Karin Matilda Vasen. Foto: Per Anger

Krönikan: ”Alla dessa små knastriga korn som kilar in sig överallt”

KRÖNIKAN

Nu har vi kommit hem efter efterlängtad charter i Grekland! Denna kickstart på sommaren bokades i augusti förra året. Ni vet ju varför, eller hur? Jag var sur när hösten kom efter en kall sommar och tyckte vi behövde en varm start på sommaren i år. Om jag hade vetat… Nåja, det är så gott att ha ledigt tillsammans med full service på hotell och restaurang inklusive bäddade sängar med platta lakan. Det var faktiskt en fördel, att vi haft varmast i Europa det sista, så vi var vana vid värmen och därmed inte stördes av lite moln och regn på solsemestern. Och Medelhavet! Det är ju varmt! Alla badkrukor i familjen kunde njuta av att plaska runt i dyningarna samt av att gräva/skotta ihop kreativa sandslott/vulkaner och fylla hinkar med tätt, tätt packad sand som blivit ihopbankad av färgglada spadar. Jag har dock lite issues med självaste sanden. Jag har svårt att vara i sinnesfrid och lugn i närvaro av alla dessa små knastriga korn som kilar in sig överallt. I hårbotten, mellan tårna, i tänderna, i snippan, i navlen, i öron, i ögon ÖVERALLT! De följer med in och hem och stör vidare bland lakan och rena kläder. Inte är de så lätta att spola av heller, då de liksom limmats fast av solskyddsfaktor med hög densitet för spf 280 så inte skinnet ska brännas och trilla av.

Efter ett strandbesök installerade vi barnen med Ipads för att ta en dusch och att eliminera den envetna sanden. Men det tog inte många minuter innan dottern står och skriker utanför toa ”Vad gör ni? Kom ut! Det rinner vatten på golvet!” och tjena vad det rann vatten. Grekiska avloppssystemen är fragila och nu bubblade det upp avloppsvatten genom golvbrunnen utanför duschen och som sedan hade smugit sig ut till hallen, vidare in i sovrummet och även på väg ut i tv-rummet! Vi fick kasta oss ur duschen med balsam kvar i håret, snabbt slänga ut handdukar och försöka dra ihop vattenmassorna och skapa barriärer runt brunnen, raskt rafsa ihop våra grejer och kasta oss ut för att slippa undan stinkvattnet och larma städerskan, som turligt nog stod i korridorerna utanför rummet. ”Okej, clean now? Big mess. Lots of water.”

Men Anna, det var väl lustigt?! Du som tyckte jag skulle skriva en krönika om sand i snippan efter jag avrådde dig, av den anledningen, att sitta och dricka bubbel i det grunda vattnet i Glafsfjorden för bara några veckor sedan! Som de gamla egyptierna sa i besvärjelse över sin fiende: ”Må du få sand innanför din förhud så ditt samlag förgöras”. Fast i detta fall lite mer indirekt.

  • Karin Vasen