• Bild: Jonathan Larsson
    Åsa Öhrnell med senaste boken Voodookvinnans hemlighet.
  • Bild: Jonathan Larsson
    Tungan rätt i mun. Barnen fokuserar på sina tankekartor.

Deckarskola under höstlovet

Partille

De ljusa stämmorna viner genom luften. Frågor skickas kors och tvärs över det runda bordet. Intresset är högt och barnboksförfattarinnan Åsa Öhnell har fullt sjå med att få barnen att inte överrösta varandra.

I den lilla salen längst in i Partille bibliotek sitter sex barn kring ett bord. Ögonen är fästa på Åsa Öhnell som energiskt instruerar barnen i den kommande övningen. Barnen har höstlov, men det hindrar dem inte från att på egen hand besöka deckarskolan som kommunen anordnat under torsdagen.

Övningen går ut på att skapa varsin karaktär. Åsa gör det man vanligtvis inte uppmuntrar barn till att göra.

– Nu ska ni ljuga så mycket som möjligt! säger hon och delar ut papper och pennor till barnen.

Genast sätter de igång med att ställa frågor till varandra om deras påhittade karaktärer. Någon låter sin karaktär bo i en liten ost på planeten Jupiter. En annan är 6 000 år gammal. Tempot är högt, idéerna är många. Kanske sitter där en framtida deckarguru.

Satsar helhjärtat

Åsa Öhnell har arbetat på heltid som barnboksförfattare de senaste tre åren. Tidigare har hon en karriär som översättare med eget företag bakom sig.

– Min dröm har alltid varit att bli författare. När jag kom ut med min första bok för tre år sedan så bestämde jag mig för att satsa helhjärtat på att skriva och göra författarbesök.

Hon berättar också att översättarverksamheten inte är helt och hållet nedlagd, vilket innebär att det inte blir speciellt mycket ledighet för henne.

Åsa förklarar att hon gör mycket besök av den här typen, främst på skolor. Efter lovet ska hon till Strömstad för att under en tvåveckorsperiod besöka samtliga grundskolor i kommunen.

– Man kan säga att jag är runt en del, skrattar hon.

Gillar att resa

Att yrket innebär en hel del resande är ingenting som avskräcker henne från att ägna sig åt det även privat.

– Det är ett av mina stora fritidsintressen. Jag gillar att resa både till stora städer och mer avlägsna resmål, berättar hon.

Varför tror du att deckargenren är så populär?

– Jag tror att det handlar om att läsaren blir väldigt aktiverad. Läsaren är med och försöker lista ut hur brottet ska lösas. Det går att göra så otroligt mycket med en deckare.

Voodoo och smuggling

Vad väcker intresse hos barnen?

– Det är ganska orealistiskt att barn hamnar i de situationer man skriver om i verkligheten, jag tror det handlar om att de får uppleva nya saker. Det kan vara allt ifrån att handlingen utspelar sig i ett land man aldrig varit i eller att karaktärerna i boken hjälper polisen med att stoppa ett rån.

Åsa berättar att hon får göra en del research när hon skriver om annorlunda ämnen. Bland annat har hon som barnboksförfattare avhandlat ämnen som voodookulturen och elfenbenssmuggling. Många deckarförfattare använder sig även av en poliskontakt för att skriva så realistiskt som möjligt om sina fiktiva fall, något som i Åsas fall inte är helt nödvändigt.

– Det förekommer exempelvis inga tekniska undersökningar eller DNA i böckerna. Polisens roll i böckerna är att ta hand om skurkarna när fallet är löst, säger hon.

– Men jag har en släkting och lite bekanta som är poliser, så lite råd har jag ändå fått.

Var går gränsen för vad man kan skriva om för barn?

– Jag tror egentligen att man kan skriva om allting, även om jag väljer att inte göra det. Som läsare gillar jag inte att man läser ut en bok med en obehaglig känsla inombords om att någonting skulle kunna hända mig på riktigt. Jag vill gärna att brottet ska lösas innan boken tar slut. Därför försöker jag ta med realistiska brott, men det är inte brott som barn varken råkar ut för eller är inblandade i. Barn som rånar andra barn, till exempel, förekommer inte i böckerna. Även om en del författare skriver om sådant också.

Vad är ditt bästa tips för att skriva en deckare?

–  Att man kan tänka som i en film; det gäller att tänka i scener hela tiden. Man kan tänka sig att filmkameran får rulla hela tiden, sedan klipps det oväsentliga bort. Mycket redigering, säger Åsa Öhnell avslutningsvis.

Kommentera
Dela innehållet

Du måste ha ett konto och vara inloggad för att kommentera.


Logga in
Registrera dig
Glömt lösenord?

Logga in

Registrera dig

Lämna korrekta uppgifter. Kommentarer med oriktiga uppgifter godkänns inte.

Genom att skapa ett användarkonto så godkänner jag också reglerna för kommentering.
Obs. Enligt lag har du ett personligt juridiskt ansvar för det du skriver.

Glömt lösenordet?

Skriv in ditt användarnamn eller e-post för att få tillbaka det