• Sebastian Karlsson vrålar ut sin glädje efter ett av sina fem mål. Foto: Daniel Elfvelin
  • Agust Eli Björgvinsson. Foto: Daniel Elfvelin
  • Lagkaptenen Jonathan Edvardsson eldar på publiken. Foto: Daniel Elfvelin
  • Oskar Sunnefeldt och William Bogojevic i samarbete. Foto: Daniel Elfvelin
  • Christoffer Brännberger. Foto: Daniel Elfvelin

Finalfesten avgörs i Alingsås

Handboll

Det fanns de som menade att man skulle ta död på den verkliga festen och dramatiken i och med valet att gå från en renodlad SM-final till en serie i bäst av fem matcher. IK Sävehof och Alingsås HK har tillsammans bevisat motsatsen. Efter måndagens Sävehofseger väntar en helt avgörande match på torsdag.

Till viss del får man ge kritikerna mot årets nya finalupplägg rätt om man enbart ser till damernas final. Den stora publiken uteblev och Sävehof vann oväntat enkelt med 3–0 i matcher mot Skuru, även om det krävdes extratid för att skilja lagen åt i det sista mötet.

Men herrfinalen har visat att ett långdistanslopp kan vara lika spännande och känslofyllt som en sprintertävling. Inför läktare som är fullsatta av hängivna supportrar har lagen bjudit på den ena jämna fajten efter den andra och den fjärde matchen var inget undantag.
Sävehof ledde

Sävehof startade starkast innan Alingsås kom ikapp och gick förbi, men det skulle bli kortvarigt. Efter att Sebastian Karlsson gjorde 9–8 i den 19:e minuten satt Partillelaget länge i förarsätet. Bland annat tack vare ett svårpasserat, offensivt försvarsspel, en storspelande Agust Eli Björgvinsson i målet och att sjumålsskytten Jonas Larholm åter var säkerheten själv från strafflinjen.
Vid ett par tillfällen hade Sävehof en fyramålsledning, men historien såg ut att vara på väg att upprepa sig från den tredje matchen där Alingsås vände och vann i slutskedet. I samband med Christoffer Brännbergers röda kort med några minuter kvar krympte ledningen till ett mål och med en halv minut kvar kom kvitteringen, 26–26, genom Felix Claar.

En tappad ledning – igen – kunde ha sänkt ett mindre mentalt starkt lag. Men Sävehof gick inte att knäcka den här kvällen. Det fanns inga tveksamheter inför den förlängning som väntade.

– Jag tycker det är härligt att se i omklädningsrummet i pausen att alla är fast beslutna om att vinna, det brinner i allas ögon, säger lagkaptenen Jonathan Edvardsson, som själv visade vägen med fyra mål och en outtröttlig kampvilja.

Oskar Sunnefeldt instämmer.
– Det var mycket kamp men de hade gått hårt på sina spelare och vi vet att vi är starka på slutet, säger han.

I förlängningen var hemmalaget klart starkast. William Bogojevic, som sköt över när han fick ett tillfälle att avgöra under ordinarie tid, gav Sävehof ledningen och gjorde ytterligare ett mål innan de extra tio minuterna var slut.

– Det var naturligtvis skönt efter missen under ordinarie tid, en skön revansch. Det gäller att aldrig sluta tro på det, säger han.

Matchen slutade 32–29, Sävehof kvitterade till 2–2 i matcher och oavsett utgång ska guldet delas ut imorgon, torsdag.
De många tillresta Alingsåssupportrarna hördes mest i Partille i måndags och när finalserien nu ska avgöras i Estrad arena är risken överhängande att de kommer att orsaka en ny jordbävning, som målvakten Niklas Kraft uttryckte det i Alingsås Tidning efter den tredje matchen.

– De har en väldigt bra supporterkultur och inramning, det måste man ge dem. Sen gillar vi att tysta dem och vi trivs på bortaplan när det blir något av en vi mot dom-känsla, säger William Bogojevic.

Och Oskar Sunnefeldt, som åker till Alingsås för att njuta av sin sista match i Sävehoftröjan, påminner om den första finalmatchen på bortaplan.

– Då vann vi, det tar vi med oss, säger han.