Ingemar Brink
Foto: Björn Dinau
Ingemar Brink Foto: Björn Dinau

Krönika: ”En riktigt usel tradition”

KRÖNIKAN



Oj, så det byggs i Öjersjö. Så har det också varit de senaste årtiondena. Och visst är det en ynnest att bo här även när bostadsområdena sväller ut.

Water Winter Wonderland stod det åtminstone förr på en del bilnummerplåtar i Michigan. Det stämmer också in här, åtminstone när vi bjuds på vinter som denna. Med någon grad lägre temperatur än omgivningen har Öjersjö i år haft många krispiga, kladdfria vinterdagar. Golfbanan har blommat upp till en vinterattraktion av rang, fylld av skidåkare och pulkafarare. Även för icke golfspelare är banan en stor tillgång, främst under bollspelets lågsäsong.

Som hyggligt nyinflyttad i Öjersjö får jag ibland en negativ känsla. Här kommer vi nybyggare och breder ut oss medan de som bott här länge trängs undan. Deras hembygd förstörs när nya tomter manglas fram. En del har gett sig av, står inte ut med det nya. Andra stannar kvar, härdar ut. Jag har till och med mött de som ser en del positivt i det nya. Som de täta förbindelserna till stan.

Att Partille kommun gått hårt och hänsynslöst fram för att få fram tomter gör ju inte det hela mer lättsmält. Bill Persson vid Hultet hör till dem som drabbats hårt på senare tid. Vi har här i Partille Tidning kunnat läsa om hur han blivit av med strandområde och tvingas betala avgifter för tomter han inte vill använda som tomter. Är det så kommuninvånare ska behandlas?

Lagen har kommunen säkert på sin sida. Det är tillåtet att göra så. Men hur lämpligt är det? Lagen gav också den amerikanska regeringen rätt att ta marken från dem som bott länge på prärieområden som behövdes för det nya landets expansion västerut. Vad tycker vi om det?

I min förra krönika skrev jag om den tidiga byggnadsvågen kring 1930 och hur det senare blev stopp för att uppföra hus. En initierad läsare hörde av sig och jag fick så stärkt intryck av att kommunen utsatt Öjersjö och de som bor här för maktspråk och övergrepp mot äganderätt långt före fallet med Bill Persson. Det verkar röra sig om en lång och riktigt usel tradition.

  • Ingemar Brink
gillaptpafacebook