• Bilder: Adam Andersson
    Klar. Johan Jakobsson har spelat karriärens sista handbollsmatch. Som 31-åring har han, på grund av hjärnskakningar, valt att sluta som spelare.

Jakobsson lägger ner handbollskarriären

Personligt

OS-silver, EM-silver, SM-guld, guld i Tyska cupen och 121 A-landskamper finns på meritlistan. HP/PT har träffat handbollsstjärnan Johan Jakobsson som bland annat berättar om mästerskapen, hur han kombinerade fem år på Chalmers med en elitsatsning, varför han vände hem från proffslivet i Tyskland och hjärnskakningarna som nu avslutat hans karriär.

”Efter att Johan fick en ny hjärnskakning under EM i Kroatien för drygt ett år sedan har förhoppningarna varit att han åter skall kunna spela handboll. Det senaste året har Johan och läkarna gjort allt i sin makt för att Johan skulle kunna göra comeback. Johan mår idag mycket bättre men har insett att han aldrig kan spela handboll på elitnivå igen och avslutar därför sin handbollskarriär”.

Citatet är från handbollsklubben IK Sävehofs pressmeddelande där man meddelar att en av deras stora stjärnspelare, Johan Jakobsson, kommer att lägga handbollsskorna på hyllan. För HP/PT utvecklar Jacobsson sitt beslut.

– Det här har vuxit fram ganska självklart och inte kommit som någon överraskning. Jag har inte känt att ”nu måste jag fatta ett beslut”, utan det har sakta, men säkert blivit självklart. Det har bara varit skönt att få säga det så att man kan ta nästa steg inför alla andra. De närmaste vännerna och familjen har givetvis vetat om det ett bra tag, men det är skönt att slippa få frågor om hur lång tid det är kvar. Nu är det som det är och alla får se att beslutet är fattat. Det var varken jobbigt eller en lättnad att meddela slutet, det var bara något som behövde göras, säger Johan Jakobsson.

Påverkar vardagen

Det var under EM i Kroatien som olyckan var framme för andra gången på kort tid. Jakobsson hade nyligen gjort comeback efter en hjärnskakning när han ådrog sig en ny smäll mot huvudet och nästa hjärnskakning var ett faktum. En skada som fortfarande påverkar honom i vardagen.

– Om det blir för mycket stimuli så påverkas jag. Både om det blir extremt, men framför allt om det är över tid. Hjärntrötthet heter det ju och det visar sig precis som det låter. Det blir mycket planering och att man lägger in pauser i vardagen som man inte ska rucka på för då får man betala för det senare.

Johan Jakobsson började sin handbollskarriär i HP Warta, men 2005 kom en förfrågan från Partilleklubben IK Sävehof och 18-åringen tog chansen. Det blev visserligen något junior-SM, men niometersspelaren gick annars raka vägen in i a-truppen.

– Det var många unga som kom in då som var 87:or och 86:or. Det blev väl lite av en medelomstart för laget då. Det fanns vissa rutinerade kvar, men vi var många unga som fick lära oss mycket och det resulterade till slut i tre raka SM-guld även om jag flyttade utomlands efter det andra.

Blev heltidsproffs

2011 skrev Jakobsson på för den danska klubben Aalborg och blev heltidsproffs. Handbollsmässigt var det en nivå till, men Jacobsson som spelat en hel del i landslaget och i Champions League hade inga problem att anpassa sig. Han hann även med att bli dansk mästare med Aalborg innan det var dags för nästa steg i karriären. Niometersspelaren blev värvad av den tyska storklubben Flensburg.

– Tyskland var såklart ytterligare ett steg och man fick lära sig att höja sin lägstanivå. Där är det en rak liga och varje förlorad match är ett steg från att vinna ligan. Det var väl skillnaden handbollsmässigt, men annars var väl omställningen att lära sig nya språk. Danska är hyfsat likt svenska i skrift, men när man är ny och någon pratar fort så blir det verkligen utländska, säger Jakobsson.

