• Bild: ANNAKARIN THELIN
    Mycket av allt. Loui Sand sticker gärna ut hakan och säger vad hon tycker. Både för att hon gillar det och för att hon vill skapa större intresse för damhandbollen. "Vi behöver fylla hallen! Det är det jag försöker lösa."
  • Bild: Bosse Åström
    Champions League-glädje. Vid ett av tillfällena när Sävehof vann i Champions League uttryckte sig Loui så här på sin Facebooksida: "VI ÄR VIDARE I CHAMPIONS LEAGUE! VI ÄR ETT AV DOM ÅTTA BÄSTA LAGEN I VÄRLDEN! KYSS VÅRA FÖTTER! ÖDMJUKT OCH BRA INLÄGG, MAMMA OCH PAPPA."
  • Bild: PRIVAT
    Landslagsspelare. Loui Sand har gjort 25 landskamper och 34 mål iklädd blågul tröja.
  • Bild: BOSSE ÅSTRÖM
    Svensk mästare. Loui Sand i årets finalmatch mot Skuru IK som gav SM-guld – det tionde för Sävehof och det tredje för Loui.
  • Bild: ANNAKARIN THELIN
    Häng. Loui Sand spexar gärna. "Jag kan hoppa upp på stolpen! Det vore kanske kul?" Jo, men absolut!

Loui sticker ut av en anledning

Familj

Sävehofstjärnan Loui Sand engagerar sig mot rasism och för jämställdhet och är aldrig rädd för att sticka ut hakan.
– Fast det är inte så svårt att sticka ut i det svenska samhället, flinar Loui, som tagit sig mellannamnet ”Guden” i sociala medier.

En kaxig narcissist, en humörhöjande spelevink, en soft brud. Men också en familjekär, hårt tränande, politiskt engagerad ung person.

– Jag har tänkt gå med i SSU men jag vet inte om jag skulle hinna med det, säger Loui Sand.

Hon sitter bekvämt tillbaka­lutad i fåtöljen. För en gångs skull har hon gott om tid efter att ha bommat en tandläkartid – ”den var visst i morgon”. Och klassen på Öjersjö Brunn där hon jobbar som elevassistent är på studie­besök i riksdagshuset i Stockholm.

Kändisfotboll

– Ja, alltså, jag har inget förr­än i eftermiddag. Då ska jag, Ida (Odén) och Elin (Karlsson) spela nån kändisfotbollsmatch på Valhalla. Vi och några från Let’s Dance typ. Det blir nog kul. Jag ska hem och spela Fifa (fotbolls-tv-spel, reds anm) som uppvärmning först bara.

Loui Sand bor i en tvåa i Stärtered sedan ett år tillbaka. Ett lyft jämfört med tidigare.

– Jag har kört så sjukt många mil mellan Kärra och Partille!

Loui är uppvuxen i Kärra och det var också där hon inledde handbollskarriären.

– Jag har alltid älskat bollar, jag lekte aldrig med dockor och sånt. Vi spelade landhockey på gatan, och fotboll.

Valde tidigt

Fotboll tränade Loui parallellt med handbollen under några år, men hon tvingades välja ganska tidigt.

– Min handbollstränare var rätt på. Egentligen tycker jag att det är dumt, man borde inte tvingas välja så tidigt.

Att det blev just handbollen förklarar hon med att det var där de flesta kompisarna fanns. Ibland, som när hon ser på fotbolls-VM, kan hon nästan – men bara nästan – ångra sig.

– Då känner jag att ”fan, där hade jag nog platsat”! säger Loui och skrattar.

Just kaxigheten är lite av Louis kännetecken. Hon har en egen fansida på Facebook och är ­aktiv som Loui ”Guden” Sand på ­Twitter och Instagram. Hon ­skräder aldrig orden; säger vad hon tycker, framhäver sig själv, om än på ett humoristiskt och ­ironiskt vis, och är lite av en ­udda fågel i handbolls- eller kanske snarare idrotts-Sverige.

Men det finns ett under­liggande syfte med den till viss del konstruerade rollen.

Jämställdhet

– Jag gör det för oss, för tjejhandbollen. Vi behöver fylla hallen! Det är det jag försöker lösa, säger Loui Sand, som tror att karaktärer som vågar profilera sig kan locka ny publik till sporten.

En annan del handlar om att slå ett jämställdhetsslag för kvinnliga idrottare.

