Polisen hade under flera månaders tid bedrivit spaning mot en man i 45-årsåldern i Landvetter som de misstänkte handlade med droger. De följde hans rörelser under sommaren, hade koll på hans telefonkommunikation och när de i början av december 2025 gör en husrannsakan mot hans bostad så är de tämligen säkra på sin sak.
I bostaden hittas stora mängder knark: 103 kilo cannabis, 22 kilo kokain och 93 kilo av vad som från början misstänktes vara amfetamin, men som vid närmare kontroll visade sig vara en kemikalie som används för att blanda ut droger.
Förstår du misstanken?
– Ja.
Inställning till brottsmisstanken?
– Det hittades hos mig och det är ingen annan som bor där. Jag vet inte riktigt vad jag ska svara där.
Brottet är synnerligen grovt med anledning av mängden.
– Till att börja med så blev jag väldigt chockad när du nämnde amfetamin. Amfetaminet har jag inte tagit in i min bostad. Men kokainet, om jag ska gå tillbaka till vad jag kan säga kring den biten. Det bröstar jag, jag står för det. Det tog jag emot personligen med tron att jag skulle ha det i två, tre dagar. Sen skulle det hämtas, vilket inte blev fallet.
Hur gick det till när du fick kokainet?
– Jag fick en plats jag skulle åka till och en tid och så mötte jag en person och tog två eller tre väskor eller påsar eller hur man ska förklara in i min bil och så åkte jag hem.
Var?
– På en mötesplats eller hur man ska förklara det. Grusplats eller vad man ska säga. En bit ifrån mitt hem, in i samma område.
Okej, så du möter någon på den här platsen då. Hur går det till på den platsen?
– Väldigt snabbt. Öppnar en bagagelucka. Hej, här är grejerna. Tack, hejdå. Typ. Inte mer med det. Det var ingen presentation av namn, ingen hälsning, ingenting. Det var bara ... ta det och åk.
Hur kommer det sig att allt det här finns i din bostad?
– Det vill jag inte svara på idag.
Hur kom den dit?
– Det är väldigt länge sen också så jag vill inte irra mig in i någonting, så jag vill inte svara på det idag heller, tyvärr. Jag måste samla mina minnesbilder kring allt.
Gällande det stora fyndet av cannabis så har polisen bilder från en dold kamera som visar att en lastpall lämnas av en lastbilschaufför på den grusplan mannen nämner sedan tidigare. På bilderna syns också mannen och en kvinna packa om cannabis i vita plastsäckar. Detta skedde en eftermiddag i juli 2025.
Jag har uppgifter om att det fanns en lastbilsleverans till din adress just den här dagen i juli.
– Jag har inget att tillägga på det idag. Jag har personligen inte ... Eller, personligen, det har inte kommit någon leverans till min adress i alla fall. Men jag har inte mer att säga kring den biten.
Det har inte kommit någon leverans till din adress?
– Nej, det har inte kommit någon leverans hem till mig.
Har det kommit någon leverans från Schenker den här dagen till någon annan adress, men att det var till dig?
– Det vill jag inte kommentera idag, tack.
Jag har ett leveransbevis här. Och då är det en avsändare från Spanien, och mottagaren är XXX på XXX i Landvetter.
– Allt jag kan säga kring det är att det inte har kommit någon leverans till min adress. Det är det jag kan säga kring den biten.
Vad vet XX om det här?
– Inte egentligen, inte ett smack. Det är så mycket jag kan säga.
Egentligen inte?
– Ja, mer än det här samtalet. Så ...
Men varför frågar inte hon vad det är för grejer hon ska hjälpa till att lasta av?
– Det vet jag inte. Jag måste igen bara säga att jag vill bara stå för vad jag har gjort. Det får liksom vara bra så, eller hur jag ska uttrycka mig. Jag vet inte vad jag ska säga annars. Jag vågar inte säga något annat.
Jag fattar det. Det är ganska allvarliga misstankar vi har att göra med. Jag förstår också med tanke på vem du är och din bakgrund att du nog inte är så att säga huvudmannen i hanteringen av det här. Jag fattar ju det.
– Jag är rädd. Bokstavligt talat från hjärtat. Jag är rädd. Det finns inte mer att säga kring det. Jag sitter här och är livrädd varenda dag. Det skrämmer mig alltihop det här. Jag kan inte säga mer än det.
”Jag ville vara snäll”
När kvinnan, som är i 35-årsåldern och bosatt i Sävedalen, förhörs så erkänner hon att hon misstänkt att det hon hjälpt mannen flytta har varit knark men att hon aldrig vetat mer än så. Hon säger sig heller inte ha hjälpt honom att vare sig sälja eller förvara drogerna.
Hur kommer det sig att du hjälper honom med det här om du tänker att det kan vara narkotika?
– Jag har inget svar på det mer än att det var ett otroligt jävla dåligt val. Och att jag ville vara snäll, jag ville hjälpa honom. Jag gick i förhoppningen under hela den perioden om att vi skulle vara ett par igen. Jag tänkte väl nog inte så jävla mycket.
Mannen åtalas nu för synnerligen grovt narkotikabrott medan kvinna åtalas för medhjälp till samma brott.
