Situationen i vården är ohållbar

Partille

Jag undrar ibland hur de politiker som bestämmer över vården tänker och om de egentligen vet vad jobbet innebär.
När hela systemet är uppbyggt efter att varje insats ska ta si och så lång tid utifrån en schablontid utan att ta hänsyn till att människor är olika och att en människas dagsform kan variera.

Bemanningen läggs efter de biståndsbeslut som finns och där vi förr hade lite marginal ifall något särskilt hände finns ingenting kvar idag. När vi påpekar att någon tar längre tid än biståndsbeslutet är det inte alltid vi får mer tid för den duschen ska bara ta 45 minuter och längre tid får vi inte vara hos brukaren.
Vad gör vi om duschen inte är färdig på 45 minuter? Ska vi bara lämna brukaren och gå? Eller ska hela dagens planering bli förstörd så att vi antingen inte hinner ta vår rast eller så får de andra brukarna inte den tid som de har rätt till.

Ett system som bygger på att det inte finns något utrymme för att något händer är dömt att misslyckas. Vi jobbar med människor och vad som helst kan hända under en arbetsdag.

Vi som arbetar i vården är också människor och jag undrar ibland hur fort och hur länge vi förväntas orka springa.
Jag har valt vårdyrket då det är ett utmanande och roligt jobb som ger en så otroligt mycket, men jag börjar tappa sugen.

Som systemet är uppbyggt idag ger det inte oss möjlighet att göra ett bra jobb vilket får oss att inte må bra. Allt fler slutar eller är sjukskrivna och det måste ses som ett tecken på att något inte är bra.

Jag önskar därför att man genast såg över systemet och att bemanningen sattes så att marginalerna fanns om något skulle hända under dagen. De dagar inget särskilt händer hade denna tid kunnat användas till alla de administrativa uppgifter som idag blir lidande.
Jag skulle också vilja bjuda in politiker och chefer i kommunen till att följa med oss en dag på jobbet och se vår verklighet. För som sagt – vi orkar inte springa hur länge som helst!

Uppgiven undersköterska