Foto: Daniel Elfvelin
Med cirka en halv minut kvar tittar Daniel Calebsson upp mot matchklockan och inser att karriären som innebandyspelare är över.

Emotionellt slut för kaptenen

Allmänt

Det har gjort ont, varit en riktig pina att spela innebandy, och Daniel Calebsson tycker att han är långt ifrån sin forna form. Men han fick som han ville, avsluta karriären på sina egna villkor och blev rörd av publikens avsked.

Insikten att matchen kunde bli hans sista gick inte att bortse från inför fredagens fjärde kvartsfinal mot Falun. Men när domaren blåste i pipan lyckades han skärma bort tankarna, och fastän läget hade sett hopplöst ut ganska länge var det först när han blickade upp mot matchklockan med cirka 30 sekunder kvar som han insåg att det skulle bli omöjligt att vända.

Besvikelsen blandade sig med andra känslor när speakern talade om att den 38-årige Pixbokaptenen gjort sin sista match och publiken svarade med ljudliga applåder.

– Det var ett fint avslut och det blev mer emotionellt än jag trodde, säger Daniel Calebsson.

Redan inför den här säsongen gjorde han klart att karriären skulle nå vägs ände under den här våren, dock hade han önskat att slutspelet inte skulle bli så kort för Pixbos del.

– Jag känner att vi kunde ha utmanat Falun på ett bättre sätt och är besviken.

2017/2018 var han borta större delen av säsongen på grund av en hälsporre och gjorde klart att han inte ville sluta som en skadad föredetting. Den här säsongen har han bara missat några enstaka matcher på grund av sjukdom, men det innebär inte att han spelat utan smärta. Faktum är att han kämpat med, eller kanske snarare mot, en vilt protesterande kropp. 21 års innebandy på elitnivå har satt sina spår.

– Jag tror inte folk förstår hur ont jag har haft, men har kämpat på varje träning och varje match.

Han har haft ont i knäna efter fyra operationer och har även haft problem med fötterna.

– Jag känner inte att jag har kunnat göra mig själv rättvis de senaste säsongerna och har tappat i explosivitet och rörlighet, men jag tycker ändå att jag fick sluta på ett värdigt sätt. Det känns skönt, säger han.

Daniel Calebsson kan se tillbaka på en framgångsrik karriär med bland annat tre VM-guld på meritlistan. Och när han ombeds att plocka fram sitt bästa minne från karriären blir det från en av finalerna, i Globen 2006.

– Jag gjorde mål och gav oss ledningen med fem minuter kvar. Finland kvitterade till 5–5 men sen avgjorde vi i sudden death och jag spelade fram till målet. Den matchen glömmer jag aldrig.

Något favoritminne från sina tio år i Pixbotröjan har han inte.

– Jag önskar att jag kunde ha sagt att ”det var när vi gick hela vägen”, men det inträffade ju aldrig. Jag har inget speciellt minne men det har varit mycket glädje och det var speciellt när vi slog ut Warberg ett par år i rad.

Om Daniel Calebsson återvänder till innebandyn, i någon lägre division, som tränare, eller i någon annan roll vet han inte i nuläget. Det enda han har bestämt är att ta ett års uppehåll och känna efter.

– Sen får jag se vad som händer, om jag kommer tillbaka då, eller senare, eller inte alls.