I verkstaden. Jan Andersson lämnar sällan sin arbetsplats för att se speedwaytävlingar nu för tiden. Här på Marieholmsgatan i Göteborg trimmar han världselitens motorer. Bild: PHILIP MAURITZSON.

Kurvornas kung en vinnare i verkstaden

Personligt

Det är bråda dagar för Jan ­Andersson från Öjersjö, som i sin verkstad fixar speedwayelitens motorer inför helgens VM på Ullevi.
– Jag måste göra fyra ­motorer om dagen och de varar bara en kvart, tjugo minuter sen kommer de tillbaka hit till verkstan, säger han.

Fördomen om en verkstad kan vara att den är stökig, smutsig och full med fordon. Jan Anderssons motorverkstad på Marieholmsgatan i Göteborg är raka motsatsen – här är prydligt och städat och det finns inte ett enda fordon. Däremot mycket lego.
– Jag jobbar bara med motorer och att trimma dem är som lego. Jag köper en byggsats och sätter ihop den utifrån olika specifikationer för olika förare, berättar Jan.
Det handlar om speedwaymotorer, självklart för alla som har koll på vem Jan Andersson är. För er andra en kort resumé. Jan körde 15 säsonger med Göteborgsklubben Kaparna och hade en mycket framgångsrik karriär mellan 1975 och 1994.
– Jag har 24 SM-tecken, hälften är guld och så tre guld i England, det är väl ganska hyfsat, säger han och ler.
Skrytsam är dock det sista Jan framstår som, trots att gulden fortsatt komma efter att karriären som förare tagit slut. Sedan början av 90-talet har han motortrimning som yrke och de senaste två åren har ”hans” motorer vunnit VM med Tomasz Gollob och Greg Hancock bakom styret.

Intresset för sporten fick han av sin pappa Håkan som var speedwayfantast, men körde inte själv. Jan fick sin första egna cykel 1974 när han var 19 år. Att han hade talang visade han direkt med vinna junior-SM sitt första år och han blev proffs i England året därefter.
– Jag åkte mycket moppe på gatan när jag var yngre och hade det väl i mig, funderar han.
1984 blev ett rekordår då Jan gjorde det närapå omöjliga att vinna samtliga sina heat under hela säsongen. Hans fallenhet för att ta väl hand om sin motorcykel hade betalat av sig – Jan hade inte fått ett enda motorstopp det här året.
– Jag var noggrann och slarvade inte, lite pedant. Det måste jag vara än i dag om jag ska kunna leverera bra maskiner.
Hans karriär involverade många år i England, ett land han gillade. Han uppskattade framför allt sammanhållningen bland speedwayfolket.
– Jag älskade England. Det var bra mat och det var inte regnigt som vissa säger. Jag gillade hela kulturen och efter en match så samlades alla i baren och snackade.
Nostalgisk är han dock inte. Han säger att han inte tänker på sin speedwaykarriär, utan ser den som ett avslutat kapitel. Möjligtvis kan han titta på en gammal videoinspelning en sysslolös vinterdag.

Sysslolösa dagar har han dock inte så många, särskilt inte nu. Förutom Tomasz Gollob och Greg Hancock jobbar Jan åt Nicki Pedersen, Jason Crump, Jaroslaw Hampel och Bjarne Pedersen, världsnamn som är både kunder och kompisar till Jan.
Beroende på banornas beskaffenhet krävs olika motorer. I Polen går det åt starka grejer medan i England behövs lite lugnare motorer.
– Mycket av mitt arbete går åt till att experimentera. Jag forskar hela tiden och skaffar mig en hel del yrkeshemligheter.
Det handlar om att optimera motorernas prestanda, som därmed innebär att de inte håller särskilt länge. Det beror i sin tur på de höga varvtalen, kolvhastigheten är den mest extrema inom ­motorsport, 40 procent högre än i en formel 1-motor.
Speedway är en extrem sport. Jan konstaterar att speedway- och formel 1-förare visar på närmast tokiga drag efter ett lopp, något han minns själv.
– Man får en kick av att åka och det är nästan som en drog eller ett rus. Det har nog att göra med att det är farligt. Det har alltid skett olyckor i sporten och folk har kört ihjäl sig, men man känner sig säker när man sätter på sig hjälmen. Själv hade jag en inre glöd att vilja vinna, det måste man ha för att slippa undan rädslan.

Sportens farlighet låg bakom att han själv slutade. När kompisen Per Jonsson kraschade 1994 så illa att han blev rullstolsburen tappade Jan lusten. Han tänker inte låta sina döttrar pröva sporten och själv har han tinnitus efter många timmar utan hörselskydd i depån där betong­väggar förstärkte vrålet från motorcyklarna.
Han vurmar dock för sporten och tycker att det är tråkigt att hans klubb Kaparna inte haft någonstans att köra sedan 2008.
– Hur svårt kan det vara att bygga en arena för motorsporten, med tanke på alla pengar som går till fotbollen? Det verkar inte som att Göteborg är intresserat av att ha speedway, annars hade man löst det, resonerar Jan.
Hans egna framgångar som motortrimmare gör hans arbetsvecka lång. Just arbetsam verkar vara ett ord som passar på Jan. Lyckligtvis träffar han sin fru Karin ofta eftersom hon är anställd i hans företag för att hantera allt som har med papper att göra.
– Vi pratar inte speedway hemma, fast det blir långa arbetsdagar, sju dagar i veckan och sena kvällar.
Vad gör han då när det blir en ledig timme över?
– Hemma gillar jag att pula med huset. Vi har gjort klart köket och nu blir det väl vardagsrummet härnäst.

  • Philip Mauritzson
Kommentera
Dela innehållet

Du måste ha ett konto och vara inloggad för att kommentera.


Logga in
Registrera dig
Glömt lösenord?

Logga in

Registrera dig

Lämna korrekta uppgifter. Kommentarer med oriktiga uppgifter godkänns inte.

Genom att skapa ett användarkonto så godkänner jag också reglerna för kommentering.
Obs. Enligt lag har du ett personligt juridiskt ansvar för det du skriver.

Glömt lösenordet?

Skriv in ditt användarnamn eller e-post för att få tillbaka det