• Foto: Rolf Johansson
    Ulf Larsson sätter ut ålyngel i Kåsjön. Inger Willemoth och Lars Palm är redan färdiga med sin utsättning.
  • Foto: Rolf Johansson
    Ulf Larsson, Kåsjöns Fiskevårdsområdesförening sätter ut ålyngel.
  • Foto: Rolf Johansson
  • Foto: Rolf Johansson
    Mot friheten i Kåsjön

6 200 ålyngel släpptes ut i Kåsjön

Partille

De är små, hala och några centimeter långa. Men om sisådär 20 år simmar ­de förhoppningsvis ut
i havet könsmogna. I fredags satte ­Kåsjöns fiskevårds­områdesförening ut ­6 200 ålyngel i sjön.

I fredags morse var gänget från Kåsjöns fiskevårds­områdesförening, eller Kåsjöns FVOF som de själva säger, ute med sina rodd­båtar för att släppa ut de
6 200 ålynglen i sjön. Detta sker vartannat år i Kåsjön, och bakgrunden är en vattendom från 1961.

– 1961 dämdes Kåsjön upp för att användas som vatten­täkt av Partille kommun. Då fick man en vattendom med föreskrifter om att man skulle kompensera med utsättning av ål eftersom man försämrade möjligheten för ålen att ta sig upp till Kåsjön på naturlig väg, säger Rolf Johansson, ordförande i ­Kåsjöns FVOF.

20 kilo ålyngel

Enligt den ursprungliga domen var det 20 kilo ål­yngel­ per år som skulle släppas ut i sjön, men mängden har sedermera omvandlats till motsvarande 3 200 yngel per år. Fredagens utsättning som gjordes för detta och kommande år var alltså 200 yngel kort.

– Egentligen skulle det ha varit 6 400 yngel, men ibland får vi inte de exakta mängderna, säger Rolf Johansson.

Kåsjöns nya invånare är de facto från England och då framför allt från floden Severn som är rik på ål. Där fångas de små 4-5 centimeter långa och nästintill genomskinliga glasålarna in, för att fraktas till Sverige och Helsingborg där de sätts i karantän innan de kan sättas ut i de svenska vattnen.

– För att inte få in några sjukdomar går de i karantän innan de friskförklaras och kan transporteras vidare.

Saknar inte engelsmännen sina ålar?

– Där är det än så länge ett väldigt stort överskott, liksom på många ställen på den franska kusten där det är ett så stort överskott att de skopar upp dem tonvis. Mycket säljs för konsumtion, säger Rolf Johansson.

Något överskott är det där- emot inte i Sverige där det råder generellt förbud mot att fiska ål, om man inte har tillstånd från Havs- och vatten­myndigheten.

På fredagsmorgonen var Rolf Johansson i Kållered och hämtade frigolitlådorna med isförpackade ålyngel, som efter transport till Partille alltså kunde släppas ut i sina nya tillvaro.

Varför?

– Ålens biologi är sådan att de föds nere i Sargassohavet och driver med strömmarna till Europas kuster. Så småningom simmar de upp här och kan sedan leva i 15, 20 eller 25 år i sötvatten innan de är vuxna, säger Rolf Johansson.

Men i takt med moderniseringen av samhället har ålen fått allt svårare att ta sig fram.

– Det är en delikatess och genom århundraden har det fiskats mycket ål. Men under senare hälften av 1900-talet och 2000-talet har man konstaterat att invandringen av ålyngel till de europeiska kusterna bara är fem till tio procent av vad den varit. Troligtvis är den största orsaken vår industrialisering med utbyggnad av vattenkraft och annat.

Ska växa till sig

Förhoppningen är att de yngel som nu sätts ut i Kåsjön de närmaste 15-25 åren ska växa till sig till det stadium som kallas för blankål och då börja vandra ut i havet för att till slut nå Sargassohavet där de leker och nästa generation ålar föds.

Men trots att människan har fiskat ål länge, är det mycket man inte vet om arten och dess biologi. Ålens lek och rom har till exempel aldrig observerats i det vilda.

– De stöter bort vanliga fiskmärken som man sätter på dem. Sen är det otroliga avstånd på världshaven som gör att det är svårt att följa en enda individ hela vägen och veta om det är just den som tagit sig fram för att leka där i Sargasso, säger Rolf Johansson.