Pepparkakshuset i Partille

Partille

Det var en gång ett pepparkakshus. I pepparkakshuset arbetade det personer som folket hade valt i tron att de var rätt personer för uppdraget att representera dem. De personerna lät i sin tur två andra personer göra ett jobb åt dem.

Jobbet var att de skulle väva ett stycke tyg som skulle vara tåligt, stabilt och hållbart. Efter två och ett halvt år kom de två personerna fram med sitt resultat. Oj, tänkte de som arbetade i pepparkakshuset. Det var lång tid. Då måste det vara ett gediget arbete och en fin väv. På håll såg väven fin ut, men då de höll upp den och tittade på den så såg flera att väven faktiskt var ganska liten och inte särskilt välgjord. Men eftersom de två personerna hade jobbat så länge med det så ville man inte ifrågasätta deras arbete. Andra som arbetade inom vävning eller som hade barn som skulle påverkas av tygets kvalitet ifrågasatte resultatet men i pepparkakshuset ville man inte lyssna på dem.

Man litade på att vävarna hade gjort sitt jobb och nöjde sig därför med det lilla tygstycket. Tygstycket visades upp och vips så ropade man ut att man nu skulle flytta runt folk, mestadels barn, så att det skulle matcha tygstycket.

Månader gick och man fortsatte arbetet kring flytten trots att inget egentligen var bestämt. Folk som hade satt sig in och tittat närmare på tyget visade misstro och förklarade att tygbiten inte håller för hårda vindar och andra påfrestningar. De påpekade att tygbiten inte var välgjord nog och att det blir barnen som kommer få lida för det. Men personerna i pepparkakshuset struntade i det och valde ändå att ta ett beslut att det som vävarna gjort minsann skulle användas.
Sagoberättaren