Grattis till ”Avdelning för (Funktionshinder) Nedskärningar”

Debatt

”För en värdig omsorg” gratulerar vård- och omsorgsförvaltning till att ”nå en budget i balans” även om man har förlorat verksamhetens syfte på vägen och försämrat levnadsvillkoren för en grupp människor som redan har ett mycket begränsat liv. Vi får hoppas att överordnade, förtroendevalda och politiker strävar efter något mer och är redo att göra förändringar så LSS-lagen åter uppfylls.
Det nya arbetssättet fungerar inte, för att det inte tillgodoser brukarnas individuella behov. Det baseras på en jämförelse med verksamheter i andra kommuner, inte på de individer som finns i verksamheterna. Brukarna har olika behov, precis som alla vi andra.
Ni erbjuder något som är helt meningslöst för vissa brukare, t.ex. har ”social gemenskap” blivit ett nytt ledord, varför? Kan det bero på att när man bildar grupper av individerna så minskar behovet av personal och man kan spara pengar! Att många av brukarna inte klarar av att vara i grupp visar de på olika sätt genom exempelvis gråt, skrik, självskadebeteende och utagerande mot både personal och saker i sin omgivning.
Vårdnadshavare och gode män beskriver samma problematik gång på gång för personal, enhetschefer och överordnare. Cheferna och politikernas inaktivitet är monumental, detta visar klart och tydligt att budgeten är prioritet, inte vilka konsekvenser den har fått för brukarna. När man tar ifrån de som är svagast och har störst behov av hjälp, så säger det väldigt mycket om den människosyn och det samhälle man föredrar.
Problemet ligger inte i som Veronica Strömsten skriver att personalen behöver tid för att anpassa sig på det nya arbetssättet, inte heller att anhöriga och gode män klagar på allt. Det är de stora besparingarna, som medfört ett nytt arbetssätt, som gör att våra barn och vuxna med funktionsnedsättningar mår dåligt. De får inte den omsorg de behöver och har rätt till!
Krisen på ”Avd. Funktionshinder” orsakades delvis pga avsaknad av riskanalyser, innan det nya arbetssättet började tillämpas. När detta arbetssätt infördes, började anhöriga och gode män märka en försämring av brukarnas levnadsvillkor. Enhetschefer, avdelningschef Veronica Strömsten och förvaltningschef Erika Hägg informerades om dessa brister och problemen av anhöriga och gode män. Ledningen fortsatte med besparingar och ville inte ta del av de synpunkter som framkom. Ledningen beklagar att det uppstått brister men man måste ha insett i förväg att detta kunde hända.

”För en värdig omsorg” vill:
* Att bemanning (dag och natt) anpassas till brukarens individuella behov. Det är fullständigt horribelt att låta en personal ta ansvar för 5-6 svårt funktionshindrade människor nattetid, som var och en har behov av personal dygnet runt.
* Sluta använd den behovsmätningsmodell som ligger till grund för bemanningen på de olika verksamheterna. Den är subjektiv och godtycklig och saknar vetenskaplig evidens.
* Verksamheten måste ha som krav att de anställda har god kunskap om de olika funktionshinder som brukarna har. Det är kommunens skyldighet att fortbilda personalen kontinuerligt enligt verksamhetens specialinriktning och brukarnas funktionsnedsättningar. Det finns chefsutbildningar också.
* Stoppa den ”tystnadens kultur” där man inte informerar god man, anhöriga om händelser eller vad som pågår med individen i verksamheten.
* Återinföra ett systematiskt kvalitetsarbete enligt, (SOSFS 2011:9) så man kan förbättra verksamheterna. I förbättringsarbetet skall vikt läggas vid förebyggande åtgärder såsom riskanalyser för att kunna förhindra att missförhållanden och andra avvikelser inträffar. Inkomna rapporter, klagomål och synpunkter ska tas emot, utredas, sammanställas och analyseras. Genom att analysera dem kan även mönster och trender som inte framkommit i utredningen av ett enskilt fall upptäckas. Ett öppet arbetsklimat där personalen tryggt kan rapportera, diskutera och ställa frågor om säkerhet är essentiellt.

”För en värdig omsorg”