Lucia är tyska och tomten göteborgare

Krönikor

​Lucia är tyska, precis som julgranen. Det är jag övertygad om efter att i tysk TV skådat en yppig vitklädd blondin med krona. Hennes uppgift är att öppna julmarknaden såväl i Nürnberg som Chicago. Redan det en udda kombination. Lätt överraskad får jag klart för mig att den unga kvinnan benämns Christkindl, Jesusbarnet. Känns ju som ett rejält kliv från Maria och Josefs spädbarn i stallets krubba.

I bland annat stora delar av Tyskland, tysktalande Schweiz, Tjeckien och Slovakien är det Jesusbarnet, Christkind, som står för julklapparna. Denna presentleverantör ska egentligen jobba osynlig, men anses ändå vara vitklädd och änglalik.

Martin Luther gav sig på att reformera även jultraditioner. Ut med det katolska helgonet Nikolaus. In med Jesus själv som goda gåvors givare. Detta utvecklades senare till att Jesusbarnet i änglaskepnad stod för klapparna.
Svensk luciatradition med ljusdrottning är först känd från Västsverige och Värmland. Visst kan det vara troligt att folk härifrån i Tyskland stött på den änglalika Christkind och tagit med en del av seden hem. Här kunde den vitklädda släppas loss med fikabröd i Lucianatten för att tränga ut busliv, superi och allmänt okristligt leverne som var tradition mellan 12 och 13 december. Sedan spanns en tråd till helgonet Lucia på Sicilien och en napoletansk fiskarsång. Så var det igång.

Även vår svenska tomte är i mycket västsvensk, rent av göteborgare. Skalden och journalisten Victor Rydberg skrev dikten Tomten inspirerad av en vinterpromenad i Slottsskogen. Jenny Nyström, som då bodde i Göteborg, illustrerade. Där stod han, den dvärgväxte och gråklädde tomten i röd luva. Husdjurens vän, gårdens bevarare.
Numera är Rydbergs och Nyströms blygsamma tomte hårt trängd av den ho-ho-hoande rödklädde skorstensklättraren Santa Claus, sponsrad av Coca Cola. Men åtminstone här upp i Öjersjö, där övernaturliga väsen ännu inte helt vikt undan för det moderna, är det en god idé att ställa ut ett grötfat på julafton till områdets tomte.

  • Ingemar Brink