Därför hamnade Jeriko i Partille

Många som kör genom Jerikotunneln, som är gränsen mellan Partille och Lerum, har funderat på varifrån namnet kommer.

Gamla testamentets Jeriko ligger ju en bit bort, på nuvarande Västbanken, men för en djupt religiös ung kvinna i Partille på 1800-talet var bibelns mytomspunna berättelse om Jeriko en fantastisk hägring. Där ville Albertina Josefina Johannesdotter bo. Och så skulle det också bli.

Den som vet mer om detta är Lars-Inge Stomberg i Kåhög. Inte bara för att han är historieintresserad och ordförande för hembygdsföreningen i Jonsered – utan också för det var hans egen mormorsmor som namngav Jeriko i slutet av 1800-talet.

LÄS MER:Coronaläget i Partille – vaccinerade behöver inte testas vid symptom

– Jag började intressera mig för släktforskning för en tid sedan, men det här hade jag inte en aning om. Det var en fantastisk historia som uppenbarade sig i min egen familj när jag sökte lite djupare i kyrkoböcker och jordebrev, säger han.

Vi kör långsamt upp för backen på Härkeshultvägen från Jonsered och strax före motorvägen ligger några hus på höger sida. Där stannar Lars-Inge och kliver ut. Husen står med ryggen vid planket till motorvägen och framför dem tornar skogen upp sig och tar emot motorvägens sus.

– Här har vi upprinnelsen till det hela, säger Lars-Inge och pekar på ett litet 30-talshus med prydlig trädgård och höga tujor på var sin sida om entrén.

– Det här huset är kvar från Albertinas Jeriko. Här bodde min mormor, här växte min mamma upp och jag har också många barnminnen härifrån.

Framgångssaga

Det hela handlar alltså om Lars-Inges Stombergs mormorsmor Albertina Josefina Johannesdotter, som föddes 1859 i Tahult mellan Öjersjö och Landvetter. Och det är en fantastisk framgångssaga som han berättar.

Den lilla Albertina miste sin mor när hon bara var fem år gammal och fick därför tidigt i livet lära sig att klara saker på egen hand. Hon började jobba som piga som femtonåring och gifte sig ett tiotal år senare med skomakaren Alfred Larsson Ekedahl.

LÄS MER:Graffiti gav mersmak hos Siri, 9: ”Jag gör gärna om det igen”

När det fjärde barnet var på väg 1888 flyttade familjen till ett hus i Svenkebohult, strax söder om Jonsereds fabriker. Alfred hade fått jobb som skomakare och det var här Albertina blåste liv i sin dröm. Hon tyckte det var så fint att hon kallade det för sitt Jeriko.

Det blev starten på hennes vision om den mytomspunna stad som hon så gärna ville besöka och göra till sin. En dag, tänkte hon, skulle hon ha en egen stad som Jeriko.

Barnen skulle ut på auktion

Men familjelyckan varade inte länge. Bara några år senare, 1890, drabbades familjen av tidens farsoter. Albertina förlorade både sin make och ett av barnen inom loppet av ett halvår. När hon några månader senare födde ett flickebarn var hon änka med ensamt försörjningsansvar för tre barn.

LÄS MER:Man körde utan giltigt körkort i nio år – frias av tingsrätten

Situationen var svår. Hon utsattes för hårda påtryckningar för att auktionera ut sina barn ut på bygden, så att hon skulle kunna ta anställning igen, kanske som piga eller på fabriken. Men Albertina ville inte höra på det örat. Barnen skulle hon behålla – kosta vad det kosta ville.

Hon bestämde sig för att göra allt för att försöka klara ut situationen på egen hand.

På den tiden var arbetsmöjligheterna begränsade om man hade barn att ta hand om. Men änkan Albertina Josefina Ekdahl var en både kreativ och driftig kvinna. Hon räknade ut att sömnad skulle fungera om kvällarna, och marknadsförsäljning skulle fungera på dagtid.

Hon började med att åka på olika marknader och skaffa stuvbitar av tyg, som hon broderade vackert till kuddar och lapptäcken. Det gick fint att sälja på marknaden i Manered.

Av förtjänsten köpte hon fler tyger, och utökade sedan med lite livsmedel. Så småningom lyckades hon få så mycket plus i förtjänsten att det räckte till en handelsvagn att sälja sakerna från.

LÄS MER:Pantea, 33, tog klivet – nu har hon startat sitt första företag

– Hon var en duktig affärskvinna. Det blev till en hel liten affär, berättar Lars-Inge och visar en bild som han hittat i gamla familjealbum och arkiv.

Där står Albertina Josefina med schalett och stort vitt handelsförkläde vid sitt marknadsstånd med presenningstak utanför skolan i Jonsered. Det är lätt att tolka in hennes stolthet i bilden.

Gifte sig med en ny skomakare

Några år senare knackade en ny skomakare på dörren. Johan August Lindqvist ville hyra in sig hos den duktiga änkan i huset, där skomakarverktygen ännu fanns kvar.

– Det slutade som det brukar med giftermål, så nu blev hon fru Lindqvist.

Tillsammans byggde makarna upp en fin verksamhet på gården, affärerna rullade på och Lars-Inge berättar att Albertina blev en välbärgad kvinna.

Men drömmen om sitt Jeriko hade hon inte släppt.

LÄS MER:Landskapsport ska rädda livet på djur vid Landvettervägen

Albertina hade många gånger försökt övertala markägaren James ”Chimme” Gibson på Jonsereds fabriker att sälja. Det var först 1927 som det lyckades. Hon fick köpa loss ett helt hektar mark där flera hus ingick, tillsammans med huvudbyggnaden Svenkebohult.

Albertina var lycklig. Det första hon gjorde var att ändra fastighetsnamnet till Jeriko, vilket fastställdes av lantmäteriet kort därefter.

Det hade dröjt ända till hon var i sjuttioårsåldern – men äntligen hade Albertina fått sin egen Jeriko stad.

Hotades av motorvägen

Hon delade upp tomtmarken i tre delar, ett till varje barn, och Lars-Inge Stombergs mormor Ingeborg fick då en av delarna. Där byggde hon tillsammans med sin make Reinhold ett nytt litet hus, Reinholdsberg, där Lars-Inges mamma växte upp och även ytterligare en generation, ett par av Lars-Inges syskon.

Jeriko beskrevs som en lycklig och välmående liten idyll under de här åren, med blomstrande verksamhet, affär och charkuteri. Albertina bodde kvar på övervåningen i det stora huset så länge hon levde.

LÄS MER:Sahar behöver förskola till sonen kvällstid men nekas hjälp

Men bara några årtionden senare hotades Albertinas livsdröm av motorvägsplanerna. Protester hjälpte inte. På sextiotalet tvingade Vägverket alla i familjen att lösa in sina fastigheter, men det slapp Albertina att uppleva, hon avled 1937.

– När motorvägen byggdes revs det stora huset tillsammans med flera andra byggnader, men ”Reinholdsborg” finns kvar. Min mamma Ingbritt lät flytta huset knappt hundra meter och det är alltså här vi står nu, förklarar Lars-Inge Stomberg.

Kvar av den forna idyllen är nu en brusande motorväg. Då tunnelmynningen löper in i berget över Jerikos tomtmark var det naturligt att låta tunneln få samma namn.

Så lever minnet av Albertinas Jeriko-vision kvar.

Malin Vive

malin.vive@stampen.com