Vann Tyska cupen

Efter tre säsonger i Tyskland, där hand bland annat fått vinna Tyska cupen och blivit utsedd till finalspelets bästa spelare, hade han möjligheten att stanna kvar i proffsligan. Ett kontraktserbjudande kom, men Johan Jacobsson tackade nej. Kort därpå presenterades han i- stället av sin tidigare klubb, IK Sävehof.

– Det berodde mycket på min familjesituation. Jag och min sambo som jag varit tillsammans med i tio år hade bott isär i två år när jag bodde i Tyskland och till slut tyckte jag inte att det var värt det. Det var definitivt värt det de åren jag var där, men när frågan om förlängning kom så var det inte värt det. Därför flyttade jag hem och jag är glad att Sävehof hade en plats över och att jag fick chans att spela i den här fantastiska anläggningen (Partille arena).

Sejouren i Sävehof blev som tidigare nämnt inte så lång och rolig som Johan Jakobsson och klubben hade hoppats på. Det blev stopp för karriären efter den andra hjärnskakningen på kort tid. En hjärnskakning han ådrog i en landskamp med ett landslag som han haft stor framgång i.

Tog guld i OS

Den stora framgången kom 2012 då Johan Jakobsson var en del av det laget som tog OS-silver i London.

– Det var en hiskelig massa träning den sommaren. Det är faktiskt mycket det jag kommer ihåg. Vi tränade oerhört mycket och väldigt hårt. Det var något av de intensivare träningslägren jag någonsin varit på. Vi tränade två-tre pass om dagen tills vi till slut var redo och det syntes ju verkligen när vi väl var där. Vi hade en fin toppform och det gav verkligen frukt.

Hur stort var det för dig?

– Verkligen jätte- jättehäftigt. Det är nog det största man kan uppleva som idrottsperson över huvudtaget. Alla OS är olika, men bara att få bo i byn och uppleva allt fokus är svårt att beskriva. En oerhörd upplevelse, säger Jakobsson.

Läste på Chalmers

Trots att handbollen varit en så stor del av Johan Jakobssons liv med allt ifrån proffsliv utomlands till mästerskap med landslaget så har den tidigare Sävehofspelaren inte legat på latsidan utanför handbollsplanen och tiden i gymmet. Under sina inledande säsonger i Partilleklubben studerade nämligen Jakobsson maskinteknik och master i produktutveckling på Chalmers i Göteborg under fem år. Något som inte var helt lätt att kombinera med hans elitidrottskarriär.

– Det var faktiskt väldigt påfrestande. I perioder var det påfrestande i alla fall. När det närmade sig tentor och inlämningar fanns det inga andra timmar på dygnet än sova, plugga och träna. Det är faktiskt så det är. Men samtidigt hade jag väldigt bra studiekamrater som har hjälpt och räddat mig flera gånger för att få ihop det och utan det hade jag absolut inte klarat det. Nu i efterhand är det klart värt det, men jag hade aldrig orkat göra om det i den här åldern, säger Jakobsson.

Jobb i tågbranschen

Det är också hans studier på Chalmers som gett honom det jobb han har idag nu när handbollsskorna ligger på hyllan. Jakobsson arbetar deltid på ett företag som heter SNC-Lavalin som jobbar mot tåg- och järnvägsbranschen.

– Det är väldigt skönt att ha det här att falla tillbaka på nu efter handbollen. För det första hade jag inte blivit kontaktad av människor om jag inte gått på högskolan och fått kontakter inom sådana jobb som jag är intresserad av. Det är klart att jag hade kunnat gå den långa vägen och göra om det nu, men om man tycker att man glömt mycket på ett sommarlov så är det ingenting mot för vad man glömt på sju till tio år.

Ser du dig själv hålla på med handboll framöver på annat sätt än som spelare?

– Jag vet faktiskt inte. Handboll har varit en väldigt stor del av mitt liv och jag tycker fortfarande mycket om att vara nära unga spelare som vill lära sig, men jag tycker också att det ska bli skönt att slippa ha en handbollskalender, säger Johan Jakobsson.

  • Adam Andersson031-98 50 67