• testar banan. Kalle Jung från Jonsereds IF (t v) och Jonas Svengård på Icebug (t h) är ute på en av många provlöpningar inför vårupplagan av Icebug Backyard Trail. Foto: Daniel Elfvelin
  • Foto: Daniel Elfvelin
  • Foto: Daniel Elfvelin
  • Foto: Daniel Elfvelin
  • Foto: Daniel Elfvelin

Nytt traillopp genom tre kommuner

Sport

LÖPNING: Kartor studeras, sträckor ritas upp, men hur ser banan ut när markeringar på ett papper blir till verklig terräng?
För att ta reda på detta duger det inte att sitta vid en dator, arrangörerna måste ge sig ut i skogen. Och det är precis vad Jonas Svengård och Kalle Jung gör inför den första vårupplagan av Icebug Backyard Trail.

 

– Se upp!

Grenen från tallen kommer svischande i huvudhöjd. Vi befinner oss i slutskedet av banan där vegetationen är som tätast, och inte minst med löpare framför gäller det att vara beredd på att fälla upp armarna som skydd.

– Här får vi frisera lite med sekatör, konstaterar Jonas Svengård, eventansvarig på Icebug.

Det är en i raden av observationer han och Kalle Jung, arrangemangs- och sponsoransvarig i Jonsereds IF, gör längs vägen under provlöpningen inför Icebug Backyard Trail.
Men att vara uppmärksam på grenar, rötter och stenar tillhör samtidigt utmaningen i terränglöpning, och de planerar för ett ”riktigt” terränglopp. Definitionen kan variera och i andra tävlingar kan banorna helt eller till stor del utgörs av grusvägar och motionsslingor, men så är inte fallet i Icebugs och Jonsereds IF:s arrangemang. Det är bara den första knappa kilometern som skornas dobbar klapprar mot asfalten innan vi beger oss in i skogen.

Två gånger tidigare har skoföretaget och fotbollsklubben anordnat höstlopp ihop och söndagen den 5 maj väntar den första vårupplagan. Precis som tidigare startar löparna på parkeringen utanför Icebugs kontor i Jonsereds fabriker, men stället för att springa norr ut mot bokskogen viker banan av söderut mot Jerikområdet. Det finns en kort bana på 6 kilometer och en lång som mäter 16 kilometer med löpning genom tre kommuner – Partille, Lerum och Härryda.

Att det nu kommer ett vårlopp betyder inte att höstloppet uteblir. Duon är övertygad om att intresset är tillräckligt stort för att det ena loppet inte ska slå ut det andra och räknar nu med omkring 700-800 löpare.

– Jag är redan inne på hur vinterloppet ska se ut, säger Jonas, och blickar fram mot 2020.
– Det är så fint på vintern här, februari är en bra månad och kanske ska vi till och med ha ett lopp där man springer med pannlampor i skogen, fortsätter han.
– När vi provspringer inför höstloppen ser man en rad med människor som tillsammans ser ut som en lysmask, det är skithäftigt, tillägger Kalle.

De traditionella asfaltsloppen har tappat något i deltagarantal de senaste åren, men Jonas ser inte samma trend för traillöpningen.

– Framför allt finns det många fler lopp. I Göteborgsområdet kan du i princip springa ett traillopp varje helg året runt.

Löparboomen har inte lagt sig, men ändrat riktning, tror han.

– Det är många fler som springer för att må bra än för att springa på en viss tid och speciellt i skogen tror jag att folk upplever att de syresätter hjärnan ännu mer och lugnar ner sig. Så är det för mig i alla fall, att komma ut i skogen är en sorts löpande yoga.

Dock förknippas nog den andra kilometern på det annalkande loppet med hårt slit, stumma ben och mjölksyra. Efter övergången från asfalt till skog väntar en klättring på cirka 100 höjdmeter innan banan planar ut. Och även om den fortsätter att vara kuperad är den tyngsta delen redan avklarad.
Jonas och Kalle pekar snart ut platsen där en blåsorkester kommer att ackompanjera löparna och därefter springer vi över tunneln med E20 under oss. Bruna fjolårslöv ligger på stigen, men landskapet kommer att förändras tills dopparedagen.

– Det är roligt för nu kommer löparna att få springa i en ljusgrön natur istället för höstens färger, de får uppleva två sidor av skogen, påpekar Kalle.

Efter cirka sju kilometer, ungefär när vi passerar gränsen mellan Partille och Härryda kommun, kommer vi in på en sträcka som Jonas kallar för skrivbordsprodukt. Det är en del av banan som fram tills nu bara har ritats ut på en karta. Men även om datorn är ett bra verktyg måste arrangörerna också ta benen till hjälp. Det kan till exempel visa sig att en planerad sträcka längs en viss stig är igenvuxen eller att marken är för sank och då måste de hitta en ny väg.

– Det är en stor utmaning att göra banor i nya områden, men det är ett roligt arbete, säger Jonas, som själv springer nästan dagligen.

Även Kalle löptränar regelbundet en eller två dagar i veckan, men har inte samma rutin och tar rygg på sin kollega när vi fortsätter igenom olika typer av skog, längs med sjöar, och då och då sätts balanssinnet på prov när vi springer på sviktande spänger. Ibland stannar vi upp och Jonas fiskar upp kartan från sin ryggsäck. De diskuterar terrängen, vätskestationer och inte minst vikten av tydliga markeringar.

– Vi har en nollvision om att ingen ska springa fel, säger Kalle.

Idyllen med stillhet och fågelkvitter förgyller en skogsrunda, men i det här fallet kan susandet från motorvägen vara välkommet. Ljudet betyder nämligen målet är nära. Snart dyker den täta vegetationen med höga tallar upp innan löparna springer igenom ”Amerika”, Sveriges äldsta koloniområde. Därefter väntar en sista, kort sträcka på en serpentinstig före målgången vid Jonsereds fabriker.

De som springer i mål kan bocka av en deltävling i Trailrunning Sweden Tour Trailtour. Icebug Backyard Trail blir det tredje i en serie av 15 lopp runtom i Sverige.

– Det är hedrande att de vill ha med oss och det gör att det kommer hit en del vassa löpare som ger krydda på loppet, säger Jonas Svengård.

Duon påpekar dock att man först och främst vill göra en insats för folkhälsan.

– Nummer ett är att uppmuntra average Joe att springa i skogen och att vi sen lockar 50-talet snabba löpare också är bara roligt, säger Jonas.

För att genomföra arrangemanget krävs en stor mängd funktionärer, som främst kommer från Jonsereds IF men även Equmeniakyrkan.

– 50-60 personer behövs. Förra året var det många som räckte upp handen och ville vara med, vi löser det nu också men det är fler som vill vara med och springa, säger Kalle.

Arbetet sker ideellt och Icebug och Jonsereds IF delar på intäkterna.

– Men framför allt gör vi det här för att det ger ett mervärde till samhället och det är ett sätt att sätta orten och klubben på kartan, säger Kalle.