Skottarnas skräckvälde lade grunden för Jonsereds fabriker

De skotska affärsmännen William Gibson och Alexander Keiller omvandlade Jonsered från jordbruksbyggd till blomstrande industri. Men framgången hade sitt pris för personalen på fabriken och bönderna runtomkring. Här är historien om hur duon från Skottland gjorde vin av vatten med våld, sprit och lurendrejeri.

ANNONS
|

1833 köpte skottarna Alexander Keiller och William Gibson Jonsereds säteri av sin svåger Olof Wijk.

Året därpå flyttade de sitt framgångsrika spinneri till platsen.

– Spinneriet låg tidigare vid fattighusån, men man kunde inte möta den stora efterfrågan som fanns och vattnet räckte inte till. Man flyttade därför hela verksamheten till den plats där Jonsereds fabriker ligger idag, för där fanns hur mycket vatten som helst. Vid den tiden fanns där i princip bara en kvarn, förklarar Lars-Inge Stomberg, ordförande på Jonsereds hembygdsförening.

Men satsningen var vågad och för den på den tiden redan mycket framgångsrike William Gibson vågade inte fullt ut förknippas med Jonsered.

ANNONS

– Han ville inte förknippas med det ifall det skulle gå åt pipan helt enkelt. Därför beslutade de att Alexander Keiller, som var ingenjören, skulle bygga fabriken.

Under Keillers ledning började fabrikerna ta form. Man byggde ett tegelbruk, som sedan kom att tillverka teglet till de byggnader som står där i dag, samt ett järnbruk, ett gasverk och en ny kanal.

Misshandlade fabriksarbetarna

Till en början flöt det på bra, men det fanns ett stort problem. Den briljanta ingenjören Alexander Keiller hade kort stubin och ingen respekt för människor av lägre klass än han själv.

– 1836 skenade kostnaderna. Dessutom var Alexander Keiller en riktig jävel, rent ut sagt. Han slog helt enkelt folk, när han inte tyckte att det gick rätt till. I handlingarna kan man se att han betett sig så redan i Göteborg, eftersom det dyker upp i tinget.

Dessutom var Alexander Keiller en riktig jävel, rent ut sagt.

Landsmännen William Gibson och Alexander Keiller hade länge varit som ler- och långhalm. Men nu började det att skava.

När Gibson satte ner foten erbjöd sig Keiller att lämna fabriken, om Gibson kunde köpa ut honom för den på den tiden astronomiska summan 10 000 riksdaler.

LÄS MER:Följ med in i kraftverket – som varit igång i 119 år

Keiller var en benhård förhandlare, berättar Lars-Inge Stomberg.

– Han förklarade för William Gibson att erbjudandet om utköpning gällde till dagen därpå. Han visste att Gibson inte kunde få fram så mycket pengar på så kort tid.

Skrev argt brev till sin gamla parhäst

De hårt ställda kraven från Keiller sida gjorde att affären inte gick igenom och att den råbarkade ingenjören kunde fortsätta med sitt skräckvälde i Jonsered.

Några år senare, närmare bestämt 1839, hade situationen blivit helt ohållbar.

Alexander Keiller började drömma om storslagna och galna projekt, som hade kostat mer än det smakade.

– Det här är inte 100 procent vederlagt, men det finns indikationer på att William Gibson får redan på att Keiller vill bygga slussar vid Kåhög för att kunna få upp ångfartyg i Säveån. En av Keillers stora pojkdrömmar.

Gibson tyckte investeringarna var vansinniga och skrev i ett brev till sin gamle vän:

LÄS MER:Jan och Linda bor i Sveriges äldsta radhus – i Jonsered

”Du vet mycket väl min åsikt, inte en enda krona skall spenderas avseende Jonsered utan mitt medgivande, och innan vi betalat våra skulder. Skulle Du fortsätta vara obstinat, känner jag det vara nödvändigt att vidta juridiska åtgärder.”

William Gibson pantsatte allt han ägde

Dessutom var Keillers misshandel av personalen fortsatt ett stort problem.

– Hans enormt burdusa sätt att hantera fabriksarbetarna stämde inte alls överens med Gibsons syn på hur man skulle hantera situationen. Gibson förstod att man behövde ta hand om sin personal, det blev mer långsiktigt så.