– Jag har tänkt mycket på det på sistone, att det är så stora skillnader mellan dam- och herridrott. Det är helt sjukt, vi tjejer lägger ju lika mycket tid som killarna.

Hon är medveten om att skälen till det bland annat handlar om annons­intäkter och publik­intresse och det spelar också in när hon väljer att sticka ut.

– Man får ta saken i egna ­händer!

Loui Sand tar också ofta ­politisk ställning i sociala medier och inför valet engagerade hon sig mycket mot rasism.

– Jag måste läsa upp en text för dig! utropar hon, tar fram mobilen, klickar runt en stund och ­läser sedan upp dikten Invandrarna (se faktaruta).

– Precis så är det. Det är fan ­inte klokt att Sverigedemo­kraterna fick 13 procent. 13 ­procent! Jag ville knappt gå till jobbet ­dagen efter, jag kände ”vilka är ni som röstat på rasister”?

Hon är själv adopterad från Sri Lanka, men hennes hudfärg har inget att göra med engagemanget.

Skynke framför ansiktet

– När jag diskuterar sådana frågor önskar jag att jag kunde hålla upp ett skynke framför mig så att jag blev ljushyad. Det hänger inte ihop alls! Det här handlar om värderingar.

Loui säger att hon har mamma och pappa och tacka för allt; värderingar, självkänsla, att hon är trygg i sig själv. Och så brorsan Jonas förstås, som är sex år ­äldre. Sammanhållningen i familjen Sand är stark och hon visar bilder på brorsbarnen i sin telefon.

– Alicia, som är sex, sov över hos mig häromdagen. Jag älskar mina syskonbarn. Jag försöker träffa dem så mycket jag kan.

Men Louis liv är rätt inrutat. Hon jobbar 75 procent som elevassistent på Öjersjö brunn. Lägg till det träning alla dagar i veckan utom möjligen söndagar, ibland både morgon- och eftermiddagsträning. Och så matcher på det.

Proffsig klubb

– Det är mycket handboll. Men det är helt grymt att spela i Sävehof, man fattar knappt hur bra man har det. Det är så proffsigt; tränare, läkare, fystränare, allt. Och alla är så grymma. Alla tjejer har så höga mål, både för laget och för sig själva.

Hon säger att man som lag­spelare automatiskt blir bra på att samarbeta och att det är något hon har nytta av bland annat på jobbet. Hon trivs i skolans värld.

– Jag lär mig något varje dag. Om hur människor fungerar, och om hur jag fungerar.

Hon gillar att hänga med eleverna. Hon är social, snackar och försöker bidra med sina perspektiv och erfarenheter.

– Ibland känner jag att jag verkligen når fram, att jag har hjälpt till på något sätt. Det är det finaste som finns.

Men när Loui själv gick i skolan trivdes hon inte lika bra.

– Alltså, jag älskade att vara i skolan; kompisar, lärare och så, men jag hatar – verkligen hatar – att plugga!

Just nu är handbollen hennes jobb men när den karriären är över funderar Loui på polis. ­Eller att jobba med ungdomar på häktet. Hon vill göra skillnad och har också funderat på att åka och jobba som volontär någonstans.

Men det ligger långt fram i tiden. Och Loui lever vanligtvis väldigt mycket i nuet. I dagsläget har hon ett år kvar på kontraktet med Sävehof och vad som händer efter det vet hon inte. Helst vill hon utomlands och spela.

Gamblar gärna

– Det har dragits i mig lite och jag är öppen för alla förslag, jag kan tänka mig att gambla lite. Frankrike, nåt Balkanlag, eller Danmark.

Loui kallas alltid just för Loui, men egentligen heter hon Louise. Så – varför?

– Båda funkar, men jag har kallats Loui sedan jag var liten. Det var en av brorsans kompisar som kallade mig King Loui och sedan dess har Loui hängt med.

Kommentera
Dela innehållet

Du måste ha ett konto och vara inloggad för att kommentera.


Logga in
Registrera dig
Glömt lösenord?

Logga in

Registrera dig

Lämna korrekta uppgifter. Kommentarer med oriktiga uppgifter godkänns inte.

Genom att skapa ett användarkonto så godkänner jag också reglerna för kommentering.
Obs. Enligt lag har du ett personligt juridiskt ansvar för det du skriver.

Glömt lösenordet?

Skriv in ditt användarnamn eller e-post för att få tillbaka det