Sommaren börjar att lida mot sitt slut – och för många innebär hösten kreativitet. Det är dags att plocka fram virknålar, stickor och garn – eller en vävstol.
Som ett startskott för hösten, eller som en final för sommaren, anordnas Sy- och hantverksfestivalen för första gången i Partille arena den 25 augusti. Under dagarna tre kan besökare frossa i tyger, garn och andra hantverk som kan förgylla en mörknande årstid. Och några som kommer att vara på plats i arenan är föreningen Väv i Väst.
– Vi vill att fler ska lära sig om vävning. Det är ett kulturarv som vi borde hålla fast vid, säger Margareta Nicklasson, styrelseledamot för Väv i Väst.
I dagens läge är det kanske inte många yngre som har sett en vävstol – men det var inte längesedan som vävstolen var en stabil trotjänare i varje hem.
Väv i Väst
I Sverige finns en ideell förening som heter Riksvävarna – och denna förening är även indelad i 15 sektioner baserat på var i landet man bor. När det gäller Halland, Bohuslän och Västergötland är det Väv i Väst som förenar de olika landskapen.
Ursprung från medeltiden
Vävstolen kom till Norden strax före medeltiden, men de äldsta fynden av vävt tyg har funnits i Irak – och beräknas då vara mer än 9 000 år gamla. Så man kan minst sagt säga att vävning är en beprövad hantverksform som praktiseras än idag.
I de nästan lika anrika Krokslätts fabriker finns vävstugeföreningen Vävskälet. Denna förenings lokaler är fyllda med de maffiga träställningarna som tydligt gör att man kan känna historiens vingslag. Och mitt i denna symfoni sitter Margareta Nicklasson.
– I den här vävstugeföreningen är vi vana vävare! Jag själv fick prova på att väva när jag gick i högstadiet – och blev direkt intresserad av att lära mig mer. Detta var runt 1969-1970, men det dröjde till 2000 innan jag började att väva, säger hon och slår vant och bestämt till den grå väven med slagbommen.
Vad är det som gör vävning så speciellt?
– Det är tillfredsställande att skapa något och då är det väldigt avkopplande. Samtidigt är man här och nu. Du kan inte hålla på och fundera på vad som händer på jobbet, utan du fokuserar helt och hållet på vävandet. Sedan finns det sådana otroliga variationsmöjligheter inom vävning - hur du skapar mönster och hur du får fram olika bindningar. Det är helt fantastiskt!
Från flourskölj till vävstol
Margareta är den entusiastiska hobbyvävaren som flyttade till Göteborg 1997. Då kom hon från Södertälje, men det hörs tydligt på hennes dialekt att hennes rötter växt vid sydligare breddgrader.
Kvinnan från Sölvesborg med de karaktäristiska glasögonen berättar att hon tidigare arbetat som tandläkare.
– Jag har alltid haft ett behov av att jobba med händerna. Kombinationen av fingerfärdighet och omvårdnad var det som fick mig att bli tandläkare, säger hon leende och fortsätter:
– Den kombinationen av konstnärligt skapande och arbete inom vården passade mig perfekt.
När flytten till Göteborg blev aktuell så var Margareta hemma mycket för att barnen skulle få acklimatisera sig till den nya vardagen. Men att inte arbeta med händerna skapade en kliande känsla hos henne.
– Jag var tvungen att göra någonting. Och tillfredsställelsen att tillverka något vackert, den är svårslagen.
Ett hantverk som fått ett ordentligt uppsving senaste åren är stickning – och det ordnas stickcaféer nästan överallt i vårt avlånga land. Men inom vävning, även om skaran utövare är betydligt mer decimerad, kan man ha minst lika trevligt menar Margareta Nicklasson.
– Det är väldigt mycket socialt utbyte när du är med i en vävstuga eller går en kurs. I den här vävstugeföreningen är alla medlemmar. Vi planerar våra projekt tillsammans och är flera personer på samma vävstol. Man bokar vävstolen med sitt namn och så hjälps man åt.
Löste begränsningarna under pandemin
Precis som för många andra verksamheter och föreningar påverkade pandemin även vävföreningen vid Krokslätts fabriker. Väv i Väst fann snabbt en lösning på problemet genom träffar online, som sedan gav ringar på vattnet.
– Vår nuvarande ordförande på Väv i Väst, Margareta Ovelius, startade även digitala nybörjarkurser under pandemin, som har blivit jättepopulära - och har fortsatt att efterfrågas. Då sitter hon hemma i sin vävstuga, med en kamera, och kan instruera deltagarna som har en egen vävstol som de vill komma igång med. Ofta är det en ärvd vävstol och att man vill börja väva, berättar Margareta och fortsätter:
– Då har de en digital träff där deltagarna får en uppgift att ägna sig åt, och några veckor senare är det en ny träff. Så på det sättet har folk kunnat sätta upp sina vävstolar själva och faktiskt kunnat producera lite.
Efterfrågan gällande att lära sig den gamla hantverksformen har sedan ökat, och när den även kan anpassas till fler öppnar den ögonen för fler kreativa själar.
– I dagens samhälle är alla så upptagna. Vi gamla tanter har tid att gå till en vävstuga, men de som fortfarande arbetar tycker att detta är perfekt.
Storleken inte alltid viktigast
För de som har sett en vävstol kommer förmodligen majoriteten att beskriva den med samma adjektiv. Stor.
– Stora vävstolar är väldigt utrymmeskrävande. Det är inte alla som har plats för en vävstol hemma. Om man då vill väva lite enklare, som sjalar och dylikt – då finns grindvävstolen. Den tar dessutom väldigt lite plats och går att ta med överallt, förklarar Margareta och plockar upp en betydligt smidigare vävstol ur en väska.
Grindvävstolen, även kallad knitters loom, finns i flera olika storlekar. Den som Margareta direkt börjar att väva på är ungefär lika bred som en banankartong. Hon drar den till sig och låter den halvt vila i knät, halvt stående på bordet.
– Det är den här vi tänker visa på festivalen i Partille arena. Jag har börjat att provväva för att se vilka färger vi ska ha i just den här.
Det känns som att vävningen är lite av ett beroende för dig?
– Ja, men det skulle jag nog säga. Jag brukar ta med mig den när vi är ute med båten. Fastnar man för det är det svårt att lägga ner det, skrattar Margareta.
I föreningslokalen finns ett dussintal pågående projekt på de olika vävstolarna. Och man kan väva nästan av vad som helst, förklarar Margareta och nämner olika material som man använt sig av genom åren.
– Vi brukar hålla oss till naturmaterial, men jag har vävt saker av både plastfolie och kassettband. Förr kunde man ta nästan vad som helst – gamla kläder, fisknät, ja använd fantasin. Vår dörrmatta här till exempel, den är vävd av gamla cykelslangar, säger hon och pekar mot dörren.
– Det kan man säga är äkta återbruk. Och med tanke på hur många unga som tycker att det är viktigt kanske det kan vara ett sätt för oss att öppna ögonen för fler målgrupper än oss som är här nu, avslutar Margareta på sin tydliga Blekingedialekt.
LÄS MER:Vårmarknad som söker fler unga hantverkare
LÄS MER:Här får gamla klädesplagg nytt liv
LÄS MER:Från arbetslös till pionjär i fågelholkskonst: ”Folk frågar om de är till salu”
