Foto: Ann-Charlotte Edgar
TRÄFFAT KUNGEN OCH DROTTNINGEN. 1982 var Per-Hugo Kristensson med och tog emot kungaparet i Chicago. Sex år senare kom de tillbaka och fick då tre pallar till kungabarnen, som Per-Hugos pappa tillverkat.

Tillbaka i Partille efter 70 år i Chicago

Partille

Per-Hugo Kristensson är tillbaka i Partille. Efter fantastiska 70 år i Chicago bestämde han sig för att flytta tillbaka till Sverige.
Nu lever han i sin nyköpta lägenhet med alla sina minnen.

Per-Hugo växte upp med sina föräldrar i järnvägsbostaden intill Partille station. Han har fått sig berättat att hans mamma direkt efter hans födsel bestämde att det inte skulle bli några fler barn, då hon haft en väldigt svår förlossning.

– Jag hade det bra med mina föräldrar, men visst har jag saknat att inte ha några syskon, konstaterar Per-Hugo, som nu hunnit bli 85 år och har sina många kusiner som sin närmaste familj.

Per Hugo har aldrig varit gift, men förlovad två gånger. Första gången med en flicka från Stockholm och den andra med en tös från Österrike.

– Det blev helt enkelt inte så att jag gifte mig, konstaterar han.

Första gången som Per-Hugo och föräldrarna besökte Amerika var han 13 år och andra världskriget var över. En vårdag steg de på båten Drottningholm och påbörjade sin resa mot det stora landet. Per-Hugos starkaste minne från den resan är alla flyktingar som fanns på båten och som sluppit ut från koncentrationslägren i Tyskland.

– Det var en jobbig upplevelse och många av dem fick inte gå av båten när vi var framme. Vi såg deras anhöriga stå på kajen och vinka förtvivlat.

Svår ekonomi

Tanken var först att familjen skulle åka till Australien, men blev avrådda då ekonomin där var svår, så då blev det istället ett besök hos Per-Hugos farbror i Chicago.

– Jag hade läst engelska i en termin, men lärde mig snabbt det nya språket. Den gången stannade vi i nio månader.

Tillbaka till Sverige var Per-Hugos mamma nöjd med det svenska livet, men hans pappa ville tillbaka till Amerika. Så blev det också och ytterligare en resa gjordes över det stora havet. Den här gången för att bli kvar på riktigt.

Familjen bosatte sig i Chicago, där Per-Hugo blev kvar tills han flyttade hem i slutet av mars. I tidig ålder utbildade han sig till läroverkslärare i historia och svenska, men säger att det var omöjlig att få något lärarjobb.

– Jag startade då kvällskurser och undervisade dem med svensk anknytning i svenska, men också förde de svenska traditionerna vidare. Redan då brann jag för folkdans, så jag förde även den kulturen vidare.

Chicago Tribune

Då det var svårt att få lärarjobb skrev Per-Hugo artiklar i Chicago Tribune och var även under en tid redaktör på Svenska Amerikanaren Tribune. Han jobbade också som bankkamrer. Han la ner mycket tid på IOGT och Vasaorden, samt Svenska kulturföreningen och var initiativtagare till Svenska Nykommarföreningen.

– I Chicago bor svenskarna inom ett område och det blev så att jag blev lite av gubben i lådan. Ville någon inom den svenska församlingen ha hjälp med något vände de sig till mig. Att föra den svenska kulturen vidare har alltid varit viktigt för mig, men också brödraskap och att kämpa för fred och nykterhet.

Under sina år i Chicago har Per-Hugo varit mycket aktiv bland de 350 000 svenskar och ättlingar bosatta i delstaten Illinos. Han har varit en av de drivande inom IOGT och brunnit för att föra det svenska kulturarvet vidare.

För sina 60-åriga insatser i Vasaorden och IOGT har han fått flera utmärkelser, planketter och förtjänstmedalj.

– Medaljen fick jag av prins Bertil på Börsen i Göteborg. Den är jag stolt över, då jag är den enda som fått den utanför Sveriges gränser.

Han var också mångårig ordförande i Svenska Kulturförbundet i Chicago sedan 1968, samt även nationell ordförande i nio år för dess nationella förbund och redaktör av Kulturarvet.

”Främja svenska språket”

– Vi har alltid pratat svenska i mitt föräldrahem och för mig har det varit viktigt att främja det svenska språket och den svenska kulturen.

Sista mars återvände Per-Hugo Kristensson till Partille efter 70 år i Chicago. Han hade då sålt sitt hus och fick med sig åtta resväskor med kläder och minnen. På Landvetter möttes han av ett 20-tal kusiner som viftande med svenska flaggor och sjöng nationalsången, ledd av Ingemar Sandahl.

– Sedan firade de min hemkomst med ett kalas hos kusin Gunvor Landgren som bor högt upp i Hovås med underbar utsikt över det ståtliga havet. Det var ett fint välkomnande.

Nyligen överlämnade Kristensson en stor oljemålning, målad av den finska konstnären Michael Raatikainen, till Jonsereds hembygdsmuseum. Målningen föreställer Rydgrenfamiljens mangårdsbyggnad som 1942 revs. Gården ägdes av Emma Rydgren.

– I min ålder kändes det bra att flytta hem till Sverige. De flesta av mina svenska vänner finns inte längre kvar i Chicago och den politik som nu förs i USA passar inte mig. I slutet av 90-talet upphörde gudstjänsten i svenska kyrkan, så då började jag och mamma besöka norska kyrkan.

– Det känns underbart att vara tillbaka, även om jag har haft ett väldigt bra liv, som varit väldigt utvecklande.