Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

1/4

Leila höll nationaldagstalet – nu kan du läsa det här

Leila Torke Hamedani kom till Sverige med sin man för tre år sedan. Nu har hon fått sitt pass och hälsats välkommen.
– Det var krokiga vägar för oss som flyttade hit. Men nu är vi glada att vi bor i ett demokratiskt samhälle som respekterar oss, säger hon i sitt tal som lästes under kommunens nationaldagsfirande.

I en ljummen bris och utan stekande sol samlades traditionsenligt Partilleborna till ett nationaldagsfirande i Stadsparken. Musik av Kristin Amparo med trio och Partilles och Lerums blåsorkester, möjlighet att prova på graffiti-målning och köpa fika av Hembygdsföreningen.

När det bara var en stund kvar av programmet kunde arrangören Maria Dahl från Kultur- och fritidsförvaltningen slappna av och konstatera att allt gått bra.

– Mycket att stå i men det har varit en väldigt mysig dag. Fint program och en massa folk, Hembygdsföreningens fika har tagit slut, säger hon.

Läs Leilas tal

Ett stående inslag på många nationaldagsfiranden runtom i landet är att nya svenskar hälsas välkomna. Så också i Partille. I år fick Leila Torke Hamedani möjligheten att läsa upp ett tal hon skrivit om hur det varit för henne att komma till Sverige och numera vara nybliven svensk medborgare.

– Jag var lite nervös men det gick bra, säger hon och Partille Tidning har fått tillåtelse och möjlighet att publicera Leilas tal.

Det kommer här:

”Jag heter Leila och kommer från Iran. Jag gifte mig och sedan flyttade jag hit. Till Sverige. För tre år sedan. Jag minns väl när jag skulle gifta mig och flytta hit. Jag var tveksam! Men då viskade min mamma till mig:

– Det är bra att man vågar ta långa och positiva steg i livet.

– Du vet att stora utmaningar leder till att man blir stark och lycklig.

Det var Mors dag när jag flyttade hit. När flygplanet skulle landa och korsade molnen tittade jag ut genom flygplansfönstret. Allt var vitt! Överallt var det snöigt och fruset. Jag tog några bilder. Det var som på film!

En kall vind blåste på mitt ansikte och jag kände en konstig kyla när jag klev av på Göteborgs flygplats. Oj! Jag visste att du är kallt här men jag kunde inte tro att det kändes så!

”Konstigt språk”

Första sommaren hade jag varna kläder och jacka hela tiden. Andra hade T-shirt och tunna kläder och fläktade sig. Inte jag. Jag hade ju flyttat hit från solen och ett land med 35 till 40 grader.

När jag flyttade hit från Iran var allt obekant, nytt och annorlunda. Språket, kulturen, miljön, vädret, samhället. Allt och alla. Till exempel när jag skulle lyssna på radion och tv kunde jag säga till mig själv:

– Vad konstigt språk! Hur kan man lära det!?

När jag började träna språket tänkte jag att det var så svårt.

– Lyckas jag? Kan jag lära mig det här språket? Kan jag vänta och stanna här länge? Kan jag integrera i det här samhället?

Dessa var frågor som snurrade i mitt huvud.

”Lärarna förebilder”

När jag anmälde mig till SFI kunde jag inte prata alls på svenska. Mina lärare lärde oss svenska tålmodigt och snällt och perfekt medan de förklarade svensk kultur och svenska regler och lagar. Mina lärare var förebilder och företrädare av det svenska samhället för mig. Vilka bra förebilder.

Jag tyckte om att prata med mina lärare men jag kunde inte säga helt och hållet vad jag ville. Jag blev trött och deprimerad men lärarna lyssnade tålmodigt på mig. På grund av den här depressionen drömde jag många gånger att mina lärare kunde prata persiska med mig. Kanske har ni liknande minnen?

Eftersom jag är intresserad av olika allmänna aktiviteter deltog jag på språkcafé och gick till Partilles församlingshem. Under studietiden försökte jag delta i alla offentliga program som skolan och kommunen erbjöd. Dessutom träffade jag några svenska vänner där som är väldigt snälla.

”Det kommer bli bra”

En dag fick vi vara med i ett projekt så att vi på sfi och gymnasiets elever kunde träffa varandra. Vi blev mer bekanta med svensk kultur. Projektet kallades Världen finns här. Vi pratade och diskuterade. Sen övade vi en låt tillsammans. Sången började så här:

”Sverige, Sverige, älskade vän ...”

och låten slutade så här:

”Välkommen, välkommen hit. Vem du än är. Var du än är.”

Mina ögon var våta när sången slutade. Vilken bra känsla jag hade! Jag brukade också nynna för mig själv sången som Laleh sjunger:

Det kommer bli bra. Det kommer bli bra!

”Krokiga vägar”

Och hon hade rätt. Det blev bra. Jag och mina vänner klarade SFI efter ett tag. Några kunde hitta jobb och några, som jag, bestämde oss för att studera mer så att jag kan hitta en bra utbildning. Situationen har ändrats. Det blir så småningom bättre. Och nu har vi våra svenska pass i våra händer.

Och nu är jag nöjd att jag kunde bestämma mig för att flytta till Sverige. Nu bor jag här med min man. I Partille!

Absolut! Det var krokiga vägar för oss som flyttade hit. Men nu är vi glada att vi bor i ett demokratiskt samhälle som respekterar oss. Vi valde Sverige som vårt land. Vi är fria nu men vet att friheten inte är att man kan göra vad man vill. Vi måste ta vårt ansvar i ett demokratiskt land för vi har både rättigheter och skyldigheter.

Nu är det en ny början. Vi bestämmer oss för att vara bra och positiva personer i det svenska samhället.

I dag står vi gärna här och firar Sveriges nationaldag tillsammans med alla svenskar! I Partille.”

Så här prenumererar du!

Klicka HÄR för att komma till prenumerationserbjudandet. Då får du inloggningsuppgifter som du kan använda för att logga in med i e-tidningsappen och nyhetsappen.

De nedladdningsbara apparna hittar du om du söker på ”Partille Tidning” i AppStore eller Google Play.

Så här prenumererar du och hämtar apparna:

Klicka HÄR för att komma till prenumerationserbjudandet. Då får du inloggningsuppgifter som du kan använda för att logga in med i e-tidningsappen och nyhetsappen.

De nedladdningsbara apparna hittar du om du söker på ”Partille Tidning” i AppStore eller Google Play.