• Bild 1: Årets ledare Henrik Lundquist vid berget bakom klubben och Lexbyskolan. – Jag älskar rugby och är väldigt fascinerad av spelet.
  • Bild 2: Utanför klubbhuset på Lexby IP. - Mycket positivt har hänt sedan vi flyttade hit. Bland annat samarbetet med Lexbyskolan och andra skolor i närheten.
  • Bild 3: Vid klubbhuset med tåget som lägligt susar förbi i bakgrunden. Mycket passande eftersom Henrik i många år var chef för SJ Trafikledning. Nu leder han två stora projekt på SJ. - Bland annat hur vi på SJ ska hantera Västlänken under byggtiden. Ledarskap och grupputveckling är ett intresse jag har, säger Henrik.
  • Bild 4: I klubbhuset reglementsenligt iklädd Spartacuskavaj och -slips.
  • Bild 7: Klubbhuset vid Lexby IP är den fasta punkten för Spartacus RUC. – Vi trivs här, säger Henrik Lundquist som ser sig själv som någon sorts mentor för klubbcoacherna och gärna skulle vilja ha en funktion med mer helikopterperspektiv i klubben.

Henrik Lundquist är Årets ledare

Rugby

​Henrik Lundquist älskar rugby och är sedan flera år tränare och ledare, framför allt på ungdomssidan, i Spartacus RUC. Nu har han utsetts till årets ledare av Partille Tidning.

– Det är fantastiskt kul och jag blev riktigt rörd när jag fick reda på det. Man lägger ner så mycket engagemang och det är så roligt både för mig själv att få priset och att vår sport blir uppmärksammad, säger han.

Den femtioåriga klubben har länge haft en bra och framgångsrik herrseniorverksamhet och senaste SM-medaljen plockades hem för inte så många år sedan. Framgångarna har man nått mycket med hjälp av inflyttade spelare från rugbynationer som till exempel Skottland, England och Australien.

Med ungdomsverksamheten har det däremot varit lite si och så fram till för några år sedan då klubben började satsa på de yngre. Den viktigaste personen i den satsningen har varit och är fortfarande Henrik Lundquist.

– Rugby är en smal sport här och för att nå sverigetoppen igen är det viktigt att vi kan stå på egna ben när det gäller rekrytering av spelare. Vi vill bygga underifrån och på bredden och både ha en bra ungdoms- och en stabil seniorverksamhet. Vi kan inte bara lita på någon inflyttad engelsman, på någon pensionerad nyzeeländare eller på andra importer längre, säger Henrik.

Samarbetet med skolan

En framgångsfaktor i ungdomssatsningen har varit samarbetet med Lexbyskolan och numera även med skolorna i Lillegård och Skulltorp.

– Det är ett långsiktigt projekt som gett väldigt bra resultat. Vi är i skolan två veckor varje termin och då har eleverna rugby som tema. Många testar sedan på att spela hos oss och en del fortsätter med sporten och blir framgångsrika. Det bästa exemplet på det är väl tvillingarna Aron och Axel Qvarnström som nått landslaget.

Ungdomarna i idrottskommunen Partille har många sporter som de kan välja mellan.

– Jag tycker ändå att det finns så många ungdomar som inte har en sport och där kommer vi in med något som kanske passar just dem. Jag ser det inte som en konkurrens med andra sporter utan mer som en konkurrens med soffan och datorn.

Samarbetet med skolorna kommer framöver att utökas med Björndammen och eventuellt också med Jonsered.

– Klubben har vuxit i antal spelare i och med detta samarbete. Förra året fick vi till exempel igång ett lag för 10-12-åringar och ett F18-lag. Det har vi aldrig lyckats med tidigare.

Henrik Lundquist har själv en gedigen bakgrund som rugbyspelare.

– Jag växte upp i Björkekärr och spelade som många andra fotboll i Vidkärrs IF. När jag var 15-16 år blev jag, via en kusin i England, intresserad av rugby och fick reda på att Spartacus höll till på Vallhamra IP. Jag knallade dit och började, berättar Henrik.

