Våga vara den du är

KRÖNIKAN

Att få vara den man är och kanske ännu mer att ”bli älskad för den man är” är väl något som vi alla hoppas på och vill. Samtidigt så finns det nog inget svårare än att vara just den man är. Ibland vet man knappt själv hur man vill vara, så hur ska man då kunna visa det för andra?

För ett par veckor sedan firade vi regnbågsmässa i Råda kyrka. Den handlade just om att vara den man är och innan passade jag på att fråga olika personer om deras tankar kring det. Det var genom­gående i svaren att det vare sig är lätt eller självklart att vara sig själv och oavsett om man var gammal eller ung tycktes rädsla vara det största hindret. Vissa kände till och med att man ibland behöver sätta på sig en mask eller gå in i en roll, för att skydda sig själv. Andra gånger är det vi själva som har de strängaste ögonen när vi granskar oss själva och vi försöker gömma sådant som vi är rädda för att andra inte skulle tycka om. Sedan finns det tillfällen när det kan vara bra att bevara något av sitt innersta och bara visa det för någon eller några utvalda. Lika lite som vi vill se alla människor nakna, så behöver vi veta allt om allas innersta drömmar och mardrömmar, önskningar och rädslor.

Det är när vi börjar värdera oss själva eller andra utifrån det man kan se eller inte se det börjar bli problematiskt. Det är lätt att börja jämföra och alla har vi väl någon gång tänkt tankar i stil med: ”Om jag bara hade en lika dyr bil som grannen skulle jag vara nöjd. Om jag bara blir lika smal som min bästa vän skulle jag vara lycklig. Om jag vore lika vältränad som killen bredvid mig på gymmet skulle nog någon vilja vara tillsammans med mig etc.

Som om människovärdet skulle vara något relativt; något som styrs av yttre attribut, framgång eller andra tillgångar. Inget kan vara mer felaktigt. Människovärdet är både absolut och oändligt.

Ett av mina favoritbibelord finns i Första Johannes­brevet. Sammanhanget handlar om att vi ska älska varandra och mitt i det skriver Johannes att ”om vårt hjärta dömer oss, så är Gud större än vårt hjärta”. Det påminner mig om hur galet det blir om vi människor ständigt jämför och bedömer. Gud skulle aldrig komma på tanken att göra det. Istället har varje män­niska sina styrkor och svagheter, sina talanger och sina brister och varje ­människa­ är oändligt viktig och värdefull.

Det avgörande är istället att vi tar vara på de möjligheter vi får. Det kan vi göra hela livet, i alla möjliga – och omöjliga – sammanhang, på olika vis. Och om vi gör det, så är vi med och bygger en bättre värld, vi får riva murar och bygga broar mellan människor. ­Någon gör det på ett sätt och jag på ett annat, ytterligare någon på ett tredje och varje bidrag spelar roll. Tillsammans gör vi skillnad.

  • Karin Karlsson, präst i Råda församling