Bild: BJÖRN DINAUINSPIRATÖR. Big James är pensionär, men hjälper fortfarande till några timmar i veckan på Stena Lines personalgym. Han hjälper gärna äldre med fysisk träning för att förbättra deras hälsa.

Big James är stark inifrån och ut

Folk & Familj

​VM-bronsmedaljör, stolt handbollspappa till Jamina och träningsinspiratör för äldre.
James Roberts lever ett harmoniskt liv. Men han hade en tuff start.

”THE BLACK VIKING.” Mellan 1983 och 2000 tävlade James i bodybuilding. Hans största framgång är ett VM-brons.

Molnen är gråa och regntunga. Kikar man ut genom fönstren ser man Eriksberg på andra sidan ­Göteborgs hamninlopp. Det är julpyntat med tjockt silver­glitter och röda kulor i Stena Lines personal­gym. I ena hörnet står en kassadisk med skylten ”Big James Corner” på.
– Vill du ha kaffe? frågar James Roberts innan vi slår oss ner vid det runda bordet.
Han kallas för Big James. 187 centimeter lång och drygt 135 kilo, nästan allt är muskler. På 1990-talet var han en av Sveriges bästa bodybuilders. Sedan förra sommaren är James pensionär, nu hjälper han till några timmar per vecka på Stena Lines personalgym.

Big James dotter heter Jamina och är landslagsspelare i Sävehof. Sonen Kelvin, som snart fyller 11, spelar både fotboll och handboll. Barnens mamma heter Gunilla, James träffade henne på gymmet Olympia på Kungshöjd 1986.
– Hon jobbade där. Vi sågs på gymmet i minst tre månader, det tog lång tid innan vi blev till­sammans, säger James när han minns tillbaka.
När han frågade henne om telefonnumret första gången fick han svaret ”Kolla i telefonkatalogen”, men han gav sig inte.
– Vår första dejt var på en nattklubb vid Drottningtorget. Jag fick jobba hårt, men det var det värt, säger James och ler stort.

I Västindien, precis utanför ­Venezuelas norra kust, ligger den lilla ön Aruba. Där växte Big ­James upp med mamma Edna, pappa Adolphus och sina fem syskon. Han var nummer tre i syskonskaran och mamma Ednas första son.
– Hon tog alltid hand om mig och var alltid nära. Mina två äldre systrar fick klara sig mer själva.
Men när James bara var sju år gammal dog hans mamma och livet förändrades drastiskt.
– Pappa ”gav bort” mig till mina gudföräldrar.

Det var bra i början men när James fyllde tio år flyttade hans nya familj till Grenada och då blev hans liv besvärligt.
– Jag hamnade i kläm mellan pappa och mina gudföräldrar, det handlade om pengar. När jag var 12 år började karusellen.
När James berättar om de jobbiga minnena blir han tydligt rörd. Tårarna kommer nästan fram när gamla sår rivs upp.
James fick jobba med allt möjligt hos sina gudföräldrar. Ofta var det hårt fysiskt arbete ute på landet, med odlingar. Han blev slagen, till och med piskad ibland.
– Det var tufft. Jag var tvungen att vara mentalt stark för att klara av det och det har jag varit hela mitt liv, säger James sammanbitet.

När James var 15 år började han som kock på en post- och godsbåt. När han var 17 år skickade James gudföräldrar tillbaka honom till pappa Adolphus.
– Jag satte mig på trottoaren nära pappas hus och väntade på att han skulle komma hem från jobbet. Men han stirrade bara ner i marken och gick förbi mig.
James gick till sin moster, där han stannade ett tag. Han började köra lastbil med sten till väg­byggen. En dag tipsade hans morbror om en holländsk båt i hamnen som sökte folk.
– Den åkte mellan Västindien och USA. Jag började som jungman, bäddade sängar och knackade rost.
En styckegodsbåt på 3 000 ton blev James nya hem. Han blev matros och åkte mellan USA, Västindien och Holland. Han hälsade aldrig på hemma hos släkten. Inte förrän två år senare då han besökte sina gudföräldrar.
– De sa ”Glöm vad vi gjort”, men jag kunde inte förlåta dem.

