Allas kyrka i världen…

Debatt



Svar till: ”Kyrkan ska hålla sig borta från politiken”, PT 4/1.

Vid vägens bokstavliga slut är jag född. Min pappa grundade socknens bygdegårdsförening. Som nioåring såg jag för första gången en svart människa. På tunet utanför kyrkan höll jag för dryga fyrtio år sen talet till våren under fladdrande blågula fanor.

Nog kunde jag ha blivit nationaldemokrat, men det blev tvärt om. För det självhushållande bondelivets rötter är levandets källa. För bygdegården bjöd in oss alla till den världsomfamnande kulturen. För den svarte mannen såg min nyfikenhet, kom fram och hälsade i hand. För mina ord handlade om människomöten bortom den småskurna rädslan.

Under en utsatt tonårstid blev min konfirmationspräst en viktig livboj. Oj, vilken glädje det var att ringa till gudstjänst, att välsigna grödorna, att iklädd en skimrande dräkt dela ut oblaterna. Min kyrka fick liv, brydde sig, engagerade sig, gjorde skillnad. Jesus blev en ögonöppnande världsförbättrare.

Visst, genom åren har jag då och då mött kyrkomänniskor med blickarna riktade nedåt och bakåt. Men inom mig jublar jag när Partilles samtliga kyrkoherdar och pastorer uttalar sitt bokstavligt gränslösa kärleksbudskap. För världen behöver oss och inte minst behöver vi världen. O, vad jag önskar och hoppas att kyrkan aldrig ska hålla sig borta från livet. Så låt oss gemensamt se till att ”Fädernas kyrka i Norden” växer till allas kyrka i världen…

Lars Josefsson
Svensk globaldemokrat

gillaptpafacebook