• Bild: JENNY FÖRANDER
  • Bild: JENNY FÖRANDER
  • Bild: JENNY FÖRANDER
  • Bild: JENNY FÖRANDER
  • Bild: JENNY FÖRANDER
  • Bild: JENNY FÖRANDER
  • Bild: JENNY FÖRANDER
  • Bild: JENNY FÖRANDER
  • Bild: JENNY FÖRANDER
  • Bild: JENNY FÖRANDER
  • Bild: JENNY FÖRANDER
  • Bild: JENNY FÖRANDER
  • Bild: JENNY FÖRANDER
  • Bild: JENNY FÖRANDER

Kvinnorroller och klimatkris i Nemeshallen

Mölnlycke

Kvinnorollen står i fokus när Karin Elmgren och Karin Kannisova Jonsson ställer ut i Nemeshallen i Mölnlycke kulturhus, men också människans ambivalenta förhållande till naturen.
– Vi människor håller på med ett slags globalt självskadebeteende, säger Karin Elmgren.

Titeln på utställningen är Charm och hälsa, vilket från början är namnet på en handbok från början av 1960-talet som instruerade dåtidens kvinnor i konsten att vara den perfekta hustrun.

– Den behandlar allt från hur man ska gymnastisera ansiktet till att göra det perfekta cocktailpartyt och alla aspekter av kvinnorollen, säger Karin Kannisova Jonsson som ägnat mycket av sitt liv och konstnärskap åt att bryta sig loss och spränga den traditionella kvinnorollens begränsningar.

– Jag har varit feminist sedan jag var 13 bara genom att leva och vara mig själv. Nu äntligen börjar jag passa in. Tjejer får synas på fler områden nu än på 80-talet, de får ta plats på de arenor som var stängda för mig, säger hon.

Under uppväxten i Eskils­tuna var hon aktiv i stadens musikliv, men ingen kom ens på tanken att fråga om hon kunde sjunga.

– Jag kokade kaffe och bar sladdar och högtalare. Jag fick ta igen det senare.

Utbildad på HDK

Karin Kannisova Jonsson har utbildat sig inom textilkonst på HDK (Högskolan för design och konsthantverk) i Göteborg. I Nemeshallen visar hon broderi, ett traditionellt kvinnligt hantverk, som hon på samma gång hyllar och distanserar sig ifrån genom att göra det på sitt helt eget sätt.

I en serie konstverk har hon har broderat nya motiv på gamla örngott som hon fått i arv från äldre kvinnor i släkten och som de broderat initialer på till sina brudkistor. På sin mormors mors gamla örngott har Karin Kannisova Jonsson broderat en typisk 50-talshemmafru. På ett annat en klassisk pinuppa från 60-talet.

– Det var den mallen jag trodde att jag skulle passa in i när jag växte upp men som jag aldrig gjorde, säger hon.

Allra mest nöjd är hon med en bild som kom till under fotbolls-VM i somras.

– Jag är konstnär på kvällarna eftersom jag har ett annat jobb på dagarna. Det betyder att jag ofta tittar på tv medan jag broderar och i somras tittade jag på damfotboll.

Inspirerad av Fisher

Bilden föreställer en kvinna med böljande regnbågsfärgat hår. Inspiration till porträttet fick hon från Nilla Fishers nickräddning på mållinjen men också från sig själv på 80-talet då hon var punkare i blåfärgat hår.

– Jag kallar det en ”Fisher-panna”. Jag har också en Fisher-panna, men jag spelar inte fotboll, säger Karin Kannisova Jonsson.

Hon ser örngottsserien som en hyllning till det arbete som hennes kvinnliga föregångare lagt ner samtidigt som hon gläds åt att hennes egen generation kvinnor sluppit bygga upp ett linneskåp för att bli gifta.

Hon har också gjort egna versioner av klassiska broderade väggbonader som hon har gett en helt annan innebörd genom att byta ut eller skriva om de klassiska käcka budskapen.

Tar upp klimatkrisen

Vid sidan av Karin Kannisova Jonssons broderier hänger Karin Elmgrens kolteckningar och hon visar även korta animerade filmer. Ett genomgående tema är männi­skans relation till naturen och klimatkrisen.

– I den situationen vi befinner oss i är vi både offer och förövare, den dubbelheten är fascinerande. Vi håller på med ett slags globalt självskadebeteende, säger hon.

Tröttnade på färg

Karin Elmgren har gått på konsthögskolan Valand i Göteborg. När hon kom in på skolan målade hon i olja och akryl, men efter ett tag tröttnade hon på att hålla på med färg och övergick helt till att teckna i kol.

– Det var så befriande. Jag kunde hålla på med en målning i ett halvår och sedan var det ändå den ursprungliga skissen som blev bäst. Färgen tillförde ingenting, den var bara yta. Sedan dess har jag gått in för det här och känt att det är min grej. Kol är fanimej det vi består av, det är ett basic material i allt levande. Jag gillar ljudet, raspet mot duken och de lite grova linjerna, säger hon.

Kom naturligt

Efter att hon gjort serier av teckningar kom steget över till att göra korta filmer naturligt.

– Jag insåg att det här är ju egentligen en film, säger hon.

Karin Elmgren jobbar också med installationer.

– Jag sätter ihop saker som finns och geggar vidare på dem. Det är inga fina material utan lite trashiga saker som får bli något annat, säger Karin Elmgren.

I Nemeshallen har hon gjort en installation av skor med nedstuckna björkstammar i som ska symbolisera människor på flykt. Björkstammarna symboliserar människan som en del av naturen.