Redan på hösten det året var det dags för första A-lagsmatchen och sedan följde många år med matcher och träningar med den ovala bollen.

– I 20-årsåldern fick jag chansen att gästspela i världens äldsta rugbyklubb, Blackheath RC, i London i två omgångar. Det var väldigt utvecklande och jag fick se hur det går till i en professionell klubb.

Henrik, som var duktig men ändå inte med i landslagssammanhang, spelade som kratsare (hooker) eller pelare (prop) vilket bland annat innebär att man är med i första ledet i klungan.

– I rugby behöver man alla typer av spelare med olika egenskaper och storlek. Som kratsare ska man ha fysik som en brottare och speluppfattning och snabbhet som en handbollsspelare. Dessutom ska man kunna sparka bollen som en fotbollsspelare.

Efter att ha ryckt in i lumpen blev det spel i Flottans Rugbyklubb i Stockholm och fokus på jobbet som sjöofficer. Efter många år blev det flytt tillbaka till Göteborg och Henrik fick en nytändning när det gällde rugbyn.

– Jag började träna mycket och spelade nog min bästa rugby i 32-33-årsåldern. Jag var lite av en ”late bloomer”. Vi hade ett bra lag i Spartacus och tog bland annat hem ett SM-brons, säger Henrik som så småningom fick sluta för att han åkte på en skada.

Redan under tiden som aktiv började Henrik träna ungdomar i klubben.

– Min son Viktor, som nu är sjutton år, började spela och jag satsade helhjärtat på att vara ledare framför allt för hans lag.

Flytten från Mellby till Lexby för några år sedan blev ett lyft för hela föreningen och också för ungdomssatsningen.

– Här finns närheten till Lexbyskolan, en buss som går utanför så det är lätt att ta sig hit och en konstgräsplan som gör att vi kan träna i princip året om.

Ungdomsverksamheten har på bara ett par år i det närmaste fördubblats. Som exempel på framgångarna kan nämnas att P16-laget tog SM-guld i sjumanna och silver i 15-manna under 2017. Inte mindre än fyra Spartacuskillar har varit med i ungdomslandslaget och tre av tjejerna är aktuella för landslaget.

– Nu är det viktigt att utbilda våra spelare och föräldrar i rugby så att de också kan vara tränare och ledare i den fortsatta satsningen, säger Henrik som själv gått tränar- utbildning i Skottland och också varit verksam som landslagscoach åt P18-laget.

Lyckad turnering

En annan viktig del i satsningen är Viking Cup som är en av landets största rugbyturneringar för ungdomar. Denna cup har klubben arran- gerat i många år.

– För två år sedan när det hade dippat lite tänkte vi att nu får det bära eller brista. Vi försökte få hit internationella lag och det lyckades vi med. Det var en klar framgång för oss och till årets turnering har vi redan fått anmälningar från Wales och Danmark, säger Henrik som är en av drivande krafterna bakom turneringen.

I år blir det förmodligen spel på två arenor, Lexby IP och Jonsereds IP, Detta helt enkelt för att få plats.

– När vi arrangerar och även i övrigt så försöker vi titta på hur andra föreningar, till exempel Sävehof, gör. Viking Cup är viktig för oss rent sportsligt men också ekonomiskt.

Framtiden ser ljus ut både för A-laget, som sakta är på väg tillbaka till eliten, och för ungdomsverksamheten.

– Vi känner att vi får bra stöd från kommunen och från politikerna. De ser ju hur viktigt det är för ungdomar att hålla på med sport och inte med annat som kanske inte är så bra. Vi inom rugbyn kanske också lockar till oss en del ungdomar som inte hittat någon sport innan.

Att heta Henrik Lundquist och blandas ihop med den kände ishockeyspelaren är inget som stör.

– Det är bara en rolig grej och bara en fördel som man kan använda sig av när man presenterar sig till exempel. Visserligen fick jag ta bort mitt telefonnummer hos Eniro när han spelade i Frölunda men jag tror också att jag fått bord snabbare på restaurang någon gång, skrattar Henrik.

  • Leif Lundvall