När Partille Energi tog över Jonsered vattenkraftstation vid årsskiftet tog bolaget inte bara över en kraftfälla. Kommunen, som ju äger det lokala energibolaget, blev också ansvarig för en lokal miljökatastrof.
Ett tips ledde till att Partille Tidnings reporter Sara Höglund under söndagen kunde avslöja att det vackra kraftverket från 1902, som omvandlar Säveåns massiva krafter till el för Partilleborna, inte bara är ett kulturarv värt att bevara, vörda och njuta av. Jonsereds vattenkraftstation är också en dödsfälla.
Exakt hur många fridlysta, utrotningshotade ålar som dött kippande efter andan, ruttnande i en container är oklart. Antalet torde vara betydande. För ett djur vars resa tillbaka till Sargassohavet handlar om att uppfylla en livsmission, att leka, yngla av sig och dö där de en gång föddes, är det en bister död som förvägrar arten en chans till överlevnad.
Ålens väsen har länge varit höljt i dunkel. Patrik Svenssons epokgörande bok Ålevangeliet (Albert Bonniers Förlag, 2020) har kanske kommit längst i att beskriva ålens natur – och människans relation till och förståelse av fisken som, skriver Svensson, kanske inte ens själv vet att den är en fisk.
Att svenska vattenkraftstationer är en veritabel plats för ålslakt är välkänt.
När det gäller vetande finns det mycket som vi helt enkelt inte känner till om ålen. Ingen har sett ålar fortplanta sig, och inte heller har, skriver Patrik Svensson, en människa någonsin sett en livs levande ål i Sargassohavet, där resan tros börja och sluta.
”In i modern tid har ålen fortsatt att gäcka människan. Mängder av framstående forskare, har studerat ålen utan att riktigt förstå sig på den. Några av den vetenskapliga historiens mest kända namn har försökt lösa ålfrågan utan att lyckas. Det är som om sinnena inte räckt till. Som om observation och erfarenhet i sig inte varit nog. Någonstans i mörkret och dyn har ålen trots allt lyckats gömma sig undan kunskapen. När det kommer till ålen har den annars vetande människan alltid i någon utsträckning varit utlämnad åt tron.”
Det betyder inte att vi saknar annan slags kunskap. Att svenska vattenkraftstationer är en veritabel plats för ålslakt är välkänt. Det har bland annat SVT:s Uppdrag Granskning rapporterat om – och goda exempel finns. I Falkenberg har Hertingforsens kraftverk ett snedställt galler som ger fiskar och ålar en chans att simma förbi kraftverket utan att riskera att dö.
Ändå verkar inte kunskapen om risker, konsekvenser – men även möjliga lösningar – ha nått vidare till Partille.
Vi vet väldigt lite om hur ålen lever, men idag vet vi hur vissa av dem dör. Utmattade, kippande efter andan i en återvändsgränd i Jonsered, kadavren en morbid syn inför öppen ridå.
LÄS MER:Ålar fastnar och dör vid Jonsereds kraftverk: ”Ren utrotning”
LÄS MER:Följ med in i kraftverket – som varit igång i 119 år
LÄS MER:Världsunik alzheimer-studie i Partille: ”Jätteviktig”