LÄS MER:Därför hamnade Jeriko i Partille

Till slut såg William Gibson bara en utväg och var tvungen att riskera allt för rädda fabriken ur sin gamle väns klor.

– William pantsatte allt han ägde, till ett värde av 155 000 riksdaler för att köpa allt från Keiller. Affären var så stor att den var tvungen att hanteras på riksdagsnivå för att gå igenom.

Affären var så stor att den var tvungen att hanteras på riksdagsnivå.

Men trots att Gibson hade pengarna, så var det ingen självklarhet att affären skulle gå i lås.

– Det fanns de som tyckte att Gibson, som hade fyllt 54 år, var för gammal. Dessutom så var det Alexander som var ingenjören. Gibson var ekonom.

Men affären gick igenom och Keiller lämnade Jonsered , startade upp en verksamhet på Hisingen och sadlade om till att jobba med båtar och transporter. På så sätt skapade han göteborgsk historia.

– Han grundade det som senare kom att bli Göteborgs mekaniska varv, som i sin tur så småningom blev Göteverken.

En av de första med telefon

När William Gibson tagit över verksamheten i Jonsered började han expandera och lät bygga många av de byggnader som fortfarande står där idag.

Då, precis som nu, är tid pengar och Gibson använde sig av den senaste tekniken för att underlätta kommunikationen.

– Han flyttade till Jonsered och anlade porthuset, där vi i hembygdsföreningen sitter idag. Tidigt lät han anlägga en telefonförbindelse till sitt kontor i Göteborg. En av de äldsta telefonförbindelserna i Sverige.

LÄS MER:Franciskusgården i Jonsered – bröderna om vardagen på klostret

William Gibson började också att köpa upp mark och gårdar i Jonsereds samhälle. Han var en slug affärsman, som inte drog sig för att använda mer eller mindre oetiska knep för att få det han ville billigt.

– Han hade med sig sin kassör och brännvin i sin läderportfölj. Han började uppvakta ägarna och ibland söp han bönderna fulla medan han gjorde affärer med dem. Han var en riktigt smart men kall affärsman. Han lät köpa upp all mark för att kunna kontrollera alla som bodde runtomkring. Värdet låg inte i marken, utan i kontrollen över dem som bodde där.

Ibland söp han bönderna fulla.

Och kontrollen över samhället skapade han genom det finstilta i kontrakten.

– Han kunde köpa marken som ett torp eller en gård stod på. Plötsligt ägde man inte den mark man odlat på i generationer utan fick hyra tillbaka den av Gibson. I kontrakten stod det också att Gibson kunde säga upp hyran av marken utan föregående varsel.

Blev snäll på äldre dar

1848 började William Gibson att varva ner och lämnade och lät sönerna James och David, som då hade gått ut Chalmers tekniska högskola.

På äldre dagar blev han en allt mjukare man och girigheten gav vika till förmån för välgörenhet.

– Han bättrade sig på äldre dar och testamenterade pengar till kyrkan och fattighuset. När fan blir gammal börjar han läsa bibeln, som man brukar säga, säger Lars-Inge Stomberg.

1857 dog William Gibson, 74 år gammal. Hans gamla parhäst Alexander Keiller höll ut ett tag till innan han plockade ner skylten 1874. Men historien om Jonsereds fabriker dör inte med den William Gibson som föddes i Skottland. Hans söner tog över rodret i omgångar och tillsammans fortsatte de spinna guld längs Säveån.

Jonsereds historia

Innehållet i artikeln är baserad på fakta framtagen av Lars-Inge Stomberg, ordförande i Jonsereds hembygdsförening.

Han har i flera års tid arbetat med att plöja igenom oräkneliga källor för att skildra Jonsereds historia, från forntid till nutid och sammanställt det i ett 20 delar långt material som går att ta del av på Jonsered hembygdsförening.

Så här prenumererar du!

Klicka HÄR för att komma till prenumerationserbjudandet. Då får du inloggningsuppgifter som du kan använda för att logga in med i e-tidningsappen och nyhetsappen.

De nedladdningsbara apparna hittar du om du söker på ”Partille Tidning” i AppStore eller Google Play.

ANNONS