Karin Matilda Vasen. Foto: Per Anger

”När energin tar slut så rasar vi”

KRÖNIKAN

Mysryser i ångan från vårt hemma-SPA, disk­maskinen. Det ä bra på minst tre sätt: 1) Jag slapp diska. 2) Jag återanvänder värme. 3) Bra för hyn. Äh, eller vad vet jag om det är bra för hyn? Min skönhetsrutin på morgonen hinns med i hissen på jobbet. Jag har utvecklat en teknik så jag hinner måla fladdrarna mellan våning 1 och våning 4 på väg in till kontoret. Fiffigt va? Trogna läsare med bra minne kanske kommer ihåg att jag brukar vara svim-flåsig av att jogga två våningar upp till kontoret, men nu har jag bytt kontor och har därmed hiss! Det gäller att anpassa sig snabbt och kvickt skaffa nya rutiner så man sparar energi för att använda till annat. Som att skriva krönikor till exempel! Jag tänker ju också på Steve Jobs som ALLTID hade likadana kläder på sig, för att slippa slösa energi på att välja tröja och byxa på morgonen. Jag fattar det. Rutiner för att slippa val i vardagen. Energi-effektivt.

I vår vardag jobbar vi mycket med rutiner och energiåtgång. Barnen, och framför allt vår ena pojk med autism med mera, förbrukar massor av energi på att bara äta frukost. Att ta på strumpor kostar honom 100 gånger mer energi än mig, varför vi alla vinner på att hjälpa honom med det. Händer det då något oväntat under dagen, som till exempel att han får en skrivbok i färgen gult som han inte tycker om, så klarar han den situationen helt utan gråt, som han kanske inte gjort utan strumphjälpen på morgonen. För när energin tar slut så rasar vi.

Så nu sparar jag alltså energi genom att alltid skaffa synliga ögonfransar i hissen som annars är dö-tid. Ibland kostar det dock lite energi, ifall någon annan råkar hamna i samma hiss. Av någon anledning känns det obekvämt att göra sådana sysslor bland folk då det ju i vanliga fall är en toalettaktivitet. Och toalettaktiviteter gör man ju helst ensam i rummet. Sist det hände bestämde jag mig för att köra på ändå, men med mindre yviga rörelser, ytterligare lite snabbare och med axlarna mycket högre upp. Ja, för om man drar upp axlarna blir man ju nästan osynlig tror kroppen instinktivt…? Men det gick inte bra. Pet i ögat, ryck med borsten och mycket svärta på näsroten. Där och då kan jag ju INTE börja slicka på tummen och torka bort heller, så jag låtsas inte om att det gick fel utan försöker hålla fejset ur blickfånget från kollegor och tittar neråt och skevar snabbt ut vid ankomst. Solklart möter jag okända kollegor som ska hejas på och mascaran hinner torka och verkställa sitt namn – vattenfast – innan jag kommer in i tryggheten på toa för att gnugga lite. Den lilla missen i morgonrutinen kostar några joule den dagen, då jag själv ser en svart skugga i synfältet resten av dagen och hela tiden blir påmind om att alla andra också ser den.

Nä, nu väntar jag ivrigt på att nästa äggkartong ska ta slut så jag får min andra, vardags SPA-behandling! För visst njuter även du av fotmassagen när det är dags att trampa tomma äggkartonger platta så de har en chans att få plats i den alltid överfulla återvinningen?

  • Karin Vasen