Sjung om (den rika) studentens lyckliga dag

Partille

Musiken startar. Ut på scenen springer ett tjugotal ungdomar i vita klänningar, kostymer och vita mössor med svarta läderskärmar. Nedanför står hundratals föräldrar och väntar på att just deras ungdom ska komma ut. Uppradade med skyltar och med vackra rosor i snören står de och ser förväntansfulla ut.

Vad är det vi har sagt? Att skolan i Sverige ska vara kostnadsfri? Ja, det är precis vad vi har sagt. För att alla ska ha samma möjlighet att utvecklas till sin fulla potential. För att alla ska ha samma möjlighet att åka med på utflykter och klassresor. För att alla ska ha samma möjlighet att lära sig saker. Men hur blir det då när det är dags att ta studenten? Har du tänkt tanken att alla kanske inte har råd med detta dyra studentfirande? Ett studentfirande som bekostas av familjen själv. Jag har råd, men alla har inte det.

Dyra presenter, mängder av mat, vackra rosor, balklänning, kostym, studentmössa, festkläder, balbiljett, skor, alkohol, kläder till utspringet, väska och så vidare. Mängder köps in och förbereds inför studentfirandet. Jag kan inte ljuga och säga att jag inte fastnade i fällan. Precis som alla andra i min klass köpte jag en dyr mössa, jag gick på balen i full utstyrsel och min mottagning blev inte direkt den billigaste. Sammanlagt har jag och min familj lagt ner över 10 000 kronor på studentfirandet. Är detta rimligt? Ett kapitalistiskt skämt skulle jag vilja påstå.

Hela vårt samhälle bygger på kapitalism. Marknadskrafterna styr i vårt samhälle. Priset styrs efter hur mycket människor är beredda att betala. När det är student­tider är personer beredda att betala mycket. För studenten händer ju bara en gång i livet, visst? Att alla inte har råd med detta är ganska självklart. Om du inte förstår det lever du väldigt isolerat, instängd i ett område där ingen vill se de ekonomiska skillnader som finns. Självklart ska studenten firas, studenten är ju något av det roligaste som händer i ungdomen. Frågan är dock om det är nödvändigt att lägga den summan pengar.

Musiken startar. Ut på scenen springer ett tjugotal ungdomar i vita klänningar, kostymer och vita mössor med svarta läderskärmar. En stannar hemma framför tv:n. Nedanför står hundratals föräldrar och väntar på att just deras ungdom ska komma ut. Några kunde inte betala för mottagning och fick jobba istället. Uppradade med skyltar och med vackra rosor i snören står de och ser förväntansfulla ut. Sittandes i lunchrummet och kollar ner i maten. Är det såhär det ska vara? Jag bara undrar.

Elvira Holst
Går ut samhällsprogrammet på Hulebäck nu och är aktiv medlem i SSU Partille och Härryda