Malin Levin Bild: Björn Dinau

Spanien är ett land där man dansar… ­flamenco

KRÖNIKAN

Nu ska jag berätta om en liten by i Andalusien, dryga timmen från Malaga. Många reser rakt genom den nedre byn Torrox Costa på sin väg till exempelvis Nerja på solkusten i Spanien. Men inte jag, här stiger jag av bussen intill den lokala mataffären för att sedan byta till den andra bussen som kör ett par kilometer rakt uppför berget. Väl uppe ligger söta byn Torrox Pueblo som kommit att få en speciell plats i mitt hjärta. Här får man det bästa klimatet i Europa och detta gör småstadens lilla reklamkampanj oss påminda om. Allt är så genuint och oförstört här.

Vi reser hit i slutet av oktober för att inte missa den lokala festivalen ”feria” som fyller gator och torg med mat, sång och glädje. Alla lämnar sina hus och klär upp sig, ung som gammal. Dygnet flyter samman och man firar långt in på småtimmarna oavsett ålder.

I byn handlar vi i den lokala affären när de inte håller siesta och köper bröd av bagaren och kött av slaktaren. Ingen skyndar sig här, det är mañana hela dagen. Kommer inte bussen på utsatt tid så kommer förhoppningsvis nästa. Mitt i den lilla byn finns det ett torg, precis som taget ur sagans värld. Där står citronträden och omger den vackra fontänen i mitten och med magnifik utsikt över dalen och med vyn mot havet sätter vi oss och njuter av tapas och tillhörande sangria. Detta är magiskt, jag känner mig hemma här. Jag gillar Spanien och Spanien gillar mig. Jag njuter av värmen, jag älskar medelhavskosten och alla de vackra flamencoklädda människorna.

Man får inte heller missa ett besök i den minsta baren av dem alla. ”La Pausa” , beläget ett hundratal trappsteg till upp i bergen. Här möts man upp runt den härliga och karismatiska ägarinnan Margarethe. Med bara ett fåtal sittplatser fylls snabbt både dörrtrappan och trottoaren utanför med människor. Inte allt för sällan uppstår spontanmusik när någon tagit med sitt instrument till grannarnas förtret. Här finns ingen wi-fi och du saknar det inte heller. Hit återvänder jag gång på gång. Här lever vi och är som spanjorerna själva. Torrox Pueblo har mitt hjärta lindat runt sitt lillfinger och jag längtar redan tills vi ses igen. Hasta luego!

  • Malin Levin