• Foto: Daniel Elfvelin
  • Foto: Daniel Elfvelin
  • Foto: Daniel Elfvelin
  • Foto: Daniel Elfvelin
  • Foto: Daniel Elfvelin
  • Foto: Daniel Elfvelin
  • Foto: Daniel Elfvelin
  • Foto: Daniel Elfvelin
  • Foto: Daniel Elfvelin

Ahlm satte punkt på bästa sätt

Handboll

Johanna Ahlm ville inte låta ett avslitet korsband sätta punkt för karriären, och istället kämpade hon sig tillbaka och tog två nya SM-guld. En mer värdig avslutning gick knappt att få för en av Sveriges största handbollsprofiler.

”Vad vill du bli när du blir stor?”, är en vanlig fråga som barn får. Många skrattade åt den lilla ”naiva” tjejen som sa att hon skulle bli handbollsproffs. Men det dröjde inte speciellt många år innan Johanna Ahlm överbevisade sina tvivlare. Hon fick ett tidigt genombrott både i klubblaget Sävehof och i landslaget där hon debuterade som 18-åring 2005. Fyra år senare flyttade hon till Aalborg och fortsatte sedan karriären som proffs i ytterligare tre danska klubbar innan hon återvände till Sverige och Sävehof igen.

Johanna Ahlm fick se sin barndomsdröm gå i uppfyllelse, och hon fick leva den i 15 år innan hon nu valt att avsluta karriären.

– Det var ett väldigt tufft beslut att ta, men efteråt har det känts väldigt skönt, säger hon.

En titt på hennes Instagramkonto ger en fingervisning om orsaken till beslutet. Som på så många andras konton finns en hel del familje- och semesterfoton. Där finns foton med glädjescener från handbollsplanen, men även foton från karriärens tuffa perioder. Johanna Ahlm visar upp en hand där ringfingret är böjd i en läskigt onaturlig vinkel, en lindad fot, ett opererat knä och ett foto där hon rehabiliteringstränar med ett gummiband. Det är längesedan hon kände att hon presterat på den nivå hon vill.

– Jag hade kanske kunnat spela ett år till, men då hade jag nog behövt operera knäet igen och haft en hel sommar där jag inte skulle kunna gå.

Johanna Ahlm har försökt att träna så hårt som det krävs för att vara en elitidrottare, utan att passera gränsen där smärtan hindrar henne från spel. Men nu tar hon inga nya strider mot sin kropp.

Många andra i samma situation hade sannolikt kastat in handduken redan i samband med den korsbandsskada hon råkade ut för 2016, följd av en graviditet där hon och sambon Rasmus Overby (tränare i Sävehofs damlag) blev föräldrar till sonen Theodor i juni 2017. Den gången valde hon dock att fortsätta.

På Instagramkontot finns också en bild på Susanna Kallur, den svenska idrottare som mer än någon annan har gett kampen mot skador ett ansikte. Och precis som friidrottsstjärnan ville Johanna Ahlm sluta på egna villkor. Efter ett och ett halvt års frånvaro gjorde hon comeback i november 2017 och istället för att avsluta karriären på kryckor fick hon sätta punkt på ett mer storartat sätt – genom att ta två nya SM-guld med Sävehof. Sista framträdandet blev finalmatch nummer tre mot Skuru den 19 maj, där hon bland annat svarade för fyra mål.

– När jag slutade nu kom en massa gamla videos upp och då såg jag en intervju med mig själv när jag gick från Sävehof där jag sa att min dröm var att komma tillbaka och spela i klubben igen. Att få göra det och avsluta så här var bättre än jag kunnat önska, det var helt fantastiskt.

I slutet på mars meddelade Johanna Ahlm att hon skulle kliva av handbollsscenen. Det var inte svårt att hitta tändning till det stundande SM-slutspelet, men den nödvändiga känslan av hängivenhet finns inte kvar för att ladda om för en ny säsong. Den sista tiden saknades den personliga drivkraften.

– I gymmet hade jag inte målet att klara frivändningar med tyngre vikt, jag hade inte som mål att lära mig ”det där nya skottet”. Det handlade mer om att bibehålla det jag hade, inte om att bli bättre.

Nu ser hon fram emot en vardag som blir betydligt enklare att pussla ihop utan två föräldrar som har ett oflexibelt handbollsschema att rätta sig efter. Inte minst blir livet enklare för Theodors mormor och morfar, konstaterar Johanna, som är tacksam för all hjälp med barnvakt.

Hur framtiden ser ut vet hon inte i dagsläget.

– Jag har två olika utbildningar, en inom marknadsföring och försäljning och en inom sport och event.

Kan det bli något arbete kopplat till handbollen?

– Jag kommer att fortsätta jobba en del på Viasat och det känns kul, för det gör att jag måste följa med vad som händer, det kommer att vara mitt jobb. Annars hade det lätt blivit att jag inte följt med på samma sätt, säger Johanna Ahlm, som dock vill bryta ny mark.

– Jag vill inte ha handbollen i min vardag, jag vill göra något jag inte gjort förut, jag vill bort från sportens värld.

Vägen till ett civilt arbete blir dock en ovan process. Som firad handbollsstjärna har Johanna Ahlm varit van vid klubbar som tagit kontakt med henne, eller att agenten presenterat intressanta alternativ som dykt upp

– Nu är det upp till mig själv att gå ut och söka jobb, det har jag aldrig behövt och det känns lite konstigt. Jag har svårt att komma igång.

I höst räknar hon dock med att ha ett jobb att gå till. Och hon kommer inte sakna livet som handbollsspelare, med allt vad det innebär.

– Jag kommer ju inte att gå till gymmet tre dagar i veckan, men jag har alltid älskat att springa så det vill jag fortsätta med. Och om knäet håller skulle jag gärna vilja springa Göteborgsvarvet.

Sätter du något mål då?

– Ska jag springa vill jag nog sätta upp en tid jag vill springa på, men jag har dålig koll på vad som kan vara rimligt, 1,45? funderar hon.

Kanske kan det gå ännu bättre, för faktum är att Johanna Ahlm har presterat riktigt snabba löpartider även om de ligger många år tillbaka i tiden. Innan det blev handboll för hela slanten var hon också en talangfull friidrottare med ett USM-silver på 800 meter som bästa resultat.

– Men jag tror aldrig att jag hade kunnat bli lika bra friidrottare som handbollsspelare.

Johanna Ahlm är övertygad om att hon gjorde rätt val av idrott, och meriterna talar för sig själva. Hon kan stolt blicka tillbaka på en karriär med bland annat ett Champions League-guld, ett EM-brons, två danska ligatitlar och fem SM-guld.