ovanligt tycker hon är beklagligt.
– När förskolorna är så belastade som de är borde kommunen lyfta den här formen mer. Linda har alltid kö. Det säger egentligen allt.
En modell som försvinner – men som kan behövas mer än någonsin
Linda har sett hundratals barn växa upp i Partille. De första tvååringarna hon tog emot är idag över 20.
– Det händer att jag möter föräldrar med övningskörningsskylt och inser att det är ett av mina gamla dagbarn. Man blir helt paff. De var ju nyss små, säger hon.
Hon tror att allt större förskolor, med barngrupper långt över Skolverkets riktlinjer, kan få fler att snegla mot småskaliga alternativ igen.
– Jag har aldrig lämnat ifrån mig ett barn som inte klarat sig bra i skolan senare. Tvärtom får vi ofta höra att barnen är lugna och trygga. De får vara små här. Det blir de inte alltid i stora grupper.
Ett exempel hon lyfter är Danmark där alla barn går hos dagmamma fram till tre års ålder.
– Det hade varit fantastiskt om vi hade något liknande, säger hon.
– Men det kräver att kommunen lyssnar på föräldrarna. Förändringar sker inte om de inte efterfrågar dem.
En tradition som lever – om än på sparlåga
Varje år tar Linda dessutom med barn, syskon och föräldrar till Borås djurpark. Hon står själv för inträdet och maten.
– Sånt gör man kanske inte på en förskola. Men jag kan. Jag bestämmer själv vad jag vill lägga pengarna på, säger hon.
När hon berättar om hur många dagmammor det en gång fanns i Sävedalen, över 20 stycken, märks det tydligt att dagmamma är något som tillbaka i historien var vanligt i Sverige. Men att omsorgsformen helt skulle dö ut i framtiden är inget Linda varken vill tro eller hoppas.
Om allt går som det ska så känner Linda redan till en kollega som vill starta upp som dagmamma i Partille redan i vår.
– Det var andra tider. Men jag tror att små grupper behövs igen. Ju större förskolorna blir, desto mer uppskattar folk det lilla.
Skolchefen svarar – därför minskar antalet dagmammor
När Partille Tidning söker utbildningsförvaltningens chef Charlotte Kaleb för att ställa frågor om hur kommunen ställer sig till dagmamma som alternativ omsorgsform väljer hon att svara via mejl.
Hon hävdar att det är efterfrågan på dagmamma, som också kallas pedagogisk omsorg eller familjedaghem, har minskat både nationellt och lokalt. En bild som Linda själv inte upplever spegla det söktryck hon har på sin verksamhet.
Tidigare fanns kommunalt driven pedagogisk omsorg i Partille, men den avvecklades 2020 efter ett beslut i utbildningsnämnden. Idag finns därmed bara en fristående aktör kvar – nämligen Linda.
Information: ”Föräldrar vet inte”
Flera föräldrar tror att det är få som känner till att dagmamma finns som alternativ i Partille, då det inte marknadsförs särskilt mycket.
Skolchef Charlotte Kaleb uppger att information om fristående verksamheter, däribland pedagogisk omsorg, finns publicerad på Partille kommuns hemsida, och att förvaltningen först informerar om det när vårdnadshavare efterfrågar alternativ på omsorgsformer.
Regelverket – samma krav trots olika förutsättningar
Som ensam dagmamma i Partille beskriver Linda också att regelverket ibland krockar med verkligheten, men regler och krav visar sig inte vara något som kommunen själv kan styra över.
Enligt förvaltningen regleras pedagogisk omsorg i skollagen och samma grundläggande krav på öppettider, sjukfrånvaro och tillgång till vikarie ska gälla oavsett driftsform.
”Detta är för att säkerställa likvärdig kvalitet, trygghet och tillgänglighet för barn och vårdnadshavare,” skriver Charlotte Kaleb i sitt mejlsvar.
Förvaltningschefen uppger samtidigt att man har svårt att se att det kommunala regelverket i sig är orsaken till att antalet dagmammor minskat, men pekar på att skärpta krav över tid, bland annat på nationell nivå, kan ha gjort det mer krävande för enskilda huvudmän att etablera och bedriva pedagogisk omsorg.
Charlotte Kaleb skriver också att man ser ett värde i att Partille kan erbjuda olika verksamhetsformer som möter invånarnas efterfrågan. Samtidigt uppger hon att det i dagsläget inte finns någon uttalad strategi för att behålla eller nyetablera dagmammor i kommunen.
