• Bilder: BJÖRN DINAU Taggad. Henrik Signell kommer att lämna Sävehof vad det lider, säger han, men han vill absolut inte missa flytten till den nya arenan. ”Det kommer bli en arena utöver det vanliga. Och den nya hallen är en häftig grej som jag inte vill missa.”
  • Vanlig syn. Matchanalys pågår på Henrik Signells kontor.

  • LIVSNJUTARE. Henrik njuter av livet när han får chansen. Två whiskyböcker, en om italiensk mat och en svampbok bläddras det en del i där hemma.

  • TILLBEHÖR. Henrik ser sig inte som rökare, men ibland tar han sig lite rökig whisky och puffar på en kubansk cigarr.

  • AFRIKAMINNE.

Henrik är där han vill vara

Familj



Som junior gjorde Partillesonen Henrik Signell debut i Sävehofs a-lag samtidigt som han spelade i ungdomslandslaget. Nu gör han sin åttonde säsong som framgångsrik tränare i föreningen.
– Jag ogillar starkt att förlora och att se andra vinna, det driver mig, säger Henrik Signell.

Just nu är Henrik Signell inne på sin tredje säsong som tränare för Sävehofs överlägsna damlag. Han har alltid varit intresserad av träning. Särskilt taktik och individuell teknik, något han redan som spelare kände av i sin roll som mittnia.

– Jag är väldigt intresserad av människor i grupp så det föll sig naturligt att fortsätta som ledare när den aktiva karriären tog slut.

Han började tidigt med handboll, om det var skolhandbollen eller för att kompisarna började minns han inte riktigt. Växte man upp i de svarta radhusen i Lexby så var det givet att börja med handboll.

Valde som 16-åring

– Jag spelade fotboll i Partille IF också, och som 16-åring blev jag tvungen att välja. Det blev handboll och det är inget jag ångrar.

Henrik hann med att spela i pojkallsvenskan för Sävedalens IF innan det blev handboll för hela slanten. Han var mittnia med bra blick för spelet och en god spelförståelse, han gjorde mycket mål och många assists.

– Som 16–17-åring började jag träna med a-laget.

Året efter spelade han i både U18- och U21-landslaget, Henrik hann även med en match i a-landslaget. Handbollskarriären rullade på i en hiskelig fart. Tränaren Ilja Puljevic fick honom att träna extra på den individuella tekniken.

– Det var roligt och utvecklande, allt gick väldigt bra för mig.

Men samma år som Henrik fyllde 20 år hände något som förändrade tillvaron. Mitt uppe i kometkarriären blev han pappa till Vincent.

Sabbatsår

– Allt gick lite för fort under den perioden, så som 22-åring tog jag ett sabbatsår. Det fanns viktigare saker i livet än handboll.

Säsongen efter gjorde han come­back, det blev fyra säsonger till i Sävehof. Henrik var lojal och gjorde sitt jobb på planen. Men ambitionen, passionen och det brinnande intresset fanns inte riktigt där längre.

– Sista säsongen fick jag problem med en armbåge. Jag bytte till Alingsås där jag spelade två säsonger, sedan slutade jag.

Inte långt efter att spelar­karriären var slut fick han en förfrågan från Sävehof om att ta över herrjuniorlaget tillsammans med Jonas Olsson och Christoffer Enoksson.

Kick av utvecklingen

– Det var jättegivande, de är i en ålder där de vill väldigt mycket och man får så mycket tillbaka i en sådan miljö.

Tobias Johansson, Eric Forsell Schefvert och Victor Ottosson var några i laget. Henrik pratar om kicken han får av att se spelare utvecklas.

– Det är min bensin, och att jobba mot gemensamma mål som man sedan uppnår.

Det svåraste med att vara tränare är att hålla alla i en trupp nöjda och glada, menar han. Det är hela tiden en balansgång mellan att ge alla lön för mödan och ändå vara medveten om att det inte går.

– Det är baksidan av det hela, spelarna lägger ju ner så mycket tid.

