• Bild: JENNY FÖRANDER
    MYSIG STUND. Eivor Bengtsson älskar att pussla och har lagt över hundra pussel. Många av dem är hoplimmade och uppsatta på väggarna på Älmhults gruppbostad.
  • Bild: JENNY FÖRANDER
    TRIVS. Det allra bästa med Älmhults gruppbostad är personalen, tycker Eivor Bengtsson, här med stödassistenten Evelina Johansson. I bakgrunden syns även gruppbostadens chef Graciela Morales.
  • Bild: JENNY FÖRANDER
  • Bild: JENNY FÖRANDER
    VÄLKOMMET BESÖK. Mariette Gerners hund är legitimerad Hund i vården och livar upp dagarna för de boende under sina besök.
  • Bild: JENNY FÖRANDER
  • Bild: JENNY FÖRANDER
  • Bild: JENNY FÖRANDER
  • Bild: JENNY FÖRANDER
  • Bild: JENNY FÖRANDER
  • Bild: JENNY FÖRANDER
  • Bild: JENNY FÖRANDER
  • Bild: JENNY FÖRANDER
  • Bild: JENNY FÖRANDER
  • Bild: JENNY FÖRANDER
  • Bild: JENNY FÖRANDER

Eivor är stolt över sitt hem och sina pussel

Hindås

Det kom ett mail till redaktionen med en inbjudan till Älmhults gruppbostad.
”Vi tror att det är många som inte vet om att vi finns och det är ju jättetråkigt” skriver Evelina Johansson som jobbar på boendet.
Härom veckan tittade HP/PT förbi och fick träffa Eivor Bengtsson, snart 71 år, som älskar att lägga pussel.
Hon har lagt över hundra och många av dem pryder väggarna på boendet.

Personalen på Älmhults gruppbostad berättar att Eivor dagligen pratar om att få visa upp sitt hem och sina pussel för tidningens läsare. När HP/PT:s reporter kommer på besök är finkopparna framdukade i det gemensamma köket och det bjuds på flera sorters hembakade kakor.

Eivor bodde tidigare med sin mamma i Rävlanda men när Älmhults gruppbostad öppnade år 2000 flyttade hon hit.

När jag frågar vad som är det bästa med hennes hem pekar Eivor utan att tveka på Evelina Johansson som är hennes stödassistent.

– Det är så fantastiskt här, det är som att komma till sitt andra hem när man kommer hit. I och med att det bara är fem personer som bor här så kommer de väldigt nära personalen, säger Evelina.

Just nu är bara två av brukarna hemma, de andra är iväg på sina dagliga verksamheter. Eivor är pensionär, men när det är soppdagar i kyrkan brukar hon hjälpa till med dukningen.

Eivor är den enda av de boende som kommunicerar med tal och det är framför allt personalen hon umgås med. Hon är duktig med händerna och gillar att pyssla. Påskriset står redan framme i hennes rum trots att det är en bra bit kvar till påsk. Över sängen har hon en bild på Arvingarna från bandmedlemmarnas ungdoms dagar.

På helgerna åker brukare och personal på utflykter, då åker Eivor gärna och shoppar i Borås.

Pusslar gör hon varje dag. Det blir en mysig stund med mycket prat och utbyte av hemlisar tillsammans med någon ur personalen. Pusslen ska ha minst tusen bitar.

– Eivor har mycket tålamod och ger sig inte, säger Evelina.

När pusslen blir färdiga limmas de ihop och hängs upp som tavlor. På gruppbostadens väggar hänger bilder av kungafamiljen, naturmotiv, djur, byggnader och städer och tecknade motiv fulla av små detaljer.

Nu när Eivor är uppe i över hundra pussel börjar det bli svårt för personalen att hitta motiv hon inte har lagt förut.

Älmhults gruppbostad är till för personer som har rätt till stöd enligt LSS (Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade). Det finns sex lägenheter varav en har stått tom sedan i somras, men personalen hoppas att någon snart ska flytta in.

– Om vi får synas kanske folk får upp ögonen för oss. Det här är ett hem, det är ingen institution, säger Evelina.

Personalen har inga raster och äter alla måltider tillsammans med de boende och det gäller även boendets chef, Graciela Morales, som basar över ytterligare två gruppbostäder.

– Ofta hänger vi ihop allihop men ibland kan man märka att det är någon som vill ha lite egen tid, säger Evelina.

Anhöriga kommer också ofta på besök och då bjuds det på hembakat.

Personer med psykiska funktionsnedsättningar bor i många fall kvar länge hos sina föräldrar i stället för att flytta hemifrån som andra ungdomar. När föräldrarna blir gamla kan de få allt svårare att ta hand om dem och då kan en gruppbostad vara ett bra alternativ.

– Det blir tufft för en ju äldre man blir och även för brukarna kan det vara skönt att få flytta hemifrån och vara sin egen, säger Evelina.

För många anhöriga är det svårt att släppa taget. Just därför tycker personalen på Älmhults gruppbostad att det är viktigt att visa att det finns bra boenden där deras barn kan känna sig självständiga samtidigt som de får den omvårdnad de behöver.

– Som förälder ska man känna trygghet att det finns bra ställen, säger Graciela Morales och berättar om en anhörig som tyckte det var jättejobbigt när sonen som var i 40-årsåldern skulle flytta hemifrån.

– Nu känner hon sig trygg att han har det bra här.