Svar till Karin Lindell, 25/4

Härryda

Jag tackar för att du svarade på min insändare angående brister på gruppboende på grund av nedskärningar.
Jag kan i och för sig inte förstå hur du/ni tänker.
Du skriver att ” personaltätheten främst justerats under dagtid då brukarna befinner sig på daglig verksamhet”.
För det första skriver du ”främst”. Alltså gäller det även den tid då brukarna är på boendet. Det du utelämnar är att under den tid brukarna är på daglig verksamhet gjorde personalen sådant som att tvätta brukarnas kläder, plocka iordning, beställa matvaror, packa upp beställda varor etcetera. Listan kan göras lång.

Att personalen nu måste sköta sådant när brukarna är hemma påverkar ju givetvis de boendes omvårdnad och liv. 0,5 anställd per brukare som dessutom måste göra sådana sysslor under den tid brukaren behöver omsorg kan ju enbart ses som helt otillräckligt. Min son har bland andra krämpor, ett mycket svårt epilepsisyndrom. Jag kan ju enbart svara för min son, men det är fullkomligt otillräckligt med tid för att han ska ha ett bra liv och få göra saker som han uppskattar, till exempel en promenad med vinden i ansiktet.

Du hävdar också att nedskärningen på boendet inte har med andra projekt att göra, som exempelvis Landvetter stad. Alla som behövt ta ansvar för sin ekonomi vet att vad du än sätter pengarna på för konton, så är summan alltid det samma. Det finns ett visst belopp som skattebetalarna betalat in för att bland annat få viss service. Att säga att ”det inte är samma konto” som jag ofta fått höra är löjligt. Totalen är alltid det samma.

Jag tror inte Härryda kommun ”sparat” ihop kostnaden för stadsprojektet under åren, utan dessa pengar måste hämtas genom nedskärningar på andra områden. Till exempel gruppboenden, äldreomsorg med mera. Riktigt så korkad är jag inte utan att jag kan lägga ihop två och två, även om ni tycks tro det.
Jag anser inte att ni följer LSS- lagen längre. Inte heller mänskliga rättigheter.

Som svar på din mening ”jag hoppas att du kan känna dig trygg med det” så säger jag:
NEJ, jag känner mig inte trygg angående min sons väl och ve längre. Ingen ska skylla på personalen heller. Det är inte deras fel att de förväntas göra lika mycket som förut trots att boendet får skära ner personalen med nära två tjänster.

En fråga till dig: får alla gode män på boendet bättre information nu, eller är det bara de som har ”jobbiga anhöriga” som får det?

Mamma med ångest