• PETRONELLA SIMONSBACKA
    Trivs i Jonsered. – Det är härligt att bo här. Det finns en avslappnad, välkomnande attityd. Man blir gärna lokalpatriot, säger Tove Wiréen.
  • Favoritplatsen. ”Det är mitt bästa ställe, jag älskar skafferiet”, säger Tove Wiréen, som gärna syltar, saftar och bakar.
  • Tove i Misantropen på Borås stadsteater.
  • Just nu är Tove med i Sköna skjut i Skärgården, en "pilsnerfarskomedi" som spelas på Brännö varv.

Tove blomstrar i Jonseredsidyllen

Jonsered

I en röd liten arbetar­stuga i Jonsered bor skådespelaren Tove Wiréen.
– Det har bott generationer av familjer här. Det känns fint att få vara en i raden som förvaltar huset, säger hon.

Tove Wiréen är uppvuxen i Skåne, i det lilla samhället Norra Häljaröd.

– Jag växte upp i ett renoverings­objekt och vi bor i ett nu, konstaterar hon.

Allt från AGA-spisen i köket till den färgrika pärlsponten på väggarna och de lummiga rabatterna doftar gammal­dags, hemtrevlig och lantlig idyll à la Carl Larsson. Här bor Tove med maken och skådespelaren Eric Ericson, som bland annat spelade Olof Molander i SVT:s dramaserie Molanders, samt ­sönerna Konrad, snart tolv år, och Tage, åtta år.

– Det finns inte en enda rak linje i hela huset. Barnen säger ”inget är perfekt i vårat hus”, berättar Tove.

Irene Huss ledde till Jonsered

Huset kanske aldrig hade blivit ­deras hem om inte Eric råkat få en roll i en Irene Huss-film som spelades in i Jonsered. Paret bodde då på Sveagatan i Göteborg, men längtade efter livet på landet

– Vi hyrde torp på Kinnekulle och kände att vi ville ha trädgård hela året, inte bara på sommaren, säger Tove.

Kärleken till den lilla röda arbetarstugan var omedelbar.

– Så fort jag klev in kände jag att jag kommit hem. ”Så synd att jag aldrig kommer att bo här”, tänkte jag.

Mängder av människor hade kommit till visningen. Tove och Eric gav ett bud, men hade inte mycket hopp om att få det accepterat. Deras bud visade sig vara det tredje bästa, men då bud­vinnaren ångrade sig fick de sin chans. Det röda lilla huset, som troligtvis ­funnits sedan åtminstone 1840, blev deras.

– Minst en gång i veckan flyger ­tanken ”tänk att jag får bo här”.

Toves favoritplats i huset döljer sig bakom en dörr nära matbordet. Där finns ett rymligt skafferi.

– Att ha ett kallskafferi som man kan gå in i har varit min dröm sedan jag gick på hushållsskola.

Teaterdröm sedan tonåren

Redan som 16-åring blev Tove förälskad i teater.

– Jag hade alltid fått däng för att jag var högljudd och pojkflicka, att jag hade ett uppmärksamhets- och bekräftelsebehov, men där var själva meningen att ta plats.

Det fanns ingen tvekan om vad hon ville göra i framtiden.

– Jag meddelade hemma att jag skulle bli skådespelare. Då tyckte mamma och pappa att jag skulle ha något att falla tillbaka på. Detta något blev hushållsskolan i Båstad, säger Tove, skrattar och fortsätter:

– Den var till för storbondmoror i Skåne. Vi fick bland annat lära oss att stycka hela djur.

Kunskaperna från hushållsskolan har hon nytta av än i dag. På hyllorna i skafferiet trängs burkar med hem­lagad sylt med saft gjord av träd­gårdens bär.

– Vi köper ingen saft. Vi har svarta och röda vinbär, rabarber, krusbär, körsbär och äpplen. Vinbär, körsbär och rabarber blir en jättegod blandsaft som smakar olika varje gång.

Efter gymnasiet satsade Tove på att komma in på scenskolan och lät sig inte avskräckas av motgångar och bakslag.

– Jag sökte minst tolv gånger, räknar man Skara skolscen är det sexton.

