• Bild: JONNA ANDERSSON
  • Bild: JONNA ANDERSSON

Esther lyfter sådant vi aldrig pratar om

Personligt

Things we never talk about – det är ­namnet på Esther Vallees nya ep.
– Jag vill öppna en extra dörr för samtal om sådant som är jobbigt, säger hon.

Det är dagen då hennes första ep släpps. Esther Vallee, eller Sophie Robertsson som hon egentligen heter, är hemma i Öjersjö och Göteborg för att ge intervjuer om skivsläppet. PT:s utsände möter upp henne i Kungsparken i Göteborg.

– Vi valde kanske inte rätt dag eller plats, säger hon när ett gäng skrålande studenter passerar förbi på ett flak.

Efter tre års skrivande är första ep:n klar men vi backar tillbaka bandet från början.

– Allt började på Rådjursstigen hemma i Öjersjö. Mina föräldrar köpte ett piano till mig, de hade en känsla av att det skulle passa mig, berättar Sophie.

Och hennes föräldrar hade rätt. Hon fick en pianolärare som väckte hennes kärlek till att skriva och skapa musik.

– Han var en superpop-pianolärare. Han lärde mig alla ackord som existerar och hur man färgar och bygger poplåtar. Det var inte bara klassiskt piano och han fick mig att bli intresserad av just hur man gör poplåtar. Hur man bygger det pianomässigt och melodiskt. Och jag bara blev helt kär i det.

Började skriva musik tidigt

Sophie var då tio år och efter det har intresset bara fortsatt att utvecklas. Hon köpte fler instrument och började så småningom spela in egna demos.

– Jag började röra mig i kretsar där jag hittade personer i branschen som jag försökte samarbeta med.

Till en början hamnade hon fel ganska ofta och det tog några år innan Sophie hittade rätt personer att arbeta med. Många producenter hon träffade ville att hon skulle sjunga på andras låtar men det var inte rätt för Sophie.

– Jag insåg att jag inte var bra på det och att jag skulle hålla mig till det jag var bra på. Och det var att sitta vid pianot och skriva mina låtar, berättar Sophie.

På Hulebäcksgymnasiet hamnade hon rätt hos en sångcoach som hjälpte henne att hitta sitt id i sin röst istället för att härma andra sångerskor.

– Bara för att jag inte kan waila har jag trott att jag inte kan sjunga. Jag har fått jobba väldigt hårt med att tro på min röst och skapa ett självförtroende i att jag kan sjunga på mitt sätt.

Efter gymnasiet var det givet att fortsätta. Och av ren slump hamnade hon då med människor som jobbar på det sättet som Sophie ser sin musik på.

– Jag stötte ihop med en producent som heter Jonas Quant, som har jobbat med massor av grymma artister, och han förstod min vision med en gång.

Debuten blev tokhyllad

De började producera låtar ihop och sedan dess har det bara rullat på. Debutsingeln tokhyllades och Esther Vallee har kallats popundret från Göteborg och Sveriges nästa stora popstjärna. Och även om det självklart är roligt att få bekräftelse på att det hon gör är bra så har det också satt press på Sophie.

– Förväntningarna blir så sjukt höga när man läser rubriker som säger att man är nästa stora stjärna. Det senaste året har jag upplevt en prestationsångest som jag aldrig upplevt tidigare. Man känner en press att hela tiden ta det till en ny nivå, men det gör man också. Man utvecklas och blir bättre. Jag har också insett att det inte är kört om min nästa låt inte blir en hitlåt. Det här är konst för mig och det handlar mycket om att visa min bredd och hitta en fanbase som lyssnar på mig.

Öppnar dörren för samtal

Första juni släpptes hennes ep Things we never talk about, ett talande namn för de sex låtarna som samlats på skivan.

– Det kanske inte är jättetydligt om man bara lyssnar på en låt. Men lyssnar man på hela ep:n, på texterna tror jag att man kan se den helheten jag vill få fram.

Det behöver inte vara så komplicerat egentligen säger hon. För henne är det olika upplevelser från relationer hon har haft eller fortfarande har där hon känner att de inte pratat tillräckligt mycket om det som hänt.

– Det finns många saker som jag inte vågat prata om för att jag skämts eller känt mig löjlig och trott att ingen kommer att förstå mig om jag berättar det. Och jag tror att alla vi människor känner så om någonting i vårt liv.

Hon hoppas att om hon berättar sin historia kommer det göra att andra vågar öppna upp sig och får ur sig det som tynger dem.

– Jag tror att det är en dominoeffekt. Och jag vill öppna en extra dörr för samtal om saker som känns jobbigt.

Drömmer om att leva på musik

Blir det mycket spelningar nu framöver eller vad väntar härnäst?

– Jag hade absolut hoppats på en festivalsommar, som kanske många har trott att jag ska göra. Men det har varit en stor fråga om jag ska göra massor av smågrejer eller om man ska vänta i ett år och ha en riktigt grym festivalsommar. Man har väl känt av att det inte riktigt är läge för mig än, säger Sophie.

Konkurrensen är hård och än så länge har Esther Valle inte streamats tillräckligt mycket.

– Hellre vänta ett år och att det står 300 personer framför scenen än att det står tre personer framför scenen. Nu överdriver jag men det är viktigt att tänka så. Det är en lång resa och jag är bara i början. Jag har ett mål och det får ta den tid det tar att nå dit.

Och vad är ditt mål?

– Jag vill turnera i hela världen. Och min dröm är ju att kunna leva på musiken utan att behöva lida ekonomiskt.