Karin Matilda Vasen. Foto: Per Anger

Kompromissa demokratiskt

KRÖNIKAN

Ny på jobbet, i ny bransch, efter en herrans massa år som föräldraupptagen! Nu sliter jag med att förstå mina nya uppgifter, men lika mycket med att förstå mina nya kollegor. Både deras språk och deras personligheter, för alla branscher har ju sina begrepp och akronymer och alla har sina oskrivna regler för det sociala, kollegor emellan. Vi sitter i kontorslandskap och jag upplever att det skyndar på processen att lära känna varandra; branschen, kollegorna och jag!

Det finns fördelar och nackdelar med öppna landskap. Jag hör när något viktigt händer som behöver uppmärksamhet, kanske även av mig. Det sociala är mycket enklare att haka på, t ex lunchdejter, vad-gjorde-du-i-helgen snacket mm. Jag kan liksom knö mig in i samtal utan större genans, trots att det faktiskt krävde lite extra av mig i fredags då jag var lite obekväm i #knytblus #backasara. Men att någon gillar knäckebröd till mellis! Jösses. Att det är oprivat och du kan inte mygla en endaste liten minut utan att någon ser samt vi bara har en termostat för hela rummet. Kompromissa demokratiskt.

Oj vad jag kan reta mig på HUR en annan tuggar knäckebröd! För långsamt, för snabbt, för högt, för länge, eller sopar smulor på golvet eller blåser rent tangentbordet med tryckluft efter. Jag verkar visst lägga in lite värderingar i ätandet också, som jag inte visste om att jag hade! Låtsas personen vara hälsosam med sitt knäckebröd utan smör eller ost? Här sitter jag och äter inte bulle, typ. Eller choklad. Som jag helst vill äta, när energin dippar vid tre-snåret. Fnys.

Idag fick jag ta en toapaus, mest för att låta hjärnan vila lite utan att alla såg det, i det oprivata sociala landskapet. Ville pausa och passa på att kolla nyheter samt lite Insta utan att någon ser. Dock var toan lite otrevlig mot mig, genom att släcka det automatiska lyset medan jag satt där och tittade på mina vänners dag i sociala medieflödet. Men visst, ben nerverna var tillräckligt klämda att tillfälligt förlamad-pirret infann sig strax efter, så kanske var pausen ändå över.

Tacksam över att jag inte bor i Indien där man inte kan sitta på toa utan behöver akrobata sig över ett hål i golvet, då artrosknäna inte tillåter att jag sitter på huk. Tanken flög dit eftersom vi har 4 indier på kontoret just nu för att läras upp för att ta över driften av ett av våra system. Också tacksam att ha en termostat över huvud taget i landskapet, då det ju är jättevarmt i Indien. Tänk om jag jobbat där, och jag som tycker det är varmt här inne! Det för mig direkt till kroppsodör (framför allt svett) som jag vill lägga till på minus sidan med kontorslandskap! Sniff, sniff. Hum. Vänta. Fasen, jag glömde deo efter duschen i morse.

  • Karin Vasen