• Foto: Daniel Elfvelin
  • Agust Eli Björgvinsson. Foto: Daniel Elfvelin
  • Andreas Stockenberg och Christoffer Brännberger. Foto: Daniel Elfvelin
  • Sebastian Karlsson. Foto: Daniel Elfvelin
  • Gzim Salihi. Foto: Daniel Elfvelin
  • Oskar Sunnefeldt. Foto: Daniel Elfvelin
  • William Bogojevic Foto: Daniel Elfvelin
  • Foto: Daniel Elfvelin
  • Sebastian KArlsson. Foto: Daniel Elfvelin
  • Gzim Salihi. Foto: Daniel Elfvelin
  • Jonas Larholm. Foto: Daniel Elfvelin
  • Foto: Daniel Elfvelin
  • Foto: Daniel Elfvelin
  • Viktor Ottosson. Foto: Daniel Elfvelin

SM-guld efter konstverk

Handboll

Damerna tog sitt SM-guld utan att vara favoriter, herrarna fanns inte ens med i förhandssnacket. Men efter seger i den avgörande matchen mot Alingsås är Sävehof mästare för andra gången inom loppet av elva dagar.

Sällan är kontrasterna i känsloyttringar så tydliga som efter en stor idrottsfinal. I Estrad Arena utspelar sig en talande scen under medaljceremonin. På den ena planhalvan sitter Alingsås lagkapten Johan Nilsson på golvet med huvudet hängandes mellan knäna och silverpokalen bredvid sig. På den andra planhalvan lyser ett leende upp i kaptenskollegan Jonathan Edvardssons ansikte när han tar emot guldpokalen och står och laddar med den som om han håller i en vibrerande raket. Därefter försvinner han in i klungan med Sävehofspelare och lyfter den mot taket. Det är en stor dag för en kille som vuxit upp i klubben och sett upp till tidigare guldhjältar.

– Jag tror inte att jag har fattat det här riktigt än, men tidigare när Sävehof vunnit var jag en liten knatte som stod och ville ha autografer och nu får jag vara med om det själv, säger han.

När kaptenen ska förklara varför det blir guld använder han samma ord som han återkommit till flera gånger under slutspelet. Laget håller sig till spelplanen, lägger grunden med ett starkt försvar och målvaktsspel, och tror på vad man gör. Något som nog ingen annan gjort, och varför skulle någon ha trott på Sävehof? Med en historisk tillbakablick fanns ingenting som talade för att guldet skulle hamna i Partille.

  • Ett lag så långt ner som på sjundeplats i tabellen har aldrig vunnit SM-guld.
  • Kristianstad har varit total dominant med fyra raka titlar.
  • I 12 av de tidigare 18 säsongerna på 2000-talet har seriesegraren vunnit, i övriga fall oftast tvåan.

Därtill går det att addera flera faktorer, som att Sävehof med ett fåtal undantag består av orutinerade spelare och saknar stjärnor. Även om man kanske får stryka det sistnämnda argumentet efter torsdagens skräll.

Hursomhelst verkar varken dammiga historieböcker eller andra negativa omständigheter vara något som bekommit Sävehof.  Nederlagstippade manövrerade man ut Malmö i kvartsfinalen, Skövde i semifinalen och när finalen skulle avgöras vid ställningen 2–2 i matcher brydde man sig inte ett dyft om att den femte matchen skulle spelas inför en blå massa av dånande Alingsåssupportrar. ”Vi tycker om att tysta dem”, sa William Bogojevic efter det fjärde mötet i Partille. Och det var precis vad som hände. Det krävs mycket för att dämpa stämningen i Estrad Arena, men de sista tio minuterna var det enbart supportrarna i det gula hörnet som hade luft i lungorna.

I första halvlek talade dock allt för att det skulle bli ett nytt spännande möte fram till slutskedet, men i den andra gjorde Sävehof ett tidigt ryck och hade sedan fullständig kontroll över matchen och vann med 20–27.

Gzim Salihi visade prov på ett uppoffrande spel, gjorde fyra mål och utsågs till matchens lirare.

– Han är kungen, kungen, skriv det, kungen, vrålar en adrenalinstinn supporter när Salihi blir intervjuad.

Niometaren själv ler ett snett leende.

– Jag kände att jag fick steppa upp lite från de senaste matcherna, sticka in näsan lite mer. Jag har inte varit så nöjd med mitt spel, men det har inte spelat så stor roll när laget varit så bra.

Trodde du på SM-guld när säsongen började?

– Man kämpar ju sjukt mycket för det och vill alltid vinna SM-guld. Det var ingen som trodde på oss men därför är det så jävla gött att bevisa motsatsen.

Efter flera incidenter i finalserien har Jonas Larholm blivit minst sagt impopulär hos Alingsåspubliken. Den här gången buades han ut redan när spelarna presenterades, men höll för trycket och satte bland annat båda sina straffar i mål.

– Det kräver väl sin karl, säger han, och är imponerad av hur hela laget stod upp.

Kraften, spelsinnet, finliret, kylan, alla pusselbitar föll på plats, tycker Jonas Larholm.

– I andra halvlek målade vi med hela paletten, vi skapade ett konstverk här idag.