• Bild: Adam Andersson
    Ny säsong. Hanna Fogelström ska precis kliva in i en ny handbollssäsong, men det är inte längre som spelare utan som ny manager för Sävehofs damlag.

”Att titta framåt är en drivkraft”

Handboll

Tre avslitna korsband sänkte spelarkarriären. För Partille Tidning berättar nu Hanna Fogelström om första tiden som ny manager i världens största handbollsklubb.

Det var säsongen 2014/15 som den tidigare Sävehofspelaren Hanna Fogelström lämnade Sverige för att testa lyckan i Frankrike. Det var hennes första utlandsår i karriären och den första säsong blev succé­artad både i Frankrike och med landslaget, men kort efter sejouren med blågult skulle olyckan vara framme. Fogelström slet av korsbandet i knäet. En skada som skulle förfölja henne.

– Jag kom tillbaka och första matchen gick bra, men i den andra skadade jag mig igen. Det tog lite längre tid att komma tillbaka från den rehabperioden för att operationen drog ut på tiden. Menisken fick också en skada under operationen så det tog ett och ett halvt år innan jag var tillbaka och då hade jag slitit sjukt hårt, säger Hanna Fogelström.

Danskt erbjudande

Vänstersläggan lyckades ändå göra sig spelredo igen och genomförde ett tiotal matcher till i den franska ligan. Därefter kom ett kontraktsförslag från danska Viborg som Fogelström nappade på.

– Det kändes verkligen hoppfullt. Jag kände att det hade vänt för mig.

Viborg gick ut med pressmeddelandet att man hade skrivit ett tvåårskontrakt med den svenska landslagsspelaren Hanna Fogelström. Dagen därpå, i april förra året, slet hon av sitt korsband för tredje gången.

– Det var jättetufft. Första gångerna kunde jag se framåt, men när det hände tredje gången började jag titta tillbaka på min karriär och kände bara att jag aldrig kommer kunna spela handboll igen. Allt man älskar går förlorat på något sätt. Att flytta hem och hitta sig en ny identitet som någonting annat än handbollsspelare har varit kämpigt, säger ­Fogelström och fortsätter:

– Bara att bli vän med sig själv tog tid. Man ifrågasatte mycket för sig själv. Vem är jag när jag inte är handbollsspelare? Vad tycker jag egentligen om att göra förutom att spela handboll? Det har tagit tid, men det har blivit bättre.

Möte med Albrechtsson

Efter hemflytten fick ­Fogelström en förfrågan om en provanställning inom Sävehof. Hon valde att tacka ja och började jobba för klubben hon tidigare spelat för. När anställningen på sex månader var över satte hon sig ned med Sävehofs klubbdirektör Stefan Albrechtsson för en utvärdering.

– Jag sa att jag trivdes, men ville ha mer utmanande arbetsuppgifter för annars ville jag börja studera. Jag kände att min handbollskarriär kanske gått förbi och nu behövde jag en ny, säger Fogelström.

Kort därpå kom erbjudandet att ta över som ny manager för Sävehofs damlag.

– Det var mer än jag hade tänkt mig. Det var väldigt positivt att de ville satsa på mig och jag kände att det var någonting jag skulle vilja satsa på, säger Fogelström.

Utmaning

Nu har Hanna Fogelström avklarat sin första sommar som manager för Sveriges bästa damlag. Hon beskriver att det fortfarande dyker upp nya arbetsuppgifter och att det ständigt är nya utmaningar. Någonting hon uppskattar efter att tidigare haft detsamma som spelare. Nu kliver hon också in i damlagets första säsong. Sävehof har nämligen premiär mot Kristianstad på bortaplan redan ikväll.

– Spelarna är super­taggade inför säsongen. Det är ingen mättnadskänsla från SM-guldet. Vi vill sett till helheten göra en bättre säsong än förra året.

Hur ser du på framtiden i din egen karriär?

– Det ger mig en drivkraft att titta framåt och utmana mig själv. Jag ser inget slut, men jag ser ingen oändlighet heller. Det finns mycket att göra och som kan bli bättre.

Ni är bäst i Sverige och klubben är störst i världen. Vad kan ni göra bättre?

– Mycket är väldigt bra, men ibland kan det vara mer för att personer varit bra i klubben. Om jag slutar skulle jag vilja efterlämna någonting som kan vara bra och utvecklas över tid så att det inte är så personbundet ­utan mer Sävehofbundet. Det tror jag att man kan skapa. Att ha en röd tråd över tid tror jag är viktigt och det gäller att jag själv har en vision för det, säger Hanna Fogelström.