Fingertoppskänsla

Att vara rak och ärlig och att hantera spelarna på olika sätt beroende på handbollskunskap är inkluderat i Henriks ledarskap. Det gäller att ha fingertoppskänsla och hitta ett bra sätt att kommunicera. Han tror på öppen­het mellan spelare och ledare, det ska vara högt i tak. Fast det beror på vilka spelare man har också. Är det många etablerade spelare, som i Sävehofs damlag, är de mjuka värdena viktigare eftersom kunnandet redan finns.

– Då handlar det mer om att hitta harmoni och glädjen i att träna. Med ett juniorlag blir det inte samma sak.

När jag frågar Henrik om varför just hans lag lyckas så bra funderar han en stund, nio SM-finalplatser av nio möjliga är exceptionellt. Sju guld och två silver (se faktaruta för detaljer).

– En förklaring kan vara att jag nästan aldrig är helt nöjd, utan det kan alltid bli bättre. Jag har ännu inte varit 100 procent nöjd med en hel match och det tror jag aldrig att jag kommer bli heller.

Sävehofs damlag är jagat. Alla vill slå dem. Det triggar Henrik, han berättar att tjejerna i laget hela tiden vill bli bättre.

Inte slå oss till ro

– I det långa loppet vinner vi på det. Vi får inte slå oss till ro, då kommer förlusten snart.

Mycket i hans liv cirkulerar kring handboll, det är hans heltidsjobb. På fritiden spelar han tennis och försöker hinna med lite golf. Ett större intresse är mat, som han ofta och gärna lagar.

– Men inget spektakulärt. Jag är ganska bra på indiskt, gärna starkt. Med rött vin till.

Henrik berättar också om tapas med halstrade pilgrimsmusslor, baconlindade dadlar och krustader med svampstuvning. Just svamp är han extra förtjust i.

– Favoriten är blodsopp, det är en matig svamp. Jag kan en del om svamp, och det är ju så vansinnigt gott!

Resor är en något annat han älskar. Särskilt glad är Henrik över de två resor han gjort till Afrika, där han spridit kunskap om handboll. Det är resor som etsat sig fast i hans minne.

– Jag är tacksam för möjligheten jag fått att resa tack vare handbollen. Man inser hur bra man har det här hemma.

Drömresmål som han har kvar att beta av är Vietnam och Japan.

– Den japanska kulturen lockar mig, den är speciell.

Livsnjutare är ett epitet som passar in på Henrik Signell. När samtalet går över till hobbys och vad han gör med en helt ledig dag dyker ordet ”njuta” upp. Flera gånger.

– Umgås med människor jag gillar. Äta och dricka gott. Jag försöker njuta så mycket jag kan när jag får chansen.

Utomlands

När det kommer till tankar om framtiden har han kontrakt med Sävehof till säsongen 2016–2017. Henrik trivs oerhört bra med det han gör just nu och menar att han är precis där han vill vara. På sikt har han andra tankar.

– Jag vet att jag inte kan stanna hur länge som helst här i Sävehof. På sikt kan jag tänka mig ett tränarjobb utomlands, dam- ­eller herrlag spelar ingen roll. Inte ­heller något särskilt land.

Men det finns något som han absolut inte vill missa innan det blir aktuellt med ett nytt tränaruppdrag och det är flytten till den nya arenan. Han besökte den för en vecka sedan och blev både ­taggad och inspirerad.

– Det kommer att bli en arena utöver det vanliga. Och den nya hallen är en häftig grej som jag inte vill missa.

Kommentera
Dela innehållet

Du måste ha ett konto och vara inloggad för att kommentera.


Logga in
Registrera dig
Glömt lösenord?

Logga in

Registrera dig

Lämna korrekta uppgifter. Kommentarer med oriktiga uppgifter godkänns inte.

Genom att skapa ett användarkonto så godkänner jag också reglerna för kommentering.
Obs. Enligt lag har du ett personligt juridiskt ansvar för det du skriver.

Glömt lösenordet?

Skriv in ditt användarnamn eller e-post för att få tillbaka det

gillaptpafacebook