• Bilder: Adam Andersson
    Tillbaka. Martin Larsen jobbar sig tillbaka mot formen efter sina långa handledsbesvär.
  • Martin Larsen.

Larsen: ”Det fanns inte en chans att spela”

Bowling

Han har 16 år som bowlingproffs och är den enda i världen att ha en världstourtävling uppkallad efter sig – nu berättar Martin Larsen om den tunga skadetiden som stoppat honom från proffstouren.

Lunchrusningen börjar precis ta fart på John Scotts i Partille när undertecknad och Team Pergamons världsbowlare, Martin Larsen, tar plats i varsin soffa i ena hörnet av lunchrestaurangen. 38-åringen ska strax därpå kliva ned på banorna och träna inför helgens matcher tillsammans med sitt klubblag. Eller kanske snarare göra en lägeskoll om han ens kommer kunna spela och i så fall göra comeback efter sin 16-åriga proffskarriärs första skadefrånvaro.

Det var efter en av sina många USA-resor och starter på PBA-touren som problemen började för Larsen.

– Första gången det gjorde ont var efter US Open 2016. Då var vi i Las Vegas och spelade US Open, en lagtävling och en lite mindre tävling. Det gick ganska bra i alla tävlingar så jag spelade 110 serier på nio-tio dagar och utöver det några timmars träning inför varje tävling. Efter det kände jag att det gjorde lite ont, men jag reflekterade inte så mycket över det, säger Martin Larsen.

Spelade trots smärta

Smärtan i handleden skulle trots allt inte ge med sig. Det blev inte så pass illa att Larsen blev tvingad att ställa in tävlingar eller ligamatcher, men samtidigt blev det aldrig riktigt bra.

– Man kanske tejpade litegrann eller tog piller någon dag då det var lite sämre, säger Pergamonspelaren.

Efter ett års tid, alltså i oktober 2017 hade skadan inte blivit det minsta bra utan istället gått i motsatt riktning. Då bestämde han sig för att börja söka hjälp för sin handled. Larsen fick då genomgå en vanlig röntgen och en magnetröntgen, men det läkarna egentligen såg var lite förslitningsskador och början till artros.

– Tydligen finns det också ett ganska vanligt bekymmer för folk som använder händerna mycket och det är det undre underarmsbenet är aningens för långt, så mellanrummet mellan benet och handledsbenet blir för tajt, säger Larsen.

Läkarna misstänkte att det var det här problemet det kunde handla om. Larsen avklarade både World Series på PBA-touren och VM innan
läkarna fick gå in och kolla i handleden.

– Jag var beredd på att jag skulle kunna vakna upp med gips för att de skulle ha sågat av benet, säger Larsen.

Så blev det dock inte. Läkarna gjorde inga större ingrepp utan valde att bara skrapa bort lite inflammerad vävnad. Om det var överansträngningen som gjorde inflammationen eller tvärt om gick inte att säga.

Efter att inte fått ordning på det, trots vila efter ingreppet, blev nästa behandling att spruta in duralan i handleden. Då var prognosen att det kanske skulle kunna göra riktigt ont ett par dagar och sedan gå mot det bättre. Med lite tur ännu bättre än innan, i värsta fall återgå till samma läge.

– Efter behandlingen fick jag extremt ont. Jag skrämde mina barn fler än en gång när jag skulle ta av mig jackan eller liknande och råkade röra handleden på ett visst sätt, säger Larsen som i samma veva tvingades ställa in PBA-tävlingar på grund av skada för första gången i karriären.

– Det fanns inte en chans att spela.

Tufft mentalt

Det skulle bli över en månad helt utan spel för Martin Larsens del. Exakt vad som är problemet med handleden är fortfarande svårt att sätta fingret på. Både för läkarna och honom själv, men domen är den klassiska ”lyssna på kroppen”.

Hur har det varit att för första gången i karriären fått dras med en skada och fått ställa in tävlingar?

– Den mentala biten att inte kunna göra det som man vill har varit jobbigt. Sedan reser man så mycket så fördelen har varit att kunna vara hemma lite och umgås med familjen. Om bara handleden ger med sig så tror jag att jag kommer komma ur det här starkare, men det är klart att funderingar om man spelat sitt sista mästerskap funnits där.

Det är 16 år sedan som Martin Larsen sade upp sig från sitt arbete där han sålde kontorsmöbler för att heltidssatsa på bowlingen. Det är ett beslut som han inte har många anledningar att ångra idag. Larsen har varit given i den svenska landslagstruppen under större delen av 2000-talet, har ett gäng mästerskapsmedaljer, vinster på europatouren och topplaceringar på den amerikanska proffstouren. För att inte tala om att han är obesegrad med det europeiska laget i Weber Cup där Europa möter USA.

Namngett tävling

Under augusti förra året spelades även den första världstourtävlingen i Sverige någonsin. En tävling som döpts efter just Martin Larsen och just nu är Pergamonspelaren den enda i världen att ha en världstourtävling uppkallad efter sig.

– Jag var lite tveksam till det först. Det tar ganska lång tid att bygga upp ett namn och ett rykte, men det går väldigt fort att riva ned det. Samtidigt kände jag att om det finns två hallägare (Daniel Rönnbäck och Hampus Thorstensson) som verkligen brinner för det här, vill skapa den här tävlingen och ha med mitt namn så vore det ganska bakåtsträvande att säga nej.

För den som inte känner till historien så kan tävlingens namn, Lucky Larsen Masters, dock bidra med en och annan fråga.

– Det var på en hyfsat stor europatourtävling i Belgien som jag tog mig till matchspel bland de 16 bästa och då var det vinna eller försvinna. När det var fyra rutor kvar i min match mot en kille från Tyskland så fanns det i stort sett ingen chans att jag skulle vinna. Jag var tvungen att sätta strike i alla mina fyra sista rutor och han fick varken spärra eller slå strike i någon av hans tre sista rutor. Det slutade med att han slog ned nio käglor och missade spärren tre gånger i rad och jag satte strike i mina fyra sista rutor för att vinna med en eller två käglor, säger Larsen och fortsätter:

Mötte Belmonte

– Efter det vann jag semifinalen mot Osku Palermaa och finalen mot Jason Belmonte, så istället för att jag åkte ut där och vann 800 euro så vann jag tävlingen och vann 13 000 euro istället. Då fick jag namnet Lucky Larsen av min tidigare landslagskompis och nuvarande lagkamrat Robert Andersson.

Första året av Lucky Larsen Masters blev en succé. Nu siktar Martin Larsen och resten av arrangörerna på att följa upp det till det här året.

Hur ser du på din egen karriär framöver?

– Jag är 38 nu och i många sporter hade man kanske sett att det är över nu. Mina förhoppningar är att jag har tre till fem år framför mig där jag skulle kunna peaka. Det är många bowlare runt 40 som är riktigt bra, så förhoppningen är att det ska finnas ett par år till, säger Martin Larsen.