• Mjölkningsdags. Två gånger om dagen mjölkas Kåhögs gårds 90 kor. Mycket är automatiserat nuförtiden och varje ko övervakas noggrant med hjälp av en personlig datachipsbricka som sitter runt halsen. På så sätt försäkrar man sig om att korna mår bra och mjölkar som de ska.
  • En konst. Att få mjölken att forsa ut ur spenen är lite av en konst. Innan Birgitta kopplar på mjölkningsmaskinen kontrollerar hon varje kos fyra spenar manuellt, för att se så att alla fyra fungerar som de ska samt för att försäkra sig om att mjölken ser bra ut.
  • Maskinen kopplas på...
  • ...och mjölken rinner ut.
  • Närproducerat. En del av mjölken säljs i den egna lilla självbetjäningsbutiken.
  • Återkommande kund. Lovisa Svensson och hennes mamma Annelie handlar nästan all mjölk hos Birgitta. "Vi bor i Kåhög och det är mycket roligare att gynna den lokala bonden", säger Annelie Svensson.
  • Konstnärliga kunder. I gästboken skriver – och ritar – många mjölkkunder sina reaktioner på mjölken.
  • Mjölkmaskin. Birgitta Börjesson visar "mjölktaxin", som tar mjölken från mjölktanken till pastöriseringsmaskinen.
  • Birgitta Börjesson.
  • Klokheter.
  • Kannor. Mjölkkärl från förr.
  • Pedagogiskt. Skolplanschen beskriver mjölkens väg från ko till bord.
  • Nyfikna. Kor är intelligenta, nyfikna, sociala och timida, enligt Birgitta Börjesson. Alla de 90 korna har namn, men inte helt unika sådana. Det finns omkring 15 konamn på Kåhögs gård, till exempel Rosa, Adelina, Therese, Blanka och Torborg, och alla kor med samma namn tillhör samma släkt. Varje ko har dock sitt alldeles eget nummer.
  • Tungviktare. En ko väger 700 kilo. Lika mycket som en mindre bil.

Egen mjölk gav nytändning på Kåhögs gård

Familj

Mjölkbönderna i Sverige blir allt färre, men på Kåhögs gård är mjölkruljangsen större än någonsin. Men inte på grund av den konventionella mjölken – i stället är det gårdens egenproducerade, naturligt feta mjölk som lockar kunder från när och fjärran.
– När jag läste i mjölkbutikens gästbok första gången blev jag alldeles rörd, säger Birgitta Börjesson.

För några år sedan var lantbrukarparet Birgitta och Lars-Inge Börjesson på Kåhögs gård ytterst nära att lägga ner mjölkproduktionen. Mjölkpriserna dalade och det var och är ett oändligt slit ­och pass att varje dag, 365 ­dagar om året, sköta mjölkningen av 90 kor. På många sätt kostar ­livet som mjölkbonde mer än det ­smakar.

– Så är det, säger Birgitta Börjesson och nickar bekräftande.

Halverats

De senaste tio åren har ­an­talet mjölkbönder i Sverige nästan halverats, från 8 500 företag med mjölkkor 2005 till dagens 4 400. Och senast för ett par veckor ­sedan sänkte Arla, som är Kåhögs gårds mejeri, priset de betalar till bönderna ytterligare.

– För varje liter vi levererar till Arla får vi 2,56 kronor. Någon sa att det i praktiken innebär att vi går back, säger Birgitta Börjesson.

Egen butik

Men sedan tre månader tillbaka säljer hon även gårdens mjölk i den egna butiken. Pastöriserad, det vill säga upphettad och sedan nedkyld för att ta död på eventuella ovälkomna mikro­organismer, men inte homogeniserad. Det innebär att man låter bli att finfördela mjölkens fett för att i efterhand kunna reglera halten, vilket görs med all konventionell mjölk. Kåhögs gårds mjölk har med andra ord samma fetthalt som den har direkt från spenen.

– Mellan 4 och 4,5 procent. Och vi har inte tillsatt något och inte tagit bort något, klargör Birgitta Börjesson.

