Vår framtid

Partille

Min son och jag talade om förutsättningarna för ett långt och friskt liv. Hur vi kan leva och äta, och jag nämnde något om att bli 100 år gammal. Blixtsnabbt och tvärsäkert sa min son: ”-100 år! Då är jorden obeboelig! Då ska jag redan ha dött!”. Vidare: ”-Vad skall vi säga till dem som pumpar upp olja och tillverkar alla bilar i världen? Vad skall vi göra med all plast överallt? Vad kan vi säga för att ändra på dem? Suck.”

Något skakad av det självklara, självsäkra och orädda i hans röst blev jag tyst en stund. Så här tänker alltså en helt vanlig elvaåring om världen. Ett barn som är livfullt och glad över sin skola, kamrater, fritidsintressen och familj. Ändå helt över­tygad om jordens relativt snara undergång.

Vi vuxna måste på alla sätt ge förutsättningar till att lämna över en bättre jord och framtid till våra barn, en jord och en framtid överhuvudtaget, och visa de unga att vi försöker påverka i stort och smått.

En mamma med sin elvaåring