Kalvig Håkan i samma klass

Hon förberedde sig genom att gå andra utbildningar i teater och dramatik. På Kulturama i Stockholm fick hon hjärtat ordentligt krossat och stärkes i beslutet att flytta till Göteborg. Väl här studerade hon dramatik i samma klass som Håkan Hellström.

– Han var kalvig, med stjärnor i ­ögonen och så intresserad.

Många år senare var Tove med i filmen Känn ingen sorg i rollen som ”scoutmamma på tåg”.

– Det var roligt att få spela mot Adam, för Eric och jag lärde känna honom när han var med i filmen Storm och spelade Erics roll som 16-åring.

Tove hjälpte till och förberedde Adam Lundgren, som spelade huvudrollen i Känn ingen sorg, inför hans ansökningar till Skara skolscen och scenskolan.

– Vi är lite ”mamma och pappa ­teater” åt honom.

Vid 26 års ålder kom Tove in på scenskolan i Göteborg.

– Där träffade jag Eric, han gick i klassen över mig. Så han är ett år bättre än jag, men jag är fem år äldre så det jämnar ut sig. Vi gick där och spanade på varandra. Det tog ett halvår innan vi vågade göra någon framstöt. Vi var kompisar först och jag tyckte mer och mer om honom.

Smärtsam utveckling

Att göra vardag av sin tio år gamla dröm om att få gå på scenskolan var fantastiskt, men också lite smärtsamt.

– Det är jobbigt att utvecklas. När man lär sig skådespelarteknik sätts ens föreställningar om världen och den man är på prov. Via utbildningen får man syn på sig själv. Man skärskådar den person man kommit att bli.

Som skådespelare har Tove fått alla möjliga sorters roller på film och ­teater.

– Alkistanten i Ettor och nollor var kul. Jag fick de fulaste kläderna jag någonsin haft, var nedsminkad, stripigt hår, ofräsch och med rökhosta.

När hon spelade i Misantropen på Borås stadsteater var känslan helt annorlunda. Till den föreställningen designade Camilla Thulin kläderna.

Pilsnerfilmfars i sommar

– Det var otroligt glamoröst; tuttar, rumpor, midjor och jättehöga klackar.

I sommar medverkar Tove i Sköna skjut i skärgården, en ”musikalisk pilsner­filmsfars i skärgårdsmiljö” som har premiär om ett par veckor. Henrik Wallgren och Per Umaerus har skrivit text och musik.

– Vi driver med fördomar om Brännö­bor, militärer och allt möjligt.

Tove spelar en lesbisk feminist som vill ha barn.

– Det är verkligen en stereotyp, fast med mycket hjärta och humor.

Föreställningen framförs på Brännö varv och bland skådespelarna märks bland andra Harald Treutiger.

– Han är fantastisk! Mycket rar och mycket bra på att ta regi.

Tove har nyligen slutfört sitt masterarbete på högskolan för scen och musik i Göteborg. Det handlar om vikten av att skilja på yrkesrollen som skåde­spelare och privatpersonen.

– För mig har det varit viktigt att göra det. Jag måste bygga min identitet på något annat än konstnärskapet. Jag är inte skådespelare, jag jobbar som det.

Självarkeologi

Metoden kallar hon självarkeologi.

– Jag gräver efter saker som format den jag är. Man får borsta av det man hittar försiktigt och se vilken information det har att ge en.

När Tove inte arbetar som skådespelare skriver hon gärna eller gräver i rabatterna.

– Det är skönt att hålla på med trädgården. Efter att en nära vän och min far gått bort inom loppet av ett halvår upptäckte jag det terapeutiska i trädgårdsarbete. Man kan gräva och gråta i regnet.

Kommentera
Dela innehållet

Du måste ha ett konto och vara inloggad för att kommentera.


Logga in
Registrera dig
Glömt lösenord?

Logga in

Registrera dig

Lämna korrekta uppgifter. Kommentarer med oriktiga uppgifter godkänns inte.

Genom att skapa ett användarkonto så godkänner jag också reglerna för kommentering.
Obs. Enligt lag har du ett personligt juridiskt ansvar för det du skriver.

Glömt lösenordet?

Skriv in ditt användarnamn eller e-post för att få tillbaka det