Varje morgon står 200 liter närproducerad mjölk färdig i den lilla självbetjäningsbutiken. Då har Birgitta och Lars-Inge, eller någon av gårdens två djur­skötare, mjölkat morgonpasset runt halvsexsnåret och tagit en del av mjölken och kört genom pastöriseringsmaskinen, som tar 1,5 timme på sig att ­producera färdig mjölk. Sedan klarar sig mjölken nedkyld i maskinen ett bra tag, men ofta går den åt.
För kunderna har strömmat till i högre takt än Birgitta Börjesson någonsin kunnat föreställa sig.

Säljer slut

– Vi säljer slut på våra 200 ­liter vissa dagar och får fylla på med ny.

Premiär för gårdens egen mjölk var det sista april, två ­dagar före årets kosläpp på ­gården. Till det kom 12 000 personer. Mjölken tog slut i rekordfart och försäljningen fick en rivstart.

– Det ligger i tiden med närproducerat, det verkar finnas ett väldigt sug. Sedan vi öppnade har det legat en gästbok här i butiken och det folk skriver där – jag blir nästan tårögd, säger Birgitta Börjesson.

– Vår egen mjölk är det mest positiva vi har gjort på länge!

Dessutom inbringar den ­väsentligt högre inkomst per ­liter än mjölken de säljer till Arla. 10 kronor litern är kundens pris och 8,92 är gårdens vinst.

Sven Johansson från Lexby är en trogen mjölkkund.

– Det smakar som när en annan var liten!

Den betydligt yngre kunden Lovisa Svensson har inte samma referensramar, men tillsammans med sin mamma Annelie fyller hon på ett par flaskor.

– Vi bor i Kåhög och det är mycket roligare att gynna den lokala bonden, säger Annelie Svensson.

Birgitta Börjesson har vid det här laget jobbat heltid på Kåhögs gård i drygt 25 år, men hon har ingen egentlig lantbrukar­bakgrund.

– Nej, det var för att jag ­träffade Lars-Inge 1987 som jag hamnade här, förklarar Birgitta, som på den tiden jobbade som undersköterska.

Studiebesök

Lars-Inge Börjessons föräldrar började driva Kåhögs gård 1953 och Lars-Inge tog över 1984. Nu driver han och Birgitta gården tillsammans med parets son och två anställda djurskötare. Förutom mjölkproduktionen har de en del får men för att få verksamheten att gå runt jobbar de även en del med snöröjning, utför grävmaskinsarbeten och tar emot grupper med både barn och vuxna på studiebesök på gården.

Livet som bonde är ekonomiskt utmanande. Det vet inte minst Birgitta, som är den som har hand om just ekonomin i företaget.

– Det här med mjölkpriset gör en mer och mer deppig.

Men livet som bonde har ­naturligtvis många ljuspunkter också.

– Jag har alltid tyckt väldigt mycket om djur, det är en förutsättning för att kunna jobba med det här. Och jag tycker om att vara utomhus. Det är fritt, vi bestämmer själva. Men allt kan vi inte bestämma över. Tyvärr.

Birgitta Börjesson suckar. Det är vädret hon syftar på. Bönder och väder har ett välkänt hat­kärleksförhållande med en för bönderna osympatisk makt­balans.

Väderberoende

– Vädret påverkar allt. Nu när det har regnat hela sommaren har vi till exempel inte kunnat köra in gräs som vi ska. Man blir väldigt fixerad och kollar prognoserna. Säger de att det ska ösregna ställer vi in vissa saker. Och så kanske det inte ­kommer något regn! Det är psykiskt ­jobbigt.

Det drar sig mot eftermiddag och det är snart dags för nästa mjölkningspass. Kvart i fyra står de 90 djuren med fulla juver i princip i kö för att komma in till mjölkningsstationerna.

Känner de på sig när det är dags?

– Absolut. De är smarta. De är ju tjejer! Det är fullt med girlpower här, säger Birgitta Börjesson och skrattar.

Kommentera
Dela innehållet

Du måste ha ett konto och vara inloggad för att kommentera.


Logga in
Registrera dig
Glömt lösenord?

Logga in

Registrera dig

Lämna korrekta uppgifter. Kommentarer med oriktiga uppgifter godkänns inte.

Genom att skapa ett användarkonto så godkänner jag också reglerna för kommentering.
Obs. Enligt lag har du ett personligt juridiskt ansvar för det du skriver.

Glömt lösenordet?

Skriv in ditt användarnamn eller e-post för att få tillbaka det