Malin Levin Bild: Björn Dinau

Ensamstående eller Enastående?

KRÖNIKAN

2018 blir en ny epok i mitt liv. Det är året när jag och barnens far bestämt oss för att separera och ändra vårt begrepp av familj. Vi går från att vara fyra till att bli delvis ensamma till att emellanåt vara tre. Det har varit väldigt svårt att acceptera att det inte blev som man hade tänkt sig. Svårt att inse att jag har förändrats, att den andra har förändrats och att vi inte längre är ett oss.

Även om vi är goda vänner så är det en sorg, en saknad och framförallt en omvälvande tillvaro. Finns nästan ingenting som är som innan. Allt från de dagliga rutinerna till ekonomi är satt till sin yttersta spets och du blir tvingad att hitta nya banor i ditt nya liv. För det blir ett nytt liv, ingen har sagt att det blir bättre men det blir annorlunda. Från att bli tilltalade som ni blir man ett du.

Just nu känns kanske inte framtiden så mycket mer än bara oviss. Hur skall jag förhålla mig till min numera schemalagda ensamhet, hur skall alla barnens helg, lov och födelsedagar spenderas? Jag vill ju inte missa en enda minut. Jag nämnde sorg lite tidigare men här kommer även skuldkänslor. Om det bara hade funkat så hade jag inte behövt stå vid sidan om och kanske bara få delta på jämna eller ojämna veckor.

Ensamstående är ett illa valt begrepp, kan vi enas om det? Jag vill inte stå ensam. Jag vill stå enade, rak och stark med familj och vänner som backar upp och där vi tillsammans värnar om barnens bästa i detta. Alltid barnen först – här finns den villkorslösa eviga kärleken och här blir ingen bortvald.

De otaliga tankar som flugit igenom mitt huvud det senaste året går nog inte ens att räkna. Ett evigt spinn som aldrig tar slut och hela tiden dyker det upp nya fallgropar, såsom när det går upp för en att man inte kommer bli ”mormor och morfar” eller ”farmor och farfar” tillsammans, det är bara en av de tankar som skall bearbetas och som jag på något sätt bör förlikas med.

Jag tror och hoppas givetvis att det blir bra för alla i slutändan och att vi kan titta tillbaka på detta och känna att vi tog rätt beslut. Visst må vi vara ensamstående men är ändå övertygad om att begreppet Ensamstående blev till vid en handvrickning och då blivit en felskrivning av ordet Enastående. Det låter fullt rimligt och nu bestämmer vi det tycker jag. Alla soloföräldrar som kämpar med att få ihop tillvaron är och måste vara fortsatt Enastående.

 

Malin Levin