James stannade en månad på Grenada, sedan åkte han tillbaka till Holland och jobbet som matros. Efter ett tag sökte han jobb på Torline i Göteborg. Deras båt trafikerade Amsterdam, Göteborg och Eminham i England. 1971 bestämde han sig för att stanna i Göteborg.
– Jag jobbade en kort tid på Volvo. Och Torline igen innan jag började på Götaverken på Eriksberg.
Där tjänade James elva kronor i timmen. Han träffade en svensk kvinna under den tiden och fick tre barn. Ett av dem, sonen Daniel, sköts ihjäl 2000. Men James vill inte prata om det, det gör för ont.

Som 34-åring började James träna styrketräning, tidigare hade han tävlat i boxning. Det var hans kompis Shadrach Odhiambo, svensk OS-boxare 1980 och 1984, som fick ­honom att börja med bodybuilding. James första tävling var ett EM-kval på Konserthuset i Göteborg.
– Det var 1983 och jag slog killar som tränat i 15 år.
Det blev starten på en framgångsrik karriär. Den största meriten är ett VM-brons från 1993 i Seoul, Sydkorea.
– Jag tyckte det var kul att tävla. Jag tänkte ”Dom andra är bra, men jag är bättre”.
Efter framgången i VM fick han möjlighet att tävla i USA. Han blev omnämnd som ”The Black Viking” och tävlade mycket i Kanada, USA och Tyskland. James tränade dagligen, vissa dagar dubbla pass.

Mellan 1983 och 2000 tävlade James som bodybuilder. Hans fru Gunilla hjälpte till med dieter och var alltid med på tävlingarna. Hon har också varit i gymbranschen, precis som James.
– Hon förstår mig och vet hur det är att träna. Gunilla har varit ett stort stöd för mig och är en viktig del i mina framgångar.
Som bodybuilder var James ett dragplåster och han anlitades ofta på shower.
– Det var alltid lattjolajban när jag uppträdde, säger James.

Under åren som James höll på med bodybuilding jobbade han mestadels i gymbranschen och som dörrvakt på nattklubbar. I början av 1990-talet flyttade James och Gunilla till Hönefors där de öppnade gym.
– Gunilla är uppvuxen där. Det gick bra med gymmet, men problem med hyresvärden gjorde att vi flyttade till Umeå. Där blev jag elevvärd på en gymnasieskola med 2 000 elever.
På mitten av 1990-talet flyttade familjen tillbaka till västkusten, sedan dess har James bott i Jonsered.
– Jag är nöjd med det jag har gjort med mitt liv, med tanke på min bakgrund.

För 20 år sedan bestämde sig James för att åka tillbaka till sin pappa i Trinidad och konfrontera honom. Det var något som hade växt fram hos honom, han behövde göra upp med sitt förflutna.
– Jag avspisade honom rejält, sa precis vad jag kände. Rakt ut. Detta är sista gången jag ser dig sa jag. Vände mig om och gick.
Dagen efter satt hans pappa utanför James rum och väntade. De pratade igen. Efter den resan hade de regelbunden kontakt, men det var alltid James som ringde.
– Det släppte en stor sten från hjärtat efteråt. Vi kom närmare varandra, han förstod att han hade gjort fel.
Flera år senare fick hans pappa en stroke. James åkte till honom, pappa ville ändra arvet så att James blev inkluderad. 2002 dog pappa Adolphus. Än idag pågår det stridigheter inom familjen, om arvet.
– Det stämmer att släkten är värst, säger James och skakar på huvudet.

James återkommer till hur han har vänt sin jobbiga uppväxt till något positivt, att det hela tiden har drivit honom framåt. Att inte ge upp eller hamna i fel kretsar.
– Den senaste tiden har jag sett hur lik min dotter Jamina är mig när jag var i samma ålder. Hon är stark mentalt.
Nu trivs James med livet som pensionär. Han mår som bäst när han får hjälpa äldre med fysisk träning och se hur deras hälsa förbättras.
– Träningen förlänger deras liv och får dem att sluta med mediciner. Det gör mig lycklig.

Kommentera
Dela innehållet

Du måste ha ett konto och vara inloggad för att kommentera.


Logga in
Registrera dig
Glömt lösenord?

Logga in

Registrera dig

Lämna korrekta uppgifter. Kommentarer med oriktiga uppgifter godkänns inte.

Genom att skapa ett användarkonto så godkänner jag också reglerna för kommentering.
Obs. Enligt lag har du ett personligt juridiskt ansvar för det du skriver.

Glömt lösenordet?

Skriv in ditt användarnamn eller e-post för att få tillbaka det