• Arkivbild: BJÖRN DINAU
    SLUT. Per Sandström gjorde sin sista match i Partille arena då laget förlorade efter förlängning hemma mot Malmö i årets andra kvartsfinalmöte.
  • Bild: BJÖRN DINAU
    AVSLUT. Nu har Sävehofs målvaktsstjärna Per Sandström bestämt sig för att avsluta sin karriär. Nu väntar en sommar med pappaledighet.

Per Sandström tackar för sig

Handboll

Med två SM-guld, 56 a-landskamper och ett guld i Bundesliga väljer IK Sävehofs stjärnmålvakt Per Sandström nu att avsluta sin karriär.
– Jag känner mig klar med det här livet, säger han.

När Per Sandström var sex år flyttade han från Borås till Sävedalen. När han var nio år kom Sävehof till hans klass på Vallhamraskolan och berättade om handboll.

– Nästan alla i klassen började spela, säger Per.

Till en början var han utespelare, men så slutade lagets målvakter och Per ställde sig i målet. Hans första matcher var i en utomhusturnering. Sedan dess har han motat handbollar.

Under sitt sista år på handbollsgymnasiet på Porthälla fick han börja träna med Sävehofs a-lag, då var Magnus Börjesson tränare. Året efter tog Ilja Puljovic över som tränare och Per fick spela mer. Året därpå tog Rustan Lundbäck över tränarsysslan och då började Per att blomma ut.

– Rustan var annorlunda och intressant. Han hade många idéer om spelet och han var noga med små, små detaljer i spelet. Det var hans signum.

Efter några säsonger med Rustan Lundbäck som tränare kom Pers första SM-guld. Laget ställdes mot ärkerivalen Redbergslid i en final i bäst av fem matcher. Sävehof hade bland annat Kim Andersson, Jonas Larholm, Peter Möller, Erik Fritzon, Janne Lennartsson, Mikael Moen och Patrik Fahlgren i laget.

– Vi vann med 3–0 i matcher! Det var fantastiskt roligt att vinna, säger Per.

”Alltid gillat att träna”

Just att vinna är en av anledningarna till att Per har satsat så hårt på handbollen, men det är långt ifrån hela förklaringen till hans driv.

– Jag har alltid gillat att träna. Och det är kul att rädda bollar även på träning. Stora delar av mitt liv har byggts runt handbollen.

I samtalet hoppar vi tillbaka till 2005, det var första året som SM-finalen skulle avgöras i bara en match. Sävehof tog sig dit och ställdes mot Skövde, Per minns tillbaka.

– Vi spelade i Globen och det var en jämn match som vi avgjorde alldeles i slutet. Då hade vi i princip samma lag som året innan.

Året efter, 2006, blev det finalförlust mot Hammarby och Per började få förfrågningar från utlandet. Han hamnade till slut i HSV Hamburg, som året innan var ett mittenlag i Bundesliga. Det var inget lätt val för Per.

– Jag tyckte det lät intressant och skrev på två plus ett år. De gjorde en ordentlig satsning.

Det blev mer träning, många dagar med dubbelpass. Det blev mer resande, både i buss och ibland med flyg. Det blev dessutom fler matcher, mer publik och en anställning som handbollsspelare. Med höga krav.

– Det var fantastiskt roligt att komma dit. Jag fick en del speltid första säsongen. Känslan av att spela i världens bästa liga var häftig.

Vann Bundesliga

Det gick bra direkt för Per och hans HSV Hamburg. De kom tvåa i Bundesliga, på samma poäng men med sämre målskillnad än Kiel, och vann Cupvinnarcupen efter seger mot spanska Ademar Leon. Året var 2007.

Fyra säsonger senare lyckades Per och hans Hamburg kamma hem Bundesliga. En liga som avgörs i en rak serie utan slutspel. Det betyder att alla matcher är av stor betydelse. Per minns tillbaka.

– Det var en fantastisk känsla att vinna. Vi hade kämpat så länge tillsammans. Vi säkrade guldet med en match kvar att spela, på hemmaplan dessutom. Om jag minns rätt.

De hade fått behålla stommen i laget och hade en bred trupp. Året efter ligatiteln bytte Per till MT Melsungen. Där fick han sällskap av Patrik Fahlgren och Jonathan Stenbäcken.

– Det var en mindre förening med mindre orgasnisation. Där fick jag spela väldigt mycket.

Drivet kvar

Ett tag var det hela fem svenskar i klubben. Anton Månsson, och Mikael Appelgren anslöt. Att just Appelgren kom dit bidrog till att Per efter fyra säsonger flyttade hem till Sävehof igen.

– Ja, han var rätt bra och jag fick spela mindre. Samtidigt hade vi fått vårt första barn så det kändes naturligt att flytta hem.

Flyttlasset gick tillbaka till Partille och Sävehof. Han skrev på ett treårskontrakt som går ut nu i slutet av juni.

– Det var många bekanta ansikten när jag kom tillbaka. Mitt driv fanns kvar, men kanske inte för att sitta alla dessa timmar i en buss på autobahn.

De första två säsongerna som återvändare blev det semifinal. Första året var det Lugi som blev för svåra och andra året, 2017, var det Alingsås som blev för svåra. Fast det är från den säsongen han har sina starkaste minnen.

– Vår vändning i kvartsfinalen mot Redbergslid var riktigt härlig. Det är ett minne jag bär med mig, säger Per.

Den sista säsongen blev inget vidare. Laget åkte ut i kvartsfinal mot Malmö i tre raka.

– Vi fick ingen stabilitet i det. Då blir det jobbigt.

Beslutet att avsluta karriären tog han i början av mars. Efter drygt 20 år av att anpassa sitt liv efter handbollen kände han att det var dags för något annat.

Pappaledig

– Jag känner mig klar med det livet. Nu ska jag vara pappaledig i sommar. Sedan får jag väl börja söka jobb.

Så sent som förra året tog han en kandidatexamen i nationalekonomi. Nu ser han fram emot lediga kvällar och att kunna hämta barnen på eftermiddagarna.

– Nu ser jag fram emot att få planera min tid på egen hand. Inte vara styrd av schema hela tiden. Jag vill passa på att tacka för allt stöd som jag fått under